Regn regn regn...

Det var fint i morse när jag lämnade Lille W på skolan. Hade tänkt ge mig ut i skogen...men kom av mig... ångrar mig nu när det blev regn. Men imorgon bitti ska inget hindra mig...

Jag sjukskrev mig hela förra veckan för att jag har ont i min högra axel och arm. Har haft det sen i våras, arbetsrelaterat, men det blir bara värre trots att jag fått träningsprogram av sjukgymnast. Hade tid hos läkare igår. Fick först en bedövningsspruta som fick värka i 20 min för att kolla om den hjälpte något...Det gjorde den inte, men jag fick en cortisonspruta iaf... Dr skulle skicka remiss till röntgen samt uppföljning hos sjukgymnasten... Sjukskriven på heltid denna vecka och halvtid nästa... Jag hoppas det blir bättre...Vad gör jag annars? Är beroende av en fungerande arm på jobbet....Känns lite fånigt att knappt kunna knäppa min egen BH och sen gå till jobbet och knäppa andras...Eller tänk om jag får sån där riktig smärta som jag får när jag rör armen i ett visst läge och tappar det jag håller i....

Annars lunkar allt på som vanligt...eller något sånt...

Det mörker du ser gör att stjärnorna märks lite mer

Hade en dag på skolan igår. Förmiddagen med LilleW och eftermiddagen med Ettan...
Jag är nog rätt nöjd med mitt eget arbete... Fast de är underbara barnen...Men tålamodet...å andra sidan måste man ha tålamod på mitt jobb med...
Det var iaf intressant, men helst hade jag ju varit en fluga på väggen..Sett hur de fungerade utan att de visste att jag var där...

Idag tog jag mig två joggrundor i Jackobbergsskogen. Hade egentligen tänkt ta tre...Men när jag hade en kilometer kvar på andra varvet fick jag plötsligt en sorgsen känsla....Vet inte vad det var...Jag såg barnen utanför ett dagis och bara tänkte på att tiden går så fort och nu har jag inga små dagisbarn längre...Jag började gå istället för att springa, drog ut E-Type ur öronen och drog in skogen i lungorna och lyssnade på ljuden i träden...Det var skönt...Jag hittade t.o.m fyra gula kantareller, men jag lät dem vara kvar...
Med risk för att verka lite (eller kanske mycket) knepig så känns det som om skogen talar till mig...Jag kan inte riktigt förklara det...Det är som jag har en vän där, som hejar på mig, smeker min kind, peppar mig, busar med mig....Jag har börjat kalla han för Herr Ek (bara för att jag gillar ekar...) men om han ser ut på något vis så ser han mer ut som en gran....
Nej nu ger jag mig så ni inte beställer en tid åt mig på något ställe ;)...
Idag ska jag åter till skolan...Utvecklingssamtal med båda barnen...

Get your money for nothin' get your chicks for free

Ooooooh! Äntligen fick jag mitt morgonkaffe...
Har varit och tagit prover på fastande mage.. Frukosten går väl an att avstå...men kaffet..Det är svårt...
Fick brev igår om telefontid med hjärtläkaren och en remiss till labb...Det provet behövde jag inte vara fastande för men har haft ett annat prov liggande från min husläkare som jag nog skulle tagit i maj eller något egentligen...Passade på att få det gjort samtidigt...
Men jag är inte människa på morgonen innan jag fått kaffe...Och barnen fick nog lite för fräsiga svar... Nu är det gjort iaf och jag är på andra koppen kaffe...
Hade egentligen tänkt att jag skulle ge mig ut på en joggrunda också, men insåg att utan kaffe går det inte eftersom huvudvärken kommer ganska snart...Så nu sitter jag här istället och tänkte att jag skulle få lite skrivgöra gjort...får se hur det går...Har dragit på det så länge och måste få det gjort nu, denna månad...
Ska göra en ansökan till försäkringskassan, men jag blir så ledsen av att skriva den...Därför drar jag mig för det...
Idag var det 1 grad när jag gick med LilleW till skolan...Inser att jag måste kolla över vinterkläderna...Vantar finns men varför har vi inga tunna mössor??? Och passar overallen tro? Och har de några vinterskor..Varje år är det likadant...Kylan kommer "helt plötsligt" och man står där med för små höst/vinterkläder, urvuxna skor och börjar känna sig smått ruinerad...Dessutom är mina vinterkläder för stora...En tipsvinst hade inte gjort något...
Behöver rensa i garderober och i källarförråd...Behöver göra en massa saker, som inte alls är roligt...Förrän det är gjort förstås..Fönster behöver putsas...Jag vill ha nya gardiner..Soffan i köket behöver kläs om..Nytt köksbord och stolar hade inte gjort något...Mer förvaring...Nya sängar...Jag vill jag vill jag vill...men min plånbok räcker inte till....
Nåja, jag kan ju börja med det jag kan göra gratis...som att rensa...blä...

