Ibland skakar livet om oss

Ibland skakar livet om oss...mig...Plötsligt vänds allt upp och ner...Det som nyss var viktigt känns nu som bagateller....Vad spelar saker och ting för roll? Inget kommer någonsin bli viktigare än att ta hand om sin tid...Man vet aldrig när den är slut...Man vet inte när man har den sista chansen att säga något, göra något, visa något....
Jag hoppas att jag tar till vara de känslor jag är fylld av nu och inte glömmer bort det i vardagens bagateller....
Jag tänker på dig...Jag tänker på din familj...Jag önskar att det var annorlunda...Jag önskar att livet var mer rättvist...

Innehåller spår av sarkasm, ironi och förtvivlan...

Knyckt bilden från NWT

De skriver så fint i tidningen idag, majoriteten i vård och omsorgsnämnden Karlstad kommun.
En meningsfull julafton för våra äldre Det är så att man blir tårögd, vill slå ihop händerna och utbrista ett "Meeeen, ååååååååh! Vad fiiiint...." Vad fint att de vill tänka på våra äldre EN dag av 365 stycken ensamma dagar.... Vad fint då är det bara 364 dagar om året de behöver se hemtjänstpersonalen stressa in och ut...Bara 364 dagar de behöver önska att personalen kanske kunde sitta ner och prata en stund...Vad fint att majoriteten vet precis vad äldre vill ha och önskar...Hur många hade anmält sig? Sju...WOW!
Missförstå mig rätt. Jag förstår att de vill göra något fint för våra äldre. Jätte fin tanke att ingen ska behöva vara ensam på julafton....Men tror de på fullaste allvar att de mest ensamma kommer att komma? Tror de att någon som knappt orkar sitta uppe i en timme kommer? Har de frågat de äldre om det är detta de önskar? Eller var det så att de kom på detta fina själva för att de äldre inte vill vara till besvär och be om något?
Har de en aning om hur ensam man känner sig när man sitter tillsammans med andra men pga dålig hörsel inte hör vad de säger. Eller hur svårt det känns att sitta och äta tillsammans med andra när maten på tallriken är en enda dimma och man inte vet om man har spillt på finblusen eller kanske på bordet. Eller hur pinsamt det är med urinläckaget och man inte vet om man luktar illa eller inte...Eller hur hemskt det är om andra vet att man har fem barn som bor i närheten men ingen kommer och hälsar på. Eller om någon förstår hur ensam man är...

Ursäkta att jag är negativ....Det var ju inget nytt detta med julafton, det har vi hört på jobbet och frågar vilka som vill vara med....Och det är klart att vi hellre vill att våra kunder ska ha roligt, finna gemenskap och må bra på julafton...Det är inte det...Det var bara det när jag läste debattartikeln så känns det som ett hån....Det känns som om vi som är hemtjänstpersonal stångar oss blodiga för våra äldre utan att någon bryr sig...När vi berättar vilka behov de har, hur de mår, vad de själva säger att de vill ha...Då är det ingen som vill lyssna...Då tar man det till sig, rycker på axlarna och pekar på ekonomin...Vi är bara gnälliga och tidsfixerade...För herregud, det är ju bara att läsa uppdraget och sen utföra det?...Hur svårt kan det vara??? Möjligheten att kunden är en människa vars behov kan variera från dag till dag är minimal...Eller att de som alla andra människor skulle ha olika dagsform....Det händer väl knappast aldrig?...Och man blir mer och mer flexibel när man blir äldre, så det spelar ingen roll om morgonbesöket blir kl.10 istället för kl.8 som man är van? Huvudsaken är ju att ekonomin i det samhället som de äldre en gång byggt upp är bra, så att kultursidan kan göra snirkliga konstverk på cykelbanorna...Det är viktiga grejer det!

Det är ädla och fina människor i majoriteten som verkligen bryr sig om våra äldre....Det är inte alls ett fult trick att fiska röster på..


Vill bara varna er som läst att det finns spår av sarkasm, ironi och förtvivlan....

Tänd inga levande ljus under granen är ni snälla!

Ett steg i rätt riktning...

Forever Living Aloe Vera

Nu är min lediga vecka slut. Förra helgen gick ganska trögt. Jag var ju inte så pigg. Befann mig mest i soffan. Barnen åkte bort och övernattade hos kompisar (som bor också är syskon)...Jag tror jag såg fyra filmer den lördagen... i rad...Det tror jag inte hänt sen nån gång på 1900-talet...Men otroligt välgörande...
På söndag mådde jag ganska bra igen.
Vi har rensat och grejat här i veckan. Äntligen blev det någorlunda ordning i sovrummet, som har känts som ett förråd...Jag har tömt min garderob och sålt kläder efter LilleW.
Jag har också bestämt mig för att bli återförsäljare av aloe vera produkter. Det känns otroligt positivt och som ett steg i rätt riktning. Jag älskar produkterna själv och då känns det inte svårt att prata om dem.
Så nu håller jag på och försöker plugga in lite aloe vera kunskap...Men det är bara roligt.
Jag har tänkt en del denna veckan som jag inte varit på jobbet. Det har varit mycket jobb här hemma men jag har ju fått lunch och tom långlunch och jag har kunnat gå på toa när jag behövt...
Tror det var i onsdags jag började må riktigt bra och kom fram till att det är så här det ska kännas...Är det så här annat folk känner, som inte jobbar med det jag jobbar? 
Jag kände mig avslappnad, tillfreds, hoppfull, såg framemot att träffa folk...

I fredags kväll hade vi lite spontantrevligt med fina grannar/vänner och klockan blev helt plötsligt väldigt mycket...Men trevligt var det...

Lite träning har jag också hunnit med även om det inte blev så mycket som jag tänkt mig. 
LilleW har varit hemma ett par dagar också med migrän...

Imorgon börjar min helvetes vecka på jobbet....Ska bli intressant och se hur det är där..Och om man får någon rast...

Känns lite bakbundet...

Snart kommer natten.

Jag ska be att få ställa upp
med en visa om en grupp
som var unga (någorlunda iaf)
men utslitna
kompetenta och väderbitna....

