Bara längtar efter att vräka ut sig i soffan....

Ingen badkruka där inte..

Nu tycker jag att jag har gjort mig förtjänt av en kopp kaffe och lite internetsurf...
I morse regnade det när jag cyklade till jobbet. Fast det har varit varmt, den nästan obligatoriska blåsten har hållit sig borta. Det har varit kvavt och svettigt. Jag kände mig inte särskilt fräsch när jag kom hem...
Men hämtade LilleW och vi gick hem och gjorde hans läxa, jag tycker verkligen inte om läxor, de ställer krav på mig...Idag stod det så fint att "gå ut i naturen och räkna antal saker som du kan hitta där. Tex hur många prickar har nyckelpigan, hur många ben har myran".. Vi "gick ut i naturen" på väg hem från skolan (max 50 meter) hittade 25 blommor på en gren/kvist/stjälk på mitt löjtnanshjärta och blåste iväg 29 maskrosfrön (eller vad de heter de där man blåser iväg)...Det tar lååång tid att skriva ner det när en ska bokstavera (mamman) och den andre få utbrott (sonen) och bli arg för att han inte får skriva 9 som ett P eller b och för att det är så tråkigt och för att han veeeeet och för att han inte vet...Och mamman försöker vara lugn och pedagogisk och dricka kaffe i stora klunkar och bara längtar efter att vräka ut sig i soffan och slumra till en stund...Och lille sonen undrar om han får gå och bada sen och mamman vill verkligen inte, vill mycket hellre lägga sig i soffan som sagt...Tillslut bestäms att alla dvs båda barnen städar upp golven på sina rum så den sofflängtande mamman kan dammsuga...Sen när hon dammsugit klart och slängt i sig en kaffemugg till följer hon sin lille son till stranden så han får bada...Eftersom hon förstår att han behöver det, han kokar av svett och han behöver en belöning för att han gjort läxan och städat upp på sitt rum helt själv...En liten stund blev drygt två och en halv timme...Sen hem fixa mat och duscha den lilla sandhögen till son...Kändes som en ganska dum idé att dammsuga innan...men men...sen få sonen i säng och han somnade på ett par minuter...
Och nu sitter mamman här och njuter av sitt kaffe, med datorn framför sig och med mamma mu i bakgrunden och känner sig ganska nöjd med sig själv.
Imorgon är det fredag och jag är ledig...

Fick som vanligt göra av med lite snytpapper......

Lite rödfärg till all klorofyll

En tur i parken

 Det är dagarna man minns, inte dagarna som går som gör livet....

Jag har haft några fina dagar med andra ord. Var på kurs torsdag och fredag i värdegrundsarbete. Inte för att jag vet riktigt vad jag ska göra med det hela men det löser sig väl, det är i alla fall berikande att gå på kurs. Det skulle jag kunna göra jämt.
På lördag kom min kusin hit. Var ett tag sen vi sågs (i och för sig hade vi setts över en paltmiddag hos mamma på torsdagen men därförinnan var det nästan två år sen).
På eftermiddagen var vi och tittade på LilleW när han och hans dansvänner hade uppvisning. Jag och H fick som vanligt göra av med lite snytpapper...Att man ska bli så rörd jämt när det gäller dessa barnen...Likadant är det på skolavslutningen...
På kvällen gick jag, kusin och syrran ut på krogen. Det var inte igår och riktigt trevligt var det också.