Det rör sig neråt....

Tillåt mig att skryta lite....
Har nu gått ner 60 kg...Det är ganska ofattbart...och lite skämmigt att jag har vägt 60 kg mer än idag...
Det är mycket...Mer än en hel Ettan...eller två stycken LilleW...
Jag har fortfarande inte vant mig...Jag tittar fortfarande efter de största kläderna i affären...
Men jag har slutat att tro att folk tittar på mig för att jag är groteskt stor och att det fnissar bakom ryggen på mig...Jag tror faktiskt inte att folk tittar på mig alls,,,,
Jag har fortfarande övervikt men inte så att folk reagerar och tänker "Men guuuud vad fet hon är...!"

I morse cyklade jag till Jackobbergsskogen och joggade 5 km...Bara en sån sak...Där joggade jag i regnet och tänkte..."Herregud, Berit, det är DU som är ute och joggar!!! Det är DU som gett dig iväg på morgonen för att ta en tur i skogen..." Dit jag drömde om att komma för 60 kg sen...Dit jag aldrig trodde jag skulle komma...Nu är jag där...

Balans....

Efter att ha en positiv dag igår vaknade jag trött och ilsken i morse....Vet inte vad jag var arg för...Antagligen för att jag var trött...Jobbade kväll igår...Slutar kl.22...Kl.22 kom jag in och hade lite dokumentring att göra plus fallrapport...Blev övertid...Kanske därför jag är arg...Inte för övertiden, saker händer, så är det när man jobbar med människor...Men för att vi inte har någon tid till saker som händer...För att vi inte ens har en sekund på oss att röra oss från den ena till den andre...Och det kanske är en kilometer mellan kunderna. Det tar iaf minst 4 min med cykel från dörr till dörr...Man får ta tiden från kunderna till att röra sig emellan...Och man ber en stilla bön att någon ska ha satt på sig nattlinnet själv eller borstat tänderna...att någon inte behöver sitta på toa och trycka...att någon inte har ramlat... Men igår kväll blev jag inte bönhörd...
Så alltså vakna jag trött och ilsken...Och fräste åt barnen...som jag inte alls vill eftersom jag jobbar i kväll igen och knappt hinner se dem...
Följde LilleW till skolan och ville bara gå hem och lägga mig igen....
Men tillslut efter lite överläggning med mig själv tog jag cykeln till Jackobergsskogen och jogga- gick 5 km. Kändes bra, men känner mig låg ändå...Jag är fortfarande arg över den arbetssituation vi har och att ingen bryr sig...Jo, mina kolleger bryr sig förstås, men chefer...Det är bara ekonomin som är viktig...Och vi lyckas ju, kunderna klagar inte...antagligen för att vi är så bra på det vi gör att de inte märker något...men vad ska det bli av oss tillslut? Ska vi brännas ut allihop?
Nej, jag orkar inte tänka på det...Tar en dusch...Vilar  lite...lagar lite mat...drar till jobbet....ber en bön...

Det är inte svårt när det är lätt...