Nej, det blir ingen fortsättning på visan...Jag får inte vara osolidarisk mot min arbetsgivare, jag har tystnadsplikt gentemot mina kunder...Känns lite bakbundet...
Men jag är trött och utsliten. Skulle egentligen jobba i kväll och i helgen...Men kroppen sa stopp..Jag var ledig igår...Gick upp tidigt för att gå på ett yogalatespass...men var tvungen att inse att jag måste avboka...Jag hade ändå sett framemot det hela veckan...Jag älskar yoga, yogalates och bodybalancepassen...De är som bomull för själen. Det är total närvaro i min kropp, utan tankar på annat som annars far runt i min skalle...men igår gick det inte...Förkylningen ligger där och tröttheten efter att inte sovit ordentligt ett par nätter...Det blev en dag hemma...sov i soffan några timmar...Piggna till lite framåt kvällen...Ställde in mig på att vakna, gå på bodybalance och sen till jobbet...Efter helgjobbet har jag ledigt en vecka, så jag tänkte att bara jag härdar ut denna helg så är jag ledig sen...Men när jag vaknade i morse var jag inte alls piggare..Ställde in passet och gick här och våndades..Känner mig som en svikare när jag sjukskriver mig....Varför ska jag alltid känna så?? Herregud, ska visserligen vara solidarisk men det måste väl finnas gränser, Fast jag tänker ju mest på mina kolleger..Däremot är jag inte säker på att min arbetsgivare är solidarisk mot mig...Det känns inte så när jag fyra arbetsdagar av sex inte får en hel rast och dessutom jobba övertid....Fara fram och tillbaka som en skottspole i alla väder...Inte konstigt att vi blir sjuka, när vi aldrig har tid att koppla av, koppla bort, den lilla lunch vi har fylls av prat om jobb och planering för hur vi ska få till det resten av dagen...Det är inte bra...Inte för mig...Jag måste planera vad jag har i min matlåda, när jag äter under stress går det inte att ha något som måste tuggas på för länge...då fastnar det i halsen...
Vi har mycket nu med andra ord...Och förutom att vi måste stressa får vi inte visa det för kunden... men vi får heller inte förklara...och vi ska ta emot klagomål och frågor som "varför är du så sen? Har det hänt något? Har du mycket att göra? Varför måste jag vänta?" Och saken är ju den att i de flesta frågor ligger ett litet missnöje, en liten misstanke om att vi prioriterar någon annan framför just den personen..Och det måste vi ju...Om man kan ta sig upp själv, gå på toa och ta sig något att äta, då ligger man inte först i prioriteringen...men ingen vill ju anse sig vara av mindre betydelse..Alla vill ju ha vår uppmärksamhet, alla vill bli sedda, få sin del av oss och alla betalar minsann... Och vi är där, lyssnar och tar emot, sväljer och går vidare till nästa...
Men vi då? Vi hinner inte ens prata med varandra...Kanske cyklar vi bredvid varandra i två minuter och kan ösa ur oss lite, och rasten är till för annat än att prata jobb...men vad gör vi? Vad kan vi göra? och vem bryr sig?

Politikern som var med mig förra fredagen fick känna på både att cykla i regn, tömma toahink, ge frukost kl.11, långa avstånd och liten förflyttnings tid och att komma in en kvart för sent till rast... Men jag måste säga att hon gjorde det bra och visade ett uppriktigt intresse för arbetet och kunderna. Jag tror att åtminstone hon fick en förståelse över vår klagan på tid och förflyttningstid...Och en förståelse för att vi i första hand vill se till vad kunden vill och inte vad dennes anhörig önskar...Vilket inte alltid är så lätt...

Bara elände runt Berit...Nej, det har faktiskt hänt något roligt också! För 27 år sen hälsade jag på min portugisiske brevvän i Lissabon. vi hade skrivit till varandra några år vill jag mig minnas...vi miste kontakten...Men för någon vecka sen hittade han mig på facebook...Ibland är internet inte så dumt. Tänk vad mycket som hunnit hända på så många år...Det finns massor att berätta...och vilken fördel att jag slipper vänta på brevbäraren...nu får jag svar direkt...

Jag hoppas det regnar på fredag....

I löööv höstlöv

Äntligen är den sista uppgiften i psykiatrin inskickad, så här i elfte timmen...lovade ju att skicka den innan nästa vecka...
Det får gå som det vill, jag är i det närmaste euforisk över att den blev klar...Påminn mig om att jag ALDRIG någonsin mer ska gå en kurs där jag blir betygsatt och de krävs att jag ska prestera något...Min hjärna orkar inte med alla tankebanor... Jag har så många men å ena sidan och å andra, tredje, fjärde sidan i mitt huvud...Det blir ett sånt kaos där uppe. OM jag ska läsa något som har med människor att göra så ska det vara skelettet, muskler eller inre organ...Som finns och sitter på ungefär samma ställe hos alla och heter samma....
Och nu är arbetshelgen slut dessutom..Härligt. Jobbar imorgon, sen en dag ledigt...och jag har bokat flera pass på Sats..mest yoga och bodybalance. Tror jag bokat in en bodypump också...om jag törs mig på det. Mitt underbara yogalatespass på torsdag morgon fick jag däremot avboka eftersom jag ska på något sorts utvärderingsmöte med arbetsmiljöverket...Och får byta kvällspass till dagpass. På fredag ska jag ha med mig en politiker på förmiddagen på jobbet...Jag hoppas det regnar och att hon blir kissnödig under förmiddagen...Vill ju bara att hon ska få en riktig upplevelse av hur våra dagar ser ut...Hur väl vi kan leva upp till de garantier de lovar våra kunder...Sen säger jag inte mer om den saken...
Trevlig ny vecka på er!

I förvirringens tecken

Så var äntligen denna arbetshelg över. Det är min jobbigaste. Fredag kväll,  lördag från 7 till 22 (med 2 timmars "rast" mitt på dagen) och idag 7 - 14. Sov som en sten i natt och vaknade långt bort i en dröm när klockan ringde i morse. Jag tänkte jag tar bilen för jag var så trött. Gick ner i garaget (där det spelades något dramatiskt klassiskt verk), satte mig i bilen,  la in backen tryckte ner gasen...men bilen stod still. Jag svor till...och sen kom jag på att det kanske är bra om man startar bilen först....
Ja, och så har dagen fortsatt...i förvirringens tecken.
Jag har tänkt slänga sopor i en brevlåda,  försökt låsa upp cyklar som inte var min osv osv. Så jag vet inte om man är så lämplig att ta hand om folk dagen efter ett långpass....men men...
Nu är jag hemma och ska strax ge mig av på ett pass bodybalance. Hur det går får jag se...
Sen ska jag nog åka hem och ta mig ett glas vin och njuta..

Jag vill bara att ni tänker efter och inte bara ger efter....

Nu har jag gått och ruvat på det här inlägget en tid...Och jag vill inte att någon särskild ska ta åt sig...Jag vill att ALLA ska göra det! Alla som köper eller tänker köpa gta v till sina barn.
Det här är ett spel med rekommenderad 18 års gräns.
Enligt min 12-åring har ALLA fått detta spelet, både jämnåriga och yngre (och äldre förstås). På 18 och 12 skiljer det 6 år! 6 år i den åldern är mycket. Det händer mycket med utveckling och förståelse för saker och ting. Man är inte vuxen som 12-åring även om man gärna vill tycka det...Man är knappt vuxen när man är 18. Och frågan är hur vuxen man är vid 18 och vilka värderingar man har om man spelar sådana här spel innan man är mogen nog. Man kan tycka vad man vill om sina juveler men vid 12 är de inte mogna!
Jag undrar hur ni tänker? Tar ni reda på något om spelen? Eller litar ni på barnen som lovprisar grafiken? Tror ni att era barn kan hantera spelen? Hur vet ni det? Hur vet ni att de alltid kommer se skillnad på fiktion och verklighet? Hur vet ni att de inte kasserar era värderingar och antar dem som är i gtas värld? Eller har ni kanske de värderingarna? Men då så, då är det väl okej....
Jag vill att mina söner ska ha en bra kvinnosyn, de ska respektera kvinnor, se oss som jämlika och inte som en vara man använder för att sälja fram något....
Jag vill inte att mina söner ska tycka att det är okej att sparka på någon som ligger, varken bokstavligt eller bildligt.
Ni kan ju ta er tiden att läsa ett par recensioner:
Från Aftonbladet
från svd
Efter att ha läst dem: tycker ni fortfarande att era minderåriga barn ska spela sådana spel?

