Det här är ett spel med rekommenderad 18 års gräns.
Enligt min 12-åring har ALLA fått detta spelet, både jämnåriga och yngre (och äldre förstås). På 18 och 12 skiljer det 6 år! 6 år i den åldern är mycket. Det händer mycket med utveckling och förståelse för saker och ting. Man är inte vuxen som 12-åring även om man gärna vill tycka det...Man är knappt vuxen när man är 18. Och frågan är hur vuxen man är vid 18 och vilka värderingar man har om man spelar sådana här spel innan man är mogen nog. Man kan tycka vad man vill om sina juveler men vid 12 är de inte mogna!
Jag undrar hur ni tänker? Tar ni reda på något om spelen? Eller litar ni på barnen som lovprisar grafiken? Tror ni att era barn kan hantera spelen? Hur vet ni det? Hur vet ni att de alltid kommer se skillnad på fiktion och verklighet? Hur vet ni att de inte kasserar era värderingar och antar dem som är i gtas värld? Eller har ni kanske de värderingarna? Men då så, då är det väl okej....
Jag vill att mina söner ska ha en bra kvinnosyn, de ska respektera kvinnor, se oss som jämlika och inte som en vara man använder för att sälja fram något....
Jag vill inte att mina söner ska tycka att det är okej att sparka på någon som ligger, varken bokstavligt eller bildligt.
Ni kan ju ta er tiden att läsa ett par recensioner:
Från Aftonbladet
från svd
Efter att ha läst dem: tycker ni fortfarande att era minderåriga barn ska spela sådana spel?
Jag känner mig gammal, bakåtsträvande och fruktansvärt tråkig som är så emot när "alla andra" är för. Men hur jag än vänder och vrider på det, på mig, på er, så vet jag att jag i alla fall har mer rätt än fel och ni har mer fel än rätt...Vilka argument som nu finns för att ge detta spel till sina barn så överväger det inte de som är emot!
Och 12-åringen i det här hemmet är besviken, tycker vi är tråkiga, fattar inget...Det säger han inte, för han är så snäll, men man ser det ju på han...Och det är jobbigt att stå emot de där ledsna hundögonen, det är jobbigt att se tårarna blänka, det är jobbigt att känna sig som det mest orättvisa föräldern på området, i Sverige, i världen...Han känner sig utanför....Jag vill inte att min son ska känna sig utanför...men som jag frågade honom: Om dina kompisars föräldrar börjar köpa alkohol och cigaretter till sina barn, tycker du att vi ska göra det också då?? Nej, det tyckte han förstås inte...Vad tycker ni??
Nu tror jag ni protesterar högljutt - Det är ju inte samma sak!!! Eller är det det? 12-åringars hjärna är något man ska vara rädd om, eller hur, därför ger man dem naturligtvis inte alkohol....men spel med osunda värderingar går bra....eller...
Jag ser filmer med min 12 åring om andra världskriget, historier byggda på verkliga händelser. För att jag vill att han ska förstå, hur hemskt det var, vilka värderingar man hade och vad som kan hända när man blir påverkad av andra...Och han blir förstås ledsen med dem som har det svårt, han blir ledsen och berörd över sorgliga slut...
Han tror att jag ser dem med han för att jag tror att han ska bli en ond människa om han spelar krigsspel och liknande...Vilket jag förstås förklara att jag inte tror, han är ju världens snällaste. Jag vill bara att han ska ta hand om sina värderingar (eller i ärlighetens namn, mina värderingar...att ta hand om varandra - inte förgöra..)
Jag vill inte påstå att jag är den perfekta föräldern, det kan man läsa om i mina andra inlägg...Och jag vill inte trampa någon på tårna, reta upp eller titta ner på.
Jag vill bara att ni tänker efter och inte bara ger efter....