Det går framåt! Idag tog jag cykeln till Jackobbergskogen. Tog två rundor i spåret (5 km sammanlagt) blandat gång och jogg. De sista 1,5 km joggade jag i sträck...Tror jag aldrig att jag någonsin gjort förut i mitt liv...
Det känns så himla bra och jag blir så stolt över mig själv...
Och lycklig...att jag faktiskt kan och att jag kommer orka mer....och att det ger resultat...att kämpa på...
Det finns en framtid, en bra framtid....
Jag gick och funderade medan jag gick (när jag joggade orkade jag inte tänka något annat än "du orkar lite till!!!").. Och jag kom fram till att jag är 45..eeh..46...och min hälsa blir bara bättre och bättre än vad den någonsin varit i mitt vuxna liv...Och det positiva med att att ha haft en kropp i förfall, är ju att det bara kan bli bättre....Eftersom jag nu är i medelåldern så kan jag ändå se fram emot att bli starkare, piggare, få bättre kondition istället för att känna att det går utförs...Visst tyngdlagen gör sitt, kroppen drar sig neråt, hänger lite (eller mycket) här och där...Men jag är ju så gammal nu att jag inte behöver hänga upp mig på sånt...hmn...Nåja...Kanske lite då...
Förövrigt har jag gjort sista kollen av mitt hjärta...Och det fanns inget att anmärka på, nu väntar jag bara på att hjärtläkaren ska ringa...och att Torsby ska ringa så jag får gjort den där bråckoperationen...Just nu känner jag mig inte så orolig...Eftersom jag vet att det inte var hjärtat det var fel på när jag fick hjärtstoppet..
Har varit på hälsokoll genom jobbet också. Gjort en hälsoprofil. Hade bra blodtryck, blodsocker och kolestreol. Kolestreolet var t.o.m så lågt att det inte var mätbart...Och jag låg på medelkondition, men nära nästa snäpp upp...
Allt är bara bra...Berit har en positiv dag...Ska snart till jobbet för ett kvällspass..

Å maj gaaaad...

Undrar om jag kommer upp ur sängen i morgon...Tur jag är ledig...
Har varit med en arbetskamrat på en löpgruppträning eller vad det heter....  IF Göta har träning på tisdagar för alla som vill..Och jag ville prova...Och sprang min första kilometer sen..?..Ever kanske...Minns inte sist..Tränade intervaller och lite annat...Jag är ju så otroligt otränad på att springa...det faller sig inte naturligt i min kropp...Men jag ska nog ge den...Det vore väl fasen om jag inte ska lyckas få den att tycka att det är lätt som ingenting...Undrar hur lång tid det tar....

Hoppsan

Oj så aktiv bloggare jag är....Eller kanske inte....
Det blir så när jag knappt har någon tid utan familjen omkring mig...Jag kan inte skriva när jag blir avbruten eller när någon sitter bredvid och kollar vad jag gör...
Men nu har skolan börjat. Och mina lediga dagar blir lediga...Fast idag jobbar jag kväll, men nu är det lugnt och stilla....
Jag hade tänkt att jag skulle ta en stavgångstur direkt efter att jag lämnat LilleW...Men kom på att jag måste nog gå hem och betala räkningarna först...Nu sitter jag här och skriver inlägg istället...Hmn...Det där med räkningar lockar aldrig. Tänkte röja lite men det får nog bli en annan dag i veckan.

Jag har haft en  skön semester även om jag kunde ha önskat bättre väder.
Har vandrat i de norska fjällen bla.

Började jobba igen för en vecka sen.

Jag har fått mitt hjärta ordentligt kollat och det var inget fel. Har bara ett cykeltest och ett blodprov kvar...Sen ska jag väl vara färdig besiktigad och redo för ett nytt operationsförsök. Ser inte fram mot det men är ändå riktigt trött på mitt bråck som jag tycker blir större och större.
Jag går fortfarande ut och går med mina stavar. Och igår t.om sprang jag lite i en skog...
Vill gärna springa men är inge vidare på det, har aldrig varit...Kanske kan bli...Har köpt nya träningskläder och framför allt Bh som håller sakerna på plats...Jag har så mycket häng och skinn och ja...sånt som skumpar och far och gör hela springandet till en obekväm upplevelse...Men med de nya kläderna känns det bättre...
Det är iaf underbart att ha fått bättre kondition och att kroppen inte gör motstånd när det kommer en uppförsbacke....Jag har verkligen undvikit dem förr...Nu är det en utmaning...
Nej, nu är det räkningarnas tur....