Jag känner mig gammal, bakåtsträvande och fruktansvärt tråkig som är så emot när "alla andra" är för. Men hur jag än vänder och vrider på det, på mig, på er, så vet jag att jag i alla fall har mer rätt än fel och ni har mer fel än rätt...Vilka argument som nu finns för att ge detta spel till sina barn så överväger det inte de som är emot!
Och 12-åringen i det här hemmet är besviken, tycker vi är tråkiga, fattar inget...Det säger han inte, för han är så snäll, men man ser det ju på han...Och det är jobbigt att stå emot de där ledsna hundögonen, det är jobbigt att se tårarna blänka, det är jobbigt att känna sig som det mest orättvisa föräldern på området, i Sverige, i världen...Han känner sig utanför....Jag vill inte att min son ska känna sig utanför...men som jag frågade honom: Om dina kompisars föräldrar börjar köpa alkohol och cigaretter till sina barn, tycker du att vi ska göra det också då?? Nej, det tyckte han förstås inte...Vad tycker ni??
Nu tror jag ni protesterar högljutt - Det är ju inte samma sak!!! Eller är det det? 12-åringars hjärna är något man ska vara rädd om, eller hur, därför ger man dem naturligtvis inte alkohol....men spel med osunda värderingar går bra....eller...

Jag ser filmer med min 12 åring om andra världskriget, historier byggda på verkliga händelser. För att jag vill att han ska förstå, hur hemskt det var, vilka värderingar man hade och vad som kan hända när man blir påverkad av andra...Och han blir förstås ledsen med dem som har det svårt, han blir ledsen och berörd över sorgliga slut...
Han tror att jag ser dem med han för att jag tror att han ska bli en ond människa om han spelar krigsspel och liknande...Vilket jag förstås förklara att jag inte tror, han är ju världens snällaste. Jag vill bara att han ska ta hand om sina värderingar (eller i ärlighetens namn, mina värderingar...att ta hand om varandra - inte förgöra..)
Jag vill inte påstå att jag är den perfekta föräldern, det kan man läsa om i mina andra inlägg...Och jag vill inte trampa någon på tårna, reta upp eller titta ner på.
Jag vill bara att ni tänker efter och inte bara ger efter....

Kajak, Yoga och aloe vera... Hur bra kan en helg bli?!

Tuffa men smått nervösa

Jag har haft en fantastisk helg tillsammans med de underbaraste vänner som finns... Igloo-gänget, flickorna, tjejerna, damerna...
Vi (A,E och jag)  startade lördagsmorgon vår resa till M i Stigtomta. En del av resan försökte vi smida en plan hur vi skulle lyckas avfärda kajakpaddlingen som vi alla gått med på för att vi inte ville vara några tråkiga fegisar eller den som ballar ur och är negativ till nya idéer...Vi kom inte på någon bra....
Vi lyckades hitta rätt utan att köra vilse...Framme hos M fick vi västerbottenpaj och sallad med kräftor. Fantastiskt gott. Efter lunchen var det bara att packa ner klädombyte (ifall man skulle välta kajaken) och ge sig av till Jogersö för Kajaktur....
Vi fick välja kajak och instruktioner om hur det hela skulle gå till och en karta så vi inte skulle förvilla oss på Östersjön...
Det gick riktigt fint när man slutat vara nervös...Och när jag och A hittade rytmen så var det sagolikt...Det var underbart väder, upptäckte att det fanns maneter även på östkusten. Vi paddlade runt Jogersö, det tog väl ca 4 timmar med fikapaus och ett antal fotopauser...

 Sen åkte vi hem till M igen och åt marinerad fläskfilé och potatissallad. Drack vin och champagne åt snacks... Vi hade tänkt oss att sitta uppe halva natten och prata prata prata och dricka en massa vin....men halv ett la vi oss nog, det tar på krafterna att åka bil i drygt 3 timmar och sen paddla...
På söndagsmorgon väcktes vi av pianoklink vid nio. Tända stearinljus och meditationsmusik...
45 min yoga och sen frukost på altanen med nybakade scones...
Efter frukost fick vi a en aloe vera demonstration...Fotvård, ansiktsvård och hälsodrink.

Drinken hade samma färg som mina sockar

Sen blev det en skogspromenad med den söta lilla fyrbenta tjejen som också var med på alla övningar utom kajakfärden.
Så åt vi en fantastiskt god fiskgratäng och sen var det dags att åka hem till Karlstad igen...
Var hemma vid kl.20. Hann kramas lite med LilleW innan han somnade.
Jag har sovit fantastiskt skönt i natt.
Blev inspirerad av morgonen hos M och letade upp yoga/meditation/avslappningsmusik på spotify och satte på.
dukade fram frukost, tände ett ljus. LilleW kom upp och han undrade vad det var som lät...och jag sa att jag tänkte vi skulle ha det lite lugnt och mysigt och det var han med på.
Ettan såg lite mer kritisk ut: "Vad är det här?!"
Men vi hade en lugn och fin frukost...Inte ens jag stressade upp mig...
Så nu ska det bli en vana...
När barnen gick till skolan tog jag mina stavar och gick en runda på 5 km. Hade tänkt gå till Sats idag men kände att jag vill passa på och njuta av det fina höst vädret så länge det går.
Nu ska jag plugga lite samhällsbaserad psykiatri innan jag åker till jobbet för ett kvällspass.

Tack, universum för att jag har fått den gåvan!

Ettan solar på sitt eget vis...

Har en del jag ska göra idag....
Just nu puttrar en portergryta på spisen...
Jag ska göra tårta eller åtminstone förbereda det mesta...
Leta en födelsedagspresent...
Jobba kväll...
Imorgon skulle jag egentligen jobba delad tur men har tagit semester för Ettan fyller 12 år...
Vart tog min bebis vägen? Nästa år blir han tonåring...Börjar högstadiet...
Han är den finaste Etta man kan ha och jag är så förbaskat stolt över han...Jag vet att jag sagt det förut och jag kommer säkert göra det igen...
Ibland blir jag arg/sur/trött på han för jag tycker att han är så pubertetströg eller för att han retar upp sin bror... Men oftast ser jag på han och tycker att han är så fin, så klok, så snäll och jag fattar inte hur han blev en sån underbar människa...Jag känner mig inte ansvarig...som förälder känner jag mest att jag har brister, att jag är otillräcklig, att jag kanske inte hör det jag borde höra, inte ser det jag borde se, inte är närvarande när jag borde vara närvarande, att jag inte ordnar till tillräckligt många familjemys tillfällen att jag kanske inte finns när jag borde finnas, att jag kanske är orättvis som förälder, att jag kanske inte tar till mig det jag borde ta till mig...Ja..jag kan fortsätta i all evighet med mina bristande föräldrakunskaper... Jag försöker ju vara DÄR, men vad vet jag, ibland känns det som jag är någon annanstans och ibland utgår jag från hur JAG kände som barn/ungdom och tror att det ska vara ett likhetstecken med hur mina barn känner...Vilket det inte alltid är...
Jag kommer ihåg när Ettan var alldeles färsk och låg på mitt bröst med sin gyllene kalufs och jag tänkte: "Jag ska skydda dig från allt ont"...Men insåg snart att det var omöjligt...och att det onda är ju en del av livet...Men det gör ont, när barnen har ont, när jag inte kan skydda dem från besvikelser, från smärta...Men jag blir så innerligt glad när de är glada och nöjda med sig själva...Och samtidigt när de är nöjda med sig själva och stolta...Då är jag rädd att någon ska ta känslan ifrån dem...
Ja, att vara förälder är banne mig det svåraste och underbaraste som finns.
Tack, universum för att jag har fått den gåvan!

Och magen ska morra och knorra...

