Så går en dag i från mitt liv....

Ibland tar mitt jobb på krafterna. Jag kan ju inte skriva hur och vad eftersom jag har tystnadsplikt, men ibland är det svårt. Ibland möter man människor och situationer som följer med hem. Som berör, som egentligen får mig att uppskatta det jag har och är men också får mig att inse att underbart kan vara kort eller förändras.
Luften gick ur mig. Mitt glada humör försvann. Och när jag cyklade hem i regnet med lite filmmys till mig och barnen.  Vi skulle se på den nyinköpta filmen Röjar Ralf om det regnade och det gjorde det ju så det stod härliga till. Ja, då kom en mötande bil som körde i en vattenpöl så jag blev totalt nedstänkt. Jag svor högt kan jag lova.
Hämtade LilleW på skolan och där hade de plockat ihop alla alster han gjort och alla extra kläder. En hel del att bära. När han fick veta att vi hade köpt filmen och skulle se på den sprang han hem direkt utan att hjälpa mig med att bära.  Mamma Berit blev arg som ett bi. Och skällde när jag kom hem som en annan packåsna. Gick ut på balkongen med en kopp kaffe och lugnade ner mig.
Gick sen in för att fixa något att äta till oss
LilleW kom in i köket och frågade:
-Tycker du om mig?
-Det är klart jag tycker om dig, jag blev arg för att jag blev nedstänkt och för att jag fick bära allt själv, svarade jag.
-Är du arg på mig?
-Nej inte nu längre.
Vi såg på filmen och det var så mysigt, jag lyckades somna en stund.
Nu sover en juvel och en annan ska snart få lägga sig. Imorgon är det skolavslutning. LilleWs första.  Näsdukar ska inte glömmas.
Jag sitter på balkongen med ett glas vin och försöker njuta av att jag är ledig i tre dagar, jobbar två dagar och går på ett kort möte. Sen är det semester.
Men ändå. Jag är människa allt går inte bara att skaka av sig.