Nu vet jag...

Bungypump

När jag jobbar sådana här fina sommarkvällar som det är ikväll. Sådana här kvällar innan helg...Då brukar jag cykla förbi människor som är ute och motionerar...Och jag brukar tänka "Vad är det där för konstiga människor? Har de inget liv?? Varför inte ta ett glas vin, gå ut på krogen, umgås med familjen, titta på tv...ja vad som helst...men vara ute och motionera??? Konstigt..."
Men nu vet jag vad det är för konstiga typer...det är sådana som blir rastlösa om de inte får gå ut på sin runda...Det är sådana som mår bättre efteråt...som sen kan ta en dusch och ta sin cider och känna sig nöjd med sig själv...sådana som mig...för jag har banne mig gått och blivit motionär....Jag litar inte riktigt på mig själv än i denna fråga...men jag går minst 6 km nästan varje dag...Med stavar och nu har jag uppgraderat stavarna till Bungypump med 6 kg motstånd och det blev bara ännu härligare att gå ut att gå...Var hos min friskvårdare idag och jag har gått ner 3,5 kg och 5 cm i midja sen jag var där förra gången i slutet på maj...Jag känner mig riktigt nöjd faktiskt!
Imorgon är det midsommarafton och då får jag nog inte till någon stavgång...Men små grodorna och raketen ska jag nog klara av och vad mer det nu är man sjunger när man dansar runt midsommarstången...
Trevlig midsommar!

Längtan



Kamlungeforsen

Igår när jag satt på balkongen så kom den bara över mig.... Längtan till Norrbotten...
Kanske det beror på att jag läser en bok av Åsa Larsson...
Jag satt där och kände:"Ska jag inte få andas luften, ska jag inte få sitta vid en brasa och grilla falukorv, ska jag inte få njuta av ljuset, ska jag inte få stå i Bergbacka och höra på vinden som blåser i träden, ska jag inte få lägga blommor på pappas grav, ska jag inte få stå på bron över kamlungeforsen och vara rädd för att jag ska få för mig att hoppa ner...Ska jag inte få äta halstrad sik på tunnbröd, ska jag inte få träffa mina underbara släktingar på både mamma och pappas sida, ska jag inte få gå på Storgatan i Luleå och minnas tiden när jag bodde där, ska jag inte få gå på Storgatan i Piteå den vackra gågatan, ska jag inte?"
Nej, det ska jag inte...Jag bestämde att vi inte ska åka upp i år, det är för dyrt och jag ville göra något annat...Och det vill jag ju...Vi ska åka till Lillehammer och det vill jag...Men jag vill till Norrbotten också...
När jag är i Norrbotten är jag hemma...Åker oftast E45 upp, ju närmare jag kommer dessto mer frid känner jag i kroppen...Jag vet inte vad det är...Det är något med naturen, med luften, med dialekten, med folket...Det känns som jag kommer bland folk som känner mig, som förstår mig...som är lik mig...
Men nästa år kanske...
Önskar att Sverige inte var så avlångt och bensinen så dyr...

Förövrigt mår jag bättre...Det beror mest på att jag inte orkar tänka på det...Orkar inte tänka på att jag var död en stund...Att jag måste gå igenom detta igen...Väntar på tid på medicin, men just nu händer inget...
Jag skriver motionsdagbok...Jag är ganska duktig...Jag äter ganska bra...Får se om det ger något resultat...

En hanker sig fram...

Vitsippor

 Har varit ute och gått varje dag. I söndags tog jag med mig familjen ut i skogen för att leta stolpar i Friska Karlstad . Det är riktigt roligt. Barnen var jätteduktiga och klagade ingenting, mer än att LilleW blev lite sur över att han inte fick låna min kamera....Inget gnäll på att det var lite blött och lerigt i skogen på sina ställen, inget gnäll på att det var jobbigt att gå. Det var en fin dag och i skogen blåste det inte heller. Vi hittade 7 stolpar.