Tante Berit snosar bebis

väntan...en himla varm dag

Idag har jag varit så duktig...Rensat i barnens garderober. Tre kassar fulla hos LilleW och två hos Ettan. Upptäckte att Ettan bara hade två par långbyxor i rätt storlek...Det är lika varje höst..Plötsligt har de växt ur kläderna och jag blir lika förvånad varje gång,,,Och får halvpanik när jag tänker på allt nytt de behöver, aktiviteter som börjar och ska betalas...och framförallt att de fyller år med en månads mellanrum....Och sen är det jul...Ja ni fattar - utgifter utgifter utgifter....
Men nu hade jag turen i alla fall att jag kunde ge Ettans kläder till ett grannbarn och fick lika mycket kläder tillbaka till LilleW. Perfekt! Och han var supernöjd med alla häftiga tröjor och har redan bytt två gånger...
Däremot ilade jag iväg med Ettan till Bergvik så han fick sig lite byxor...
Själv ligger jag på latsidan och får inte igång träningen ordentligt...Har visserligen kvar rester av en dunderförkylning, men att promenera har väl aldrig varit skadligt....Jag längtar efter att träna, efter att vara nöjd med mig själv, äta det som min kropp mår bra av, inte det jag tror att jag vill ha....som choklad och kakor och annat som min mage morrar åt.
Men jag är snart där, jag känner det..Och SATS har uppdaterat sin app så den måste jag sätta mig in i...Jag tror den kan vara till hjälp...
Nej, kära vänner...roligare än så här blir det inte idag...Nu ska jag äta äppelpaj med vaniljsås och titta på idol med barnen och magen ska morra och knorra....

Men att få sova är heller inte att förakta..

Utsövd

I natt har jag sovit 7 timmar i ett sträck. Det var inte igår.
Min familj är hos familjen i Norge. Jag har slut på den glada semestern och är tillbaka i vardagen på jobbet...Jippie eller något...Jag ska inte klaga det har varit helt okej på jobbet de två dagar jag varit där. Ska snart iväg dit igen. Och imorgon efter jobbet åker jag också till Norge. Får se om jag hittar fram....Är väl inte den med bäst lokalsinne här i världen...

Jag har inte varit ensam hemma så här många dagar sen LilleW låg i magen tror jag...Såg faktiskt framemot det, men i tisdags när jag kom hem kändes det väldigt tomt. Fast jag körde mamma till ett par tygaffärer, hon skulle titta på möbeltyg. Då passade jag på att äntligen få köpt nytt till kökssoffan så den klädde vi om. Blev snygg. Så kom jag på ett till projekt jag ska göra med köksstolarna. Det blir grejer det. Jag har kommit in i recyceltänket...

Hade bokat mig för ett Yogalatespass kl.7.30 idag men avbokade det igår kväll tänkte att jag behövde ta vara på chansen att få sova ostört istället...träna hinner jag....en annan dag....Det var faktiskt skönt, lägga sig i rena lakan och sova utan att tänka att snart kommer LilleW in....Nog för att jag saknar dem...men att få sova är heller inte att förakta...

Det har varit fina dagar på min semester, vi har varit på stranden mest varje dag. Det är fantastiskt att bo så här nära en strand. Jag har varit på Gyllene Tider med mina kära Iglooflickor. Alltid lika roligt att träffa dem.

Jag har haft jätte mycket i mitt huvud som jag skulle skriva om men nu är det puts väck...Nu är jag bara inställd på att jag måste göra i ordning mina matlådor. En till ikväll och en till imorgon.

Höstprojekt

Dessa böcker är vad jag läser nu....Intressant..
Vem vet kanske blir jag en hälsosam en tillslut..

Som om jag skulle ha direktkontakt med internetguden.....

Älskade skog

Träskor

Charmfis

Tillbaka till stan igen - jag gjorde en miss
Jag köpte biljett åt helt fel håll
Men nu är jag här igen
redo igen
När går tåget mot Rock´n´roll?
Hej hej hej...du måste ta och vänta på mig...

I vart fall tillbaka i stan igen stuglivet tog slut i söndags. Det var en skön vecka även om barnen hade lite långtråkigt ibland och retade gallfeber på både sig själva och oss någotsånär vuxna...
Ettan hade gjort slut på internet på samtligas mobiler på tisdagen och gick sen omkring som en osalig ande och tittade på mig med bedjande ögon... Som om jag skulle ha direktkontakt med internetguden och på något vis kunna vara på så god fot med honom att han skulle skicka lite extra tid eller GB eller vad det nu heter...så där bara...helt gratis....För varför passa på att utforska området...eller åtminstone vad som finns runt stugan?! Nej, jag vet inte...men det var sånt vi gjorde på stenåldern, innan barnprogram-hela-dagen, dvd, internet och mobiler.. Jag tror nog att jag hade varit likadan om jag hade varit barn/ungdom nu...som Ettan alltså, så jag är glad att jag är född före den ständiga uppkopplingen, så jag har klarat av att ha tråkigt och genom det hittat på något att göra alldeles av mig själv.
Och de som var föräldrar på stenåldern lyckades få hem sina barn när det var dags för mat utan att ringa dem....Hur gjorde det? Mamman till en kompis jag hade i Säffle hade en stor bjällra som hon ringde i när barnen skulle hem...Den hördes långt och funkade bra...Eller så kanske alla familjer åt på samma tider, så det räckte att säga till ett barn...Vad vet jag...Min mamma ropade från köksfönstret. Jag har ett sånt där minne, ett ljuvt ett...Mamma står och ropar i fönstret i sitt 70-tals(eller kanske 60-tal) förkläde...Ett sånt som man trär över armarna..Det luktar pannkakor..Och mammas pannkakor är ju det godaste som finns, alldeles frasiga i kanten, och jag strör socker på ur en speciell skål, det socker som inte smälter knastrar njutningsfullt mellan tänderna ... Barndomslycka.. Och man hade skrapsår på knäna och tårna (efter att ha cyklat barfota och slagit i tårna) och var lortig som en gris... Nåja, så ser allt LilleW ut också när han är i gång...Och Ettan har också sett ut sån...

Sockerskål

Sockerskålen hittade jag hos pappa när vi rensade hans hus...Den la jag beslag på. När jag ser den känner jag lukten av mammas pannkakor en solig sommardag....
Men jag är dålig på att använda den...Man ska ju undvika socker nu för tiden...

Jag har känt mig trött och lättirriterad ett tag...kan bero på dagligt gnäll och bråk från ljuva avkommor, men troligen mest på frustration över mig själv. Igår tog jag på mig träningskläderna och cyklade till Jackobssbergsskogen och joggade ett varv och gick ett. vilken skillnad det gjorde på mitt humör.
Jag tog ett beslut där i skogen. Jag måste göra detta regelbundet och ensam. Det är MIN tid, den enda tiden när jag är bara i mig själv, den enda tiden när jag kan koppla av från allt annat som inte är jag. Jag behöver vara ensam för att sortera i mitt huvud. När jag är hemma är det frågor och önskningar och måsten och borden och tankar på vad ska vi ha till mat som passar alla och vad gör dom, var är de, vad vill dom, hur mår dom, jag måste hitta på något roligt för dom, ska jag baka, måste städa, måste rensa osv osv i det oändliga...Säg nu inte att jag ska ställa högre krav på min familj, det är inte de som ställer krav på mig, det är jag själv....Det är jag som måste jobba med att sänka kraven på mig själv och det gör jag bäst joggandes i skogen med mig själv...

Ha en fin dag, nu ska jag knycka till mig lite kvalitetstid med en väninna!

Här kommer natten...dabbidabbida....

En irich eller två eller tre flyter i mitt blod. Jag har semester är i en stuga i Sälen och njuter av livet. Myggspiralen brinner,  mitt hjärta serverar irichen, barnen är tysta just nu (undrar vad de gör). Västerdalsälven ligger stilla. Det är nästan som i mitt barndomsparadis, Kamlunge.  Saknar bara forsens brus.