På söndag väcktes jag med kaffe på sängen och skönsång av mina söner. Härligt uppvaknade.
Jag bakade en tårta som inte riktigt blev som den skulle men god ändå.
På eftermiddagen tog vi en tur till stan och åt morsdagsmiddag på O´learys. Härligt och det gick riktigt bra fast vi satt där i en och en halvtimme. Vi har inte varit ut och ätit hela familjen på restaurang på evigheter. Men nu fick vi kanske blodad tand, vem vet. LilleW brukar inte vara den mest tålmodiga men han var jätteduktig. Ja, båda barnen var duktiga som inte börja bråka med varandra, vilket är lätt att det blir när de är uttråkade.
När vi gick hem gick vi genom stadsparken som fyller 150 år i år. Det är så fint nu när det blommar och är grönt.
Jag dumpade fast jag vet inte på vad, men när vi
kom hem somnade jag i soffan och sov ett par timmar tror jag. Helt i koma....
På måndagsmorgon cykla jag till Sats och tränade. Umgicks med en granne, bakade surdegsbröd som blev halvlyckat. Min ugn är inte så bra...Undervärmen är dålig...men men det är bara att härda ut, ny spis blir det inte på något år eller så...
Idag åkte jag till Jackobbergsskogen och joggade två varv. härligt. Soligt och fint, vitsippor och liljekonvalj och gröna träd. Jag bara älskar den här tiden på året.
LilleW hade avslutning på dansen på kulturskolan. Vi gick dit fram och tillbaka. Sen satt jag och grannen ute i solen och tog oss varsin cider tills det var dags att få barnen i säng.
Imorgon är det dags att gå till jobbet igen. Jobbar bara onsdag och torsdag denna vecka.

Mina kärlekar på morsdagsmiddag

Systrar och en kusin

En tjej som inte rakar benen är .....

Säga vad man vill om att träna på gym, men det slår inte en tur i skogen. Att jogga med skrällmusik i öronen blandat med fågelkvitter. Solen som skiner mellan träden,  vitsipporna som blommar. Bara andas och njuta... Och flåsa lite förstås. Det känns bra att äntligen vara där igen.

Jag har ett dåligt spel på mobilen som handlar om att jag får tre frågor som jag ska svara på och någon annan ska gissa vad jag har svarat. Jag har tänkt ta bort det men jag och Ettan har spelat det och jag måste ju se om vi blir bästa vänner till slut. I alla fall fick jag en fråga som löd:
En tjej som inte rakar benen är
• osexig
• självmedveten
Det var de alternativen jag fick och det gick jag i spinn på. Vad menas egentligen?  Är osexig detsamma som självmedveten och tvärtom?  Eller hänger jag upp mig på små saker?  Kan man inte vara sexigt självmedveten men har inte idats raka benen den senaste veckan? Det är inte den enda korkade frågan som varit. Spelet är väl inte gjort för obstinata medelålders kvinnor. Det är gjort för ungdomar. Men då stör jag mig ännu mer. Deras värld är nog svår ändå utan värderingar om hur man anses vara utifrån hur man sköter sin kropps naturliga behåring. Det var bättre på "min tid" då var det inget konstigt om man inte rakade sig. Då ansågs till och med en riktigt hårig herrbringa vara manligt och sexigt.
Vi pratade om rakandets vara eller icke vara på det jobbet jag hade då, när jag var 20, alltså om vi tjejer skulle eller inte. Då sa en av killarna
- Hade det inte varit meningen att vi skulle ha hår så hade vi inte fått något.
Och det var ingen som opponerade sig mot det.
Så var det på den tiden.
Nu känns det som jag är hundra år eller något.

Om någon undrar varför det går så långt mellan mina blogginlägg så beror det på att datorn är knäpp. Flera bokstavstangenter fungerar inte. Nu skriver jag på mobilen och det blir pekfingervals.

Stoltastemamman.nu

Denna dagen kunde inte börjat bättre. Lugn frukost med mina söner. Ett härligt pass på gymmet där kroppen jobbar med mig inte mot mig.
Utvecklingssamtal med Ettan och han får bara beröm av alla lärare. Till och med mer än i höstas. Jag blir så stolt att mitt hjärta svämmar över. Denna vår fina pojke som jag ständigt har dåligt samvete för att jag aldrig har tillräckligt med tid för. Denna fina pojke som aldrig bråkar eller tjatar eller skriker åt oss fast vi inte alltid är rättvisa.
När han var nyfödd tänkte jag att han är belöningen jag fått för det som tidigare varit jobbigt i mitt liv. Men han är så mycket mer än det.
Ville bara få det ur mig. Nu ska jag till jobbet.
Stoltastemamman.nu