Stolpe 63

Jag mådde riktigt bra den dagen. Kände mig nöjd med mig själv som gjort något vettigt med barnen och fått vara i skogen. Jag trivs där, fast jag är så dålig på att ta mig ut i "vildmarken"...Det är ett av mina mål att bli bättre på.
Igår var också en okej dag. Lämnade LilleW på dagis. Gick till jobbet för att hämta arbetsplatsombudspärmen. Skulle på APO möte efter lunch. en knapp timme efter jag lämnat LilleW ringde de från dagis och sa att han ramlat och slagit i näsryggen och svullnat upp ordentligt. Jag gick och hämtade han och H som jobbar kväll denna vecka var hemma. Det var bara att åka till akuten och få lilla näsan kollad. Som tur var är inget brutet. Vi ska på återkoll på fredag för säkerhetsskull.
Måndagens APO möte fick jag ta idag på förmiddagen. Mådde helt okej...Tills jag gick in på konsum i MittiCity...Då började jag må dåligt. Hjärtklappning och dysterkvistig i sinnet...Gick hem och hann precis träffa H innan han åkte till jobbet. Fick i mig något att äta....
Långsamt mår jag bättre igen....

Regntunga skyar...

Mum tulip från Lush

Hade tänkt ha LilleW hemma idag....Men ringde förskolan och frågade om han fick komma och det fick han. Mitt inre mår inget bra idag. Det kryper och ångesten vill riva sig loss...Jag vet inte vad jag ska känna...Vill inte må dåligt. Varför ska jag göra det? Jag har det ju bra....egentligen...
Efter att ha lämnat LilleW tog jag en prommenad i hopp om att oron skulle lägga sig...14802 steg, 7,39 km...Men det släpper inte..
Kom hem, tog ett bad. Hjälper inte...
Suck.....

Tillåt mig att roas...

Fast roligt är det egentligen inte. Men så typiskt när det gäller mig och mina operationer....
Åkte till Torsby igår. Fick besked strax innan kl. 10 att det var ca 2 timmar kvar till min operation. H och jag satt och underhöll oss med TV och tidningar. Väntan är jobbigt. Strax efter 12 var det dags att förberedas, då hade jag redan fått dropp eftersom jag var fastande.
Jag kramade H och började känna mig riktigt orolig. Gick in i operationsalen och hoppade upp på britsen. Blev "riggad" inför operationen. Personalen i Torsby är helt underbar, det är bara allt annat som är jobbigt. Tillsllut blev jag sövd. Det är en härlig känsla, jag kan förstå att folk tar droger om det är så det känns, att försvinna bort från oro....Sen blev jag väckt. Jag kollade klockan på väggen, den var 13. Jag fick flytta över till en vanlig sjukhussäng. Jag hade inte ont. "Herregud, vad fort det gick, tänkte jag, och inte har jag ont heller!!!"

Jag blev rullad ut till uppvaket. Efter en liten stund kom Dr. Benkt Handsske och sa att det inte hade gjort något (inte så konstigt då att jag inte har ont, tänkte jag). Jag hade efter nedsövningen, när de satte ner tuben i halsen som ska hjälpa andningen, fått ett hjärtstillestånd så det vågade inte fortsätta utan en ordentlig koll av mitt hjärta. Dr skulle skicka en remiss till medicin här i Karlstad och när han fått resultatet ska han ringa mig ang ny operationstid. När han pratat färdigt med halvdrogade mig sa han att han skulle ringa till H (som gick ut i friska luften när jag åkte in på operation.). Vi hade bett om det innan operationen eftersom H var nästan mer orolig än mig...

Den sköna känslan av att bli nedsövd är inte värd känslan på uppvaket...Jag hatar att ligga still i sängen med alla sladdar överallt. Det kryper i kroppen och jag vill bara riva av mig allt och gå hem...
Narkosläkaren kom också och pratade med mig, han sa väl i princip det jag redan hört...
Sen kom H orolig och lättad om vartannat. Dr Handsske hade skrämt upp han ordentligt...Han hade ringt H och sa att han skulle komma ner och prata med han....Kan tänka mig alla tankar som for genom huvudet innan han visste att jag var okej...
Låg en halvtimme i sängen med H bredvid...Sen körde jag mitt vanliga knep för att bli uppsläppt ur sängen: "Måste på toa!!"...Man lär sig av att ha barn...hehehe...
Jag blev av med alla slangar och om jag kände mig okej efter toabesöket så kunde jag gå och klä på mig....