Igår var jag och barnen på Experium(?) och äventyrsbadade. Det var roligt men svårt att tillfredsställa två barn med 5 års åldersskillnad och modighetsgrad. Det var badring upp antal trappor rutschbana ner. Sen mindre rutchbana. Sen trappor upp osv osv.
Idag har vädret varit så där.  Vi har varit och handlat. Fikat på ett mysigt ställe. Eldat i öppna spisen och grillat korv.
Blir det bättre väder imorgon blir det väl en tur i trollskogen. Borde gå kungsleden ocj borde jogga. Tog med mig träningskläder men dr ligger än så länge orörda i resväskan och jag är missnöjd med mig själv. Men vadå jag har ju semester!
Puss på er!

Men samtidigt vill jag suga på karamellen.....

Njutning på högnivå

Underbara människor

Semestern har börjat och midsommar har passerat.
Vi har fejjat och rensat förra veckan. Fått nästan ordning på LilleW´s rum.
I torsdags kom mitt kusinbarn och tillika Gudmor till LilleW..
Vi hade en trevlig kväll med grannarna här ute, genrep inför midsommar afton...
På midsommar kom svägerska, svåger och gudmor nr 2 till LilleW (tillika barnens kusin) som när som helst ska få en liten kotte själv.
Vi gick till Mariebergsskogen så de fick se ett traditionellt svenskt midsommarfirande.
Grillade på kvällen och gick mellan lägenheterna här i huset.
Midsommardagen trotsade vi regnrisken och tog båtbussen till stan och där åt vi. Sen en stillsam kväll för somliga av oss..
På söndag åkte först Norgefamiljen hem och på eftermiddagen E.
Ettan följde med en kompis hem för övernattning..Plötsligt blev det väldigt tomt.
På kvällen kröp jag upp i soffan med en kopp te, lite norsk choklad och min bok..Som jag väntat på den...
Jag trodde inte ens den skulle komma
Hänvisning
Egentligen har jag inte tid med något annat - så varför sitter jag här och bloggar... Men samtidigt vill jag suga på karamellen...Fast jag inte kommit så lång i boken börjar jag redan oroa mig för att den tar slut...Det är till att skaffa sig bekymmer...

Idag har jag och LilleW varit till stan där han köpt sig star wars lego..Nu har vi byggt ihop det tillsammans. Jag pekar och han bygger...det går framåt med tålamodet och orken...
Nu ska jag smyga mig till soffan och läsa lite...

Någonstans i bakhuvudet sitter någon och skrattar åt mig....

En solros, tagetes och minne av ett hav

Om inte du kommer till havet, får havet komma till dig.
Igår fick jag oväntad energi på förmiddagen och började röja på och i vår köpmansdisk i köket. Den är en sån plats dit vi lyfter det vi inte har bestämt oss för att kasta än. Tidningar reklam och annat jox...I disken hamnar sånt som vi "städat" undan för att det ska se snyggt ut ovanpå...Och så har vi hållit på i alla år sen vi flyttade in, utan att rensa....Två pappkassar fyllde jag med skräp och en halv med sånt som ska arkiveras i pärm. Idag ska jag rensa i och på kökssoffan innan jag går till jobbet.
När jag rensade i köpmansdisken hittade jag ett skrin, och i skrinet låg stenar och snäckor från när vi var i Danmark 2003. Det luktade hav i skrinet. Det var en fin semester, Ettan skulle fylla två år och H och jag hittade tillbaka till varandra efter en jobbig vår...
Jag smyckade ett fat på balkongen idag med stenarna och snäckorna.
Nu har jag bara ikväll och imorgon att jobba, på onsdag ska jag på ett möte i ett par timmar men sen är det semester. Jag tror aldrig jag har sett så fram emot semestern. Inte för att vi ska göra något särskilt mer än att åka till Sälen, men att bara vara ledig. Bara vara...Hahaha..Och någonstans i bakhuvudet sitter någon och skrattar åt mig och försöker påminna mig om hur frustrerad jag kommer bli när barnen inte vet vad de ska göra och retas med varandra....Jag hoppas på fint väder. Att vi kan vara nere på stranden..Att det finns några kompisar att umgås med där för både dem och mig. Att jag ska få sitta här ute på kvällen med en cider eller ett glas vin eller en kaffe för den delen med trevliga grannar medan kvällssolen går ner...
Därför ska jag röja runt i lägenheten denna vecka så att jag verkligen kan njuta på semestern utan att tänka på måsten och borden som man lätt gör när man är i närheten av sitt hem.
Så därför mina vänner kan jag ju inte sitta här och blogga....Dags att sätta igång med projekt kökssoffa!

Så går en dag i från mitt liv....

Ibland tar mitt jobb på krafterna. Jag kan ju inte skriva hur och vad eftersom jag har tystnadsplikt, men ibland är det svårt. Ibland möter man människor och situationer som följer med hem. Som berör, som egentligen får mig att uppskatta det jag har och är men också får mig att inse att underbart kan vara kort eller förändras.
Luften gick ur mig. Mitt glada humör försvann. Och när jag cyklade hem i regnet med lite filmmys till mig och barnen.  Vi skulle se på den nyinköpta filmen Röjar Ralf om det regnade och det gjorde det ju så det stod härliga till. Ja, då kom en mötande bil som körde i en vattenpöl så jag blev totalt nedstänkt. Jag svor högt kan jag lova.
Hämtade LilleW på skolan och där hade de plockat ihop alla alster han gjort och alla extra kläder. En hel del att bära. När han fick veta att vi hade köpt filmen och skulle se på den sprang han hem direkt utan att hjälpa mig med att bära.  Mamma Berit blev arg som ett bi. Och skällde när jag kom hem som en annan packåsna. Gick ut på balkongen med en kopp kaffe och lugnade ner mig.
Gick sen in för att fixa något att äta till oss
LilleW kom in i köket och frågade:
-Tycker du om mig?
-Det är klart jag tycker om dig, jag blev arg för att jag blev nedstänkt och för att jag fick bära allt själv, svarade jag.
-Är du arg på mig?
-Nej inte nu längre.
Vi såg på filmen och det var så mysigt, jag lyckades somna en stund.
Nu sover en juvel och en annan ska snart få lägga sig. Imorgon är det skolavslutning. LilleWs första.  Näsdukar ska inte glömmas.
Jag sitter på balkongen med ett glas vin och försöker njuta av att jag är ledig i tre dagar, jobbar två dagar och går på ett kort möte. Sen är det semester.
Men ändå. Jag är människa allt går inte bara att skaka av sig.

Fattar du inget?!

Min gofis

LilleW: Mamma finns det bollhav där på valen??

Jag: Valen??

LilleW: Meeeeeeeeeeen fattar du inget?!

Jag: Vaddå bollhav? Vilken val? Vad menar du?

LilleW: Meeen ååååååh!!! 

Slår sig för pannan och suckar.

LilleW: Minns du inget?! Där på valen som vi var när jag var två år?!

Jag: Nej, det minns jag inte... Valen??

LilleW: Ja men valen, där vi var när jag skulle fylla tre! Fanns det bollhav där?

Funderar funderar...Valen?..Aha!

Jag: Du menar Sälen!

LilleW: Ja, fanns det bollhav där?

Inte så bra idé att gräva i jord och baka samtidigt...

Ett löjtnanshjärta

Efter jobbet idag cyklade jag förbi Pekås för att köpa något snabblagat som ändå inte är allt för onyttigt. Det är fasen inte lätt om det ska passa alla i familjen...
Det blev vit fiberpasta, ett strimlad skinkpaket och en crème fraiche med vitlökssmak.
Det var ju snabbt och enkelt och barnen var nöjda. Jag fick till och med några salladsblad och en bit gurka, jätte nyttigt! Orkade inte skära upp tomat eller paprika...hur nu det kan vara så jobbigt...
Lovade ettan att jag skulle baka hans favoritbröd innan imorgon då skolan ska på utflykt till Kilenegården. Skulle gjort det igår egentligen men då fanns ingen ork...Så idag var jag ju bara tvungen att orka.
Vad gör jag då jo jag gör degen och medan den jäste gick jag ut för att ta reda på min lilla rabatt jag har här ute. Satte ett pyttelitet löjtnanshjärta köpt på andra sortering för två år sen...Nu har det blivit en stor buske som växer hejvilt och jag vet egentligen inte hur man sköter en sån stackare...
Jag band upp den lite...Kanske man inte ska...Planterade ut tagetes och en solros som inte står under någon grannes fönster...
Som ett tips kan jag i alla fall tala om att det är inte så bra idé att gräva i jord och baka samtidigt...Eller samtidigt och samtidigt men ja...ni förstår...Det är bättre att göra var sak för sig...Men det är inte Berits melodi...Jag ska helst göra flera saker samtidigt eller ingenting alls...

Jag har bara fyra arbetsdagar kvar tills semester! Underbart! Vi har hyrt en stuga i Sälen en vecka. Ska bli skönt att komma bort lite.
På fredag är det skolavslutning och på torsdag nästa vecka kommer mitt kusinbarn och firar midsommar med oss. Det ska bli roligt och se henne igen, det var länge sen nu.

På torsdag ska jag min älskling följa med och springa i Jackobbergsskogen...Hoppas jag...

Fjälllimpa

Bara längtar efter att vräka ut sig i soffan....

Ingen badkruka där inte..

Nu tycker jag att jag har gjort mig förtjänt av en kopp kaffe och lite internetsurf...
I morse regnade det när jag cyklade till jobbet. Fast det har varit varmt, den nästan obligatoriska blåsten har hållit sig borta. Det har varit kvavt och svettigt. Jag kände mig inte särskilt fräsch när jag kom hem...
Men hämtade LilleW och vi gick hem och gjorde hans läxa, jag tycker verkligen inte om läxor, de ställer krav på mig...Idag stod det så fint att "gå ut i naturen och räkna antal saker som du kan hitta där. Tex hur många prickar har nyckelpigan, hur många ben har myran".. Vi "gick ut i naturen" på väg hem från skolan (max 50 meter) hittade 25 blommor på en gren/kvist/stjälk på mitt löjtnanshjärta och blåste iväg 29 maskrosfrön (eller vad de heter de där man blåser iväg)...Det tar lååång tid att skriva ner det när en ska bokstavera (mamman) och den andre få utbrott (sonen) och bli arg för att han inte får skriva 9 som ett P eller b och för att det är så tråkigt och för att han veeeeet och för att han inte vet...Och mamman försöker vara lugn och pedagogisk och dricka kaffe i stora klunkar och bara längtar efter att vräka ut sig i soffan och slumra till en stund...Och lille sonen undrar om han får gå och bada sen och mamman vill verkligen inte, vill mycket hellre lägga sig i soffan som sagt...Tillslut bestäms att alla dvs båda barnen städar upp golven på sina rum så den sofflängtande mamman kan dammsuga...Sen när hon dammsugit klart och slängt i sig en kaffemugg till följer hon sin lille son till stranden så han får bada...Eftersom hon förstår att han behöver det, han kokar av svett och han behöver en belöning för att han gjort läxan och städat upp på sitt rum helt själv...En liten stund blev drygt två och en halv timme...Sen hem fixa mat och duscha den lilla sandhögen till son...Kändes som en ganska dum idé att dammsuga innan...men men...sen få sonen i säng och han somnade på ett par minuter...
Och nu sitter mamman här och njuter av sitt kaffe, med datorn framför sig och med mamma mu i bakgrunden och känner sig ganska nöjd med sig själv.
Imorgon är det fredag och jag är ledig...

Fick som vanligt göra av med lite snytpapper......

Lite rödfärg till all klorofyll

En tur i parken

 Det är dagarna man minns, inte dagarna som går som gör livet....

Jag har haft några fina dagar med andra ord. Var på kurs torsdag och fredag i värdegrundsarbete. Inte för att jag vet riktigt vad jag ska göra med det hela men det löser sig väl, det är i alla fall berikande att gå på kurs. Det skulle jag kunna göra jämt.
På lördag kom min kusin hit. Var ett tag sen vi sågs (i och för sig hade vi setts över en paltmiddag hos mamma på torsdagen men därförinnan var det nästan två år sen).
På eftermiddagen var vi och tittade på LilleW när han och hans dansvänner hade uppvisning. Jag och H fick som vanligt göra av med lite snytpapper...Att man ska bli så rörd jämt när det gäller dessa barnen...Likadant är det på skolavslutningen...
På kvällen gick jag, kusin och syrran ut på krogen. Det var inte igår och riktigt trevligt var det också.

På söndag väcktes jag med kaffe på sängen och skönsång av mina söner. Härligt uppvaknade.
Jag bakade en tårta som inte riktigt blev som den skulle men god ändå.
På eftermiddagen tog vi en tur till stan och åt morsdagsmiddag på O´learys. Härligt och det gick riktigt bra fast vi satt där i en och en halvtimme. Vi har inte varit ut och ätit hela familjen på restaurang på evigheter. Men nu fick vi kanske blodad tand, vem vet. LilleW brukar inte vara den mest tålmodiga men han var jätteduktig. Ja, båda barnen var duktiga som inte börja bråka med varandra, vilket är lätt att det blir när de är uttråkade.
När vi gick hem gick vi genom stadsparken som fyller 150 år i år. Det är så fint nu när det blommar och är grönt.
Jag dumpade fast jag vet inte på vad, men när vi
kom hem somnade jag i soffan och sov ett par timmar tror jag. Helt i koma....
På måndagsmorgon cykla jag till Sats och tränade. Umgicks med en granne, bakade surdegsbröd som blev halvlyckat. Min ugn är inte så bra...Undervärmen är dålig...men men det är bara att härda ut, ny spis blir det inte på något år eller så...
Idag åkte jag till Jackobbergsskogen och joggade två varv. härligt. Soligt och fint, vitsippor och liljekonvalj och gröna träd. Jag bara älskar den här tiden på året.
LilleW hade avslutning på dansen på kulturskolan. Vi gick dit fram och tillbaka. Sen satt jag och grannen ute i solen och tog oss varsin cider tills det var dags att få barnen i säng.
Imorgon är det dags att gå till jobbet igen. Jobbar bara onsdag och torsdag denna vecka.

Mina kärlekar på morsdagsmiddag

Systrar och en kusin

En tjej som inte rakar benen är .....

Säga vad man vill om att träna på gym, men det slår inte en tur i skogen. Att jogga med skrällmusik i öronen blandat med fågelkvitter. Solen som skiner mellan träden,  vitsipporna som blommar. Bara andas och njuta... Och flåsa lite förstås. Det känns bra att äntligen vara där igen.