You bet!!! Aldrig att jag går tillbaka till sängen igen....

Så jag klädde på mig och vi fick sitta inne i väntrummet igen...Vänta vänta...Tillslut fråga jag om jag kunde ta bort nålarna i handen...Men det fick jag inte..Först skulle det tas ett nytt EKG...Efter det fick jag kaffe och smörgås...Mums...Sen togs nålarna bort...Sen vänta på Dr som skulle prata igen...Han sa att EKG:t var okej, han hade kollat med hjärtspecialisterna där i Torsby och jag kunde åka hem.
Kände mig ganska groggy, somna i bilen och det var skönt...Men tung i huvudet hela dagen...

Idag har jag lämnade jag LilleW på dagis och tog en lång prommenad. Gick sen till jobbet och pratade med chefen. Sa att jag stannar hemma resten av veckan, känner att jag behöver det. Det är redan vikarie insatt för mig och risken att jag då skulle få hoppa in i en annan grupp istället är ju ganska stor och det känner jag blir för stor stressfaktor just nu.

Ska försöka gå ut och gå minst varannan dag...Nu har jag kommit på att använda radion på mobilen också plus att jag hittat en stegräknare...Hitintills idag har jag kommit upp i 13643 steg, så målet på 10000 är slaget...
Passade på att lämna in min cykel som stod på jobbet till cykelverkstan brevid. Så den blir pigg också...
Over and out..
Peace and Love...

Tillåt mig att oroas....

Här sitter jag nydesinficerad, sängen är renbäddad allt enligt instruktion från sjukhuset. Imorgon är det dags för bråckoperationen. Tillåt mig att oroas...Jag är jätteorolig men jag orkar inte tänka på det..Jag är inte rädd för operationen i sig, jag är inte rädd för smärtan efteråt..Jag är rädd för att dö ifrån mina barn...
Jag kommer göra det nångång jag vet det, men jag vill finnas för dem medan de växer upp....Tills de står på egna ben och har mig som ett dåligt samvete i bakhuvudet ("jag kanske borde ringa mamma...nej, jag gör det sen....")
Mina operationer har inte varit så lyckade...Men nångång ska det väl bli bra...Jag måste ju lita på att de vet vad de gör....Karln kör mig till Torsby och väntar tills operationen är klar...

Elite Hotel Marina Tower

Jag har iaf haft en underbar helg i Stockholm med A och D och Ettan. Vi bodde på ett finfint hotell med ett finfint rum...Jag har sovit gott, ätit gott, haft gott sällskap och strosat en del på Djurgården (Skansen, Wasamuseet och Gröna Lund). Ettan vann två kilo Dumle och det tyckte han var bäst med hela resan...Hehehe..Men det var nog inte för kolans skull utan för själva vinnandet.
Du är en underbar vän A!!! Tack!

Ska försöka lägga mig och sova nu....
Natti!


Nu ska gumman gno...

Inte mycket blev gjort igår...Mer än det Grekiska Lantbrödet som blev bra och uppskattat....Var på kostombudsmöte på eftermiddagen. När jag kom hem åkte vi och handla. Lager 157 har öppnat här i stan och barnen fick varsin funkis (typ onepiece). Så nu har jag två randiga teletubbies här hemma....De är så fina så. Idag är jag och LilleW lediga och jag ska få lite gjort tänkte jag. Det är inget vidare väder idag, grått och lite regn. Bra då behöver jag inte känna att jag måste hitta på något ute. Har fortfarande en massa att göra eftersom inget blev gjort igår. Men idag känner jag mig mer laddad. Växterna står redan i duschen....Bara resten kvar.
Checklista:

• Ringa och boka om en tid
• Duscha växter
• Dammsuga
• Torka golv
• Bädda rent
• Tvätta
• Baka något med LilleW
• Betala räkningar

Bara att sätta igång...Tjingeling!!!


Baka baka stor bulle...