Jag har ett dåligt spel på mobilen som handlar om att jag får tre frågor som jag ska svara på och någon annan ska gissa vad jag har svarat. Jag har tänkt ta bort det men jag och Ettan har spelat det och jag måste ju se om vi blir bästa vänner till slut. I alla fall fick jag en fråga som löd:
En tjej som inte rakar benen är
• osexig
• självmedveten
Det var de alternativen jag fick och det gick jag i spinn på. Vad menas egentligen?  Är osexig detsamma som självmedveten och tvärtom?  Eller hänger jag upp mig på små saker?  Kan man inte vara sexigt självmedveten men har inte idats raka benen den senaste veckan? Det är inte den enda korkade frågan som varit. Spelet är väl inte gjort för obstinata medelålders kvinnor. Det är gjort för ungdomar. Men då stör jag mig ännu mer. Deras värld är nog svår ändå utan värderingar om hur man anses vara utifrån hur man sköter sin kropps naturliga behåring. Det var bättre på "min tid" då var det inget konstigt om man inte rakade sig. Då ansågs till och med en riktigt hårig herrbringa vara manligt och sexigt.
Vi pratade om rakandets vara eller icke vara på det jobbet jag hade då, när jag var 20, alltså om vi tjejer skulle eller inte. Då sa en av killarna
- Hade det inte varit meningen att vi skulle ha hår så hade vi inte fått något.
Och det var ingen som opponerade sig mot det.
Så var det på den tiden.
Nu känns det som jag är hundra år eller något.

Om någon undrar varför det går så långt mellan mina blogginlägg så beror det på att datorn är knäpp. Flera bokstavstangenter fungerar inte. Nu skriver jag på mobilen och det blir pekfingervals.

Stoltastemamman.nu

Denna dagen kunde inte börjat bättre. Lugn frukost med mina söner. Ett härligt pass på gymmet där kroppen jobbar med mig inte mot mig.
Utvecklingssamtal med Ettan och han får bara beröm av alla lärare. Till och med mer än i höstas. Jag blir så stolt att mitt hjärta svämmar över. Denna vår fina pojke som jag ständigt har dåligt samvete för att jag aldrig har tillräckligt med tid för. Denna fina pojke som aldrig bråkar eller tjatar eller skriker åt oss fast vi inte alltid är rättvisa.
När han var nyfödd tänkte jag att han är belöningen jag fått för det som tidigare varit jobbigt i mitt liv. Men han är så mycket mer än det.
Ville bara få det ur mig. Nu ska jag till jobbet.
Stoltastemamman.nu

Vad är en bal på slottet. .

När jag kom hem igår kväll efter min delade tur så kom tröttheten över mig. När LilleW kom på natten kände jag att jag mådde illa. Tänkte ta en resorb men orkade inte. Vaknade efter en timme igen och fick springa på toa. Kom i säng igen sov någon timme. Vaknade när klockan ringde och mådde skrutt. Illamående och trött intill koma. Tänkte att jag tar en resorb, en dusch och en kaffe så ordnar det nog till sig. Vill verkligen inte sjukskriva mig på en söndag. Tänker på mina kollegor och vill ju inte att de ska behöva gå kort. Sagt och gjort. Fick i mig resorben tog en dusch och en halv kaffe. Sen var det färdigt. Dags för toa. Insåg att jag inte skulle klara av att jobba. Men känner mig som en bov. Ligger i soffan och orkar ingenting. Suck.
Hade faktiskt planer för dagen efter jobbet. Plantera lite fröer med barnen, fika ute... jaja  vad är en bal på slottet.
Ska försöka sova en stund och hoppas på att vakna piggare.

Men mamma.......

Jackobsbergsskogen

För två veckor sen var jag på mitt första yogalatespass. Idag var jag på mitt andra och insåg att träningsvärken i magen inte gett sig helt än...Kl. 7.30 var jag där, på min lediga dag...märk väl...Efter passet åkte jag till Jackobsbergsskogen. Ville se hur den såg ut om det gick att ta sig fram...Det gick det, drygt halva rundan joggade jag, den andra delen fick jag gå för att det inte skulle ske en olycka av mindre trevlig karaktär...kniiiip säger jag så var det nog sagt om det..
Det var i vilket fall som helst underbart att få andas skogsluft igen.
Sen hem för att gå till A och hämta hennes äldsta sons gamla säng som LilleW fått ta över. en sån med låder under. T har haft lego i lådorna och det var det vi tänkte att LilleW också skulle ha...

Vi tog en tur till IKEA och kolla på garderober och har bestämt oss nu, ska bara välja vilken inredning vi ska ha sen är det klart, äntligen...och vi ska byta soffa med A...så lite nytt blir det här...vi köpte balkongbord och nya glas och tallrikar...Det är det som är bra med IKEA, att man har råd att byta ibland...
Vi rensa lite i köksskåpen också...det var välbehövligt...
Lite nytta har man gjort idag i alla fall...

När LilleW kom hem från skolan blev han först överlycklig för att sängen var här (dock inte ihopsatt) för att sen bli bottenlöst förtvivlad när han insåg att inte lego ingick...
- Men mamma, du sa ju att jag skulle få HELA T´s säng!!!!
- Ja, men jag sa att att du inte fick legot, det hör inte till sängen...
- Men mamma, du sa ju....osv osv...
Det slutade med att jag var dum och han skulle flytta någon annanstans...Men det gick över tillslut...när jag frågade han sen om han tänkte bo kvar ett tag till så sa han:
- Men mamma, jag ska inte flytta förrän jag blir stor!

Detta är min helvetesvecka...

Andreeeee jobbar

Vi har haft en underbar helg min käresta och jag.....
Åkte på fredag förmiddag och stannade i Töcksfors för att köpa med lite svenska delikatesser (köttfärs, falukorv och bacon..) till svägerska och svåger. Vi lyckades hitta kläder till oss själva också för en gångs skull..Mest hamnar vi ju på barnavdelningen..Men detta var en helg för bara oss, så varför inte börja med att få lite nytt i garderoben...H fick visserligen bara ett par jeans...Jag drog till med lite mer...Jag har nästan lärt mig att jag inte behöver gå till stora storleks avdelningen, nästan så att jag börjar förstå att de kläderna faktiskt är för stora...för det mesta...
Det regnade och var ganska trist när vi kom men sen lättade det och lördagen bestod av solsken.
Vi hade tänkt att åka en tur in till Oslo men blev kvar i lägenheten och träffade släkt och vänner som kom på besök istället, nog så gott det....Det blev grillning framåt kvällen och jag borde ha tagit ett kort på allt kött som blev grillat...Vi kunde haft en fest med grannarna..hehe..men gott var det...och gott var det att gå och ta sig en bit senare på kvällen...
Det var skönt att bara vara och njuta av solen på balkongen.
På söndag efter en mumsig brunch åkte vi hem..
Idag har jag varit hemma med Ettan som blivit förkyld i helgen...Men imorgon är det jobb igen. Detta är min helvetesvecka...men det ska väl gå....
Nu håller jag på att baka ett bröd som jag hittade på en blogg idag. Får se vad det blir av det. Har inte blivit så mycket bakat på ett tag...mer än pizzadeg...Det går i perioder det där med bakivern...Det ska finnas plats i frysen också...

Älskling njuter

Det råder delade meningar om hur lång en stund är...

Va är detta då?