Jäsande Grekiskt Lantbröd

I bakar tagen.....Grekiskt Lantbröd Mycket jäsning men man hinner ju en del medan det jäser.
Tänkte att jag skulle plocka fram dammsugaren, duscha växterna och bädda rent innan jag ska dra iväg på möte. Men det har inte blivit gjort än...
Jag önskar att det föll sig naturligt för mig att plocka fram den där snabeldraken åtminstone varannan dag eftersom vår hall är ett grustag...Men nä...Jag bara tittar på eländet och tänker "måste, måste, borde, borde....gör det sen...". Till mitt försvar kan jag säga att jag iaf gör en tillfällig nödlösning och plockar fram sopborsten och tar det värsta...och täker "så länge...tills sen..."
Jag längtar efter ett såpadoftande hem...Jaja, jag är inte ensam om dammsugningsansvaret här hemma, men tyvärr är min hälft likadan som mig...Och jag kommer aldrig bli en kvinna som talar om för min karl vad som behöver göras, inte vad det gäller städning...och det är inte för att jag är en fantastisk kvinna utan för att jag inte vill att han ska tala om för mig vad jag ska göra...För sätter jag han i arbete, måste ju han få sätta mig i arbete...Kritiserar jag hans städning, får han kritisera min, så ska det vara i ett jämlikt hem, anser jag....Och jag är ingen älskare av att få kritik...Därför undviker jag att ge...Men jag kan och jag kritiserar..Men då gäller det helt andra saker som är mycket viktigare än ett såpadoftande hem...

Det doftar åtminstone ganska ofta nybakat bröd i det här hemmet...

Nu är brödet i ugnen och sen bilden togs har det jäst till nästan dubbelstorlek...

En stor man

Idag har vi tagit avsked av en stor man som kom in i mitt liv för 20 år sen. Mammas livskamrat. Vi tänkte inte alltid lika och jag förstod han inte alltid. Han var mycket bestämd i sina åsikter och vacklade aldrig i sin tro på att han hade rätt... Det störde mig ibland eftersom jag ofta tänker å enasidan och å andra sidan...och å tredje sidan och även å fjärde sidan. Men det blev intressanta diskussioner, där ofta kor var inblandade...B jämförde människors beteende med kors beteende. Jag som är intresserad av att förstå människors beteenden fick ofta en förklaring utifrån en ko...Och jag måste ge han rätt i det mesta. Gud vad man kan sakna det så här i efterhand.
När jag fick Ettan, tog B honom till sig som sitt eget barnbarn fast han redan var morfar åt fyra barn. Ettan började kalla honom farfar och han var en fantastisk farfar, den bästa ett barn kan ha. Ettan fick vara med på traktorn i jordbruket, hjälpa till på alla möjliga sätt. Vara med i skog och mark. Men framför allt bli respekterad för den person han är och bli sedd som en likvärdig männsika och inte som ett mindre vetande barn. Vad mer kan man begära till sitt barn? Jag är så innerligt tacksam för att Ettan har fått uppleva den kärleken mellan barnbarn och farfar....Precis som jag fick uppleva det med min morfar. Det är något dyrbart som man kan spara i sitt hjärta hela livet.
Jag kan känna sorg för att LilleW aldrig riktigt hunnit lära kanna farfar på det sättet eftersom B fick stroken för två år sen. LilleW skulle verkligen ha behövt det...



Tungt

Jag skulle vilja skriva, men det är svårt....Jag skulle vilja berätta men jag vet inte hur....Jag vet inte vad jag ska säga att jag gjorde...Hälsade jag på? Besökte jag? Tog jag ett sista farväl? Jag gick i allafall till dig på sjukhuset...Jag är tacksam att du var ensam där inne just då, så jag fick sagt det jag ville säga till dig även om de futtiga ordet tack inte riktigt räcker till allt som jag är tacksam för, det du gjort för mig och mina barn...Det är svårt att i vardagen gå och vara tacksam...Men jag är tacksam och det kommer ofta över mig när jag tänker på dig. Det du gett Ettan en ovärderlig grund och kommer aldrig att glömmas bort.
Jag vet inte om du hörde mig, om du förstod vad jag sa men jag väljer att tro det. Det kändes så...
Du har dagar? Timmar? Kvar att andas...Jag hoppas att du får frid och jag ska ta hand om mamma, som jag lovade dig....Tack...