Äntligen är våren här! Idag var nog första dagen jag inte har frusit på evigheter...
Nu stundar härliga tider när man får springa runt på området och leta förrymda barn...Som jag gjort idag...Det var inte tal på att vara inne...Idag var det snarare:
- Men maaaammaaaa! Varför, Varför måste jag gå hem?! Men ååååååååååååååhhåhåhå!!!!!
Jätte kul...hmn...klockan efter sju när jag hittat honom...
Han var i alla fall så duktig att han kom hem klockan fem, som jag sagt att han skulle, och frågade om han fick vara ute en stund till. Jag sa att visst får du det....Men det råder delade meningar om hur lång en stund är...Och för en som inte kan klockan kan en stund vara hur lång eller kort som helst....
Det blev mat, tandborstning och sängen när vi kom hem...Tror det tog 2 minuter innan han sov...

Jag har träningsvärk i magmuskler jag inte ens visste att jag hade...Igår kväll orkade jag knappt upp ur soffan och i natt kunde jag knappt vända mig...Härliga tider...Det dröjer innan jag ger mig på ett coreball pass igen...Åtminstone ska träningsvärken gått över...

För övrigt är blir min tilltro till politiker bara mindre och mindre...Det vänder och vrider på saker och ting för att få det som de själva vill, påstår att de lyssnar och tar till sig...men skiter fullständigt i det, så länge det inte gynnar dem...Det är demokrati det!

En herre som jag hjälpte en gång i tiden sa:
-När jag var ung var det så att om man inte hade handlag för något eller någon utbildning, så kunde man i alla fall bli militär....men nuförtiden blir de personerna politiker!

Så kom en liten kutig dam....

Linslus

Jag bestämde med min instruktör i fredags att jag skulle träna idag på morgonen...Det var ju en himla tur, för i morse hade jag inte alls någon lust...
Men jag tog på mig träningskläderna med en gång på morgonen så var det klart...i fall jag skulle få för mig att något annat skulle behöva göras.
Det är mitt bästa träningstips. Ta på träningskläder med en gång, och inga myspyskläder, då har man liksom redan kommit igång.
Följde LilleW till skolan och gick sen hem och packade ner kläder och handduk. tog en kaffe till och cyklade sen iväg...
När jag trampat på crosstrainer i två minuter och fortfarande inte kände någon inspiration så kom en liten kutig dam och ställde sig på den bredvid. Såg att hon knappade in sin ålder... 85 år....Ja, det var inspiration nog...Kändes otroligt gott efter träningen...fast jag fick vimsa runt lite bland maskinerna, hittar inte riktigt än...
Imorgon har jag bokat in mig på ett coreball pass...
Efter träningen gick jag hem till en väninna och drack kaffe. Jätte trevligt. Längesedan vi satt och prata. Det blev någta timmar...sen hem igen och slänga i sig lite lunch. Ettan kom hem och jag hämtade LilleW.
Tog pojkarna med till frisören på Herrhagen. De har båda bett om att få klippa sig och det behövdes. LilleW har äntligen slutat tycka det är livsfarligt att bli klippt. I dag satt han och underhöll alla som ville lyssna medan han blev klippt istället för att skrika och gråta och vifta med armarna. En av frisörerna sa till mig att LilleW kommer bli en stor skådespelare när han blir stor, det var han helt säker på...
När det var färdiga gick vi in till stan och MittiCity och åt skräpmat...Jag tog en kebab Alexander...som var dränkt i sås...Tänk att jag aldrig minns att jag vill ha såsen bredvid och inte på...
Sen hem igen och så är snart denna dagen slut...
Jag vet inte riktigt när jag ska hinna med att städa innan helgen. Mamma ska vara här med barnen och jag vill ju att det ska vara någorlunda rent då...
H och jag ska åka till svägerskan och svågern i Norge...Det ska bli så skönt med vuxentid och vuxenprat (säkert om barn då....men inte hela tiden) och sovmorgon...kanske...jag vaknar väl kl.6 i vanlig ordning...
Vår underbart goa Ettan förstod att vi behövde ha lite egentid...Det vill han ju också ha med sin flickvän...

Plocka ur diskmaskinen nu då...Planera maten till i morgon...Natti natti!

Men någon ska ju göra bort sig och varför inte jag?!

En tacksam blomma

Ett sammanfattande ord för hur jag känner mig idag är:
AJ!
Men på något behagligt sätt...
Har träningsvärk....
Och spädde på träningsvärken i morse...
Träffade en instruktör och har fått ett träningsprogram.
Det känns bra...
Och jag känner mig väl omhändertagen på Sats. Jag rekommenderar det varmt...så här långt iaf.
Jag t.o.m funderar på att prova spinning... Jag som lovat mig själv att aldrig utsätta mig för det igen...Första och hittills sista gången var jag gravid med LilleW och 60 kg tyngre...Jag trodde min sista stund var kommen...Men det kan ju hända att saker och ting förändrats sen dess..Åtminstone är jag inte gravid och jag väger mindre...Konditionen borde vara bättre...
ska prova på lite annat också...Är lite rädd för sånt som har med kordination att göra... Men någon ska ju göra bort sig och varför inte jag?!
snart ska lillskrutt hämtas...och jag ska jobba ikväll och i helgen...tjoho!!! De kommer så snabbt de där jobb helgerna...Jag tycker nyss det var en..
Nästa helg ska vi få lite egentid jag och H. Minns inte när vi hade det sist...Verkligen på tiden.
Trevlig fredag på er!

Nu är det slut på vinterdvalan....

because i'm worth it

Idag har jag startat morgonen med ett yogalates pass på Sats... Vilken härlig start på dagen.
Har skaffat mig kort där...Nu stundar nya tider..
I morgonbitti ska jag träffa en instruktör och få ett program i gymmet.
Det slut på vinterdvalan för Berit och även för min käre som ska träna efter jobbet...
Beach tjugohundranånting here I come!
Hahaha...
Träffade en gammal arbetskamrat på yogalatesen...Ja, jag menar inte att hon är gammal men det är längesen vi jobbade ihop, minst 15 år sen...
"Men herregud, är det du?!, sa hon, vart har du tagit vägen? Bra jobbat!"
Träffade en annan gammal kollega igår också som sa samma sak... Det är uppmuntrande...

Jag är ledig idag men ska in en sväng till jobbet på samverkansmöte. Sen hämtar jag LilleW på skolan och vi ska gå till dagis och hämta hans bästa kompis...

Och jag ska ta och rensa i min garderob...Jag hittar inget i den så nu är det verkligen dags! Sen skulle jag behöva rensa i vår stora garderob...Någonstans på golvet där tror jag att min träningsväska ligger...
Dags att hoppa på cykeln igen...

En vacker dag har det kanske gått över...

Crunch

I kväll har jag gjort crunchig musli... Det ska jag ha på keson som mellanmål tänkte jag...
Det är måndag imorgon vet ni...Dags att ta sig i kragen igen..
Den blev god..Det är risk att jag kommer gå och nalla av den, så att själva syftet med den går åt intet...Jag tänkte att jag måste ta tag i det där suget...
Det har ni aldrig läst förr va?! Men skam den som ger sig...En vacker dag har det kanske gått över...
Min kropp längtar efter att få komma ut i skogen och springa...Det är inte det samma att springa på asfalt...Det blir mest att jag går...eller att jag struntar i det...Men imorgon är det måndag så då ska det bli ändring, som sagt...igen... Jaja, jag vet att många av er känner igen er, så jag tänker inte skämmas över mina svagheter...Om jag skriver ner dem och publicerar dem, kanske de försvinner tillslut...alltså jag kanske lyckas tillslut...Är det inte det som gäller, att man ska erkänna för sig själv för att komma vidare...eller något...

Jag har köpt mig en ny mobil...en Samsung Galaxy SIII... Jag är lite kär...och supernöjd...Har inte lärt mig allt på den än...och lär väl inte göra det heller...