Förbannade förkylning!

Efter att jag var till dietisten så skötte jag mig exeplariskt. Mycket protein, mycket grönsaker, frukt som mellanmål, inget godis (nästan inget iaf), gröt till frukost, inget smör på smörgåsen och bara 2 mackor om dagen. Jämna mellanrum mellan måltider och mellanmål (mycket mellan här). Såg verkligen till att äta något på förmiddagen på jobbet....Och vatten jobbade duktigt på att dricka mycket vatten....Men nog sjutton blev jag förkyld och det rejält....Men eftersom jag hade Karlns 50 års fest att tänka på så var det bara att häva i sig panodil, apelsin och vitlök. Fick mig en Irish coffe också och den gjorde underverk.

Festen blev iaf bra, maten räckte och allt sånt. Fick som tur var hjälp av svägerskan med dukning det är inte min starka sida...Och jag skulle inte hunnit heller...

Dagen efter festen hade sin egen historia och kan gärna falla i glömska. Vi lyckades iaf få ordning på lokalen efter oss och fick hem två sjuka barn på eftermiddagen. De har varit hemma hela förra veckan och jag och karln har vabbat i skift. Jag var hemma måndag, tisdag och han onsdag, torsdag och fredag. Jag var på medlemsutbildning genom facket onsd, torsd. Kan allt om kollektivavtalet nu....Nej men jag vet vart jag ska söka svar iaf om jag får någon fråga.

I fredags var jag på jobbet och då började jag få ett omtag av förkylningen. Kände mig yr och febrig och ont i kroppen igen....Och i det tecknet har helgen gått. Jätte tråkigt när solen skiner och man vill vara ute. Det tvingade jag mig till igår... I dag känns det bättre och jag ska jobba i kväll..

I samband med festen och förberedelserna inför och måendet efter så föll jag ur kurs på mitt nystartade leverne....Men idag är jag på rätt spår igen... Dock ingen gröt till frukost men men... Jag har hela livet på mig...     

                                                                                                

Klimakteriekossa??

I dag är det ett år sen pappas begravning. Det var en otroligt vacker dag. Men kall,  nästan 30 minusgrader.
Idag är det också en vacker dag, med sol och temperaturen ligger på nollan...Fast vad den är i Långträsk där pappa är begravd vet jag inte...Men knappast lika kallt som i fjol.

Mitt humör svänger upp och ner....Ibland tror jag det är PMS, ibland tror jag att jag kommit i klimakteriet, ibland tror jag att jag håller på att få en kollaps, ibland är allt fantastiskt och underbart, ibland känner jag mig som den ensammaste i världen, ibland vill jag vara ensam på en öde ö, ibland tror jag att jag blir tokig, ibland är allt så j-a perfekt, ibland älskar jag alla, ibland är allt så fel....Just nu är det bra men nästa sekund kan det vara åt helvete....Det är lite smått jobbigt...Om man säger så...

Det jag hör och läser om klimakteriet är ju dessa humörsvägningar och svallningar...Det med humöret stämmer bra...Men svallningar...Nä..Jag fryser konstant...Jag kanske har någon sorts omvänd svallning...en frysning istället....hmn...Så googlar jag lite och blir bara mer fundersam...Kan det vara hypotyereosen? Som gör att jag fryser..Men jag medicinerar ju mot det och proverna visar bra..hmn..

Har fått svar på datortomografin. Det visade sig att jag hade ett bråck....Ooooooh! Jag som trodde det var en rugbyboll....Remiss är skickad till Torsby, svar är kommet att jag får svar om en tid inom 4 veckor...Får se hur det blir med det...Jag ser inte med glädje framemot att åka till Torsby och ligga på operationsbord...Men jag vill heller inte ha en rugbyboll i min kropp...

Dags för lunch. Soppa och nybakt bröd...Det är inte fis det...

Varför varför varför!

Nu har jag läst ut Gengångarna.... Vill inte avslöja handling eller slut.... Har bara en sak att säga:

WHYYYYYYY!!!!

Är det lagligt?! Får man göra så mot sin läsare?!

Varför? Varför? Varför?

Om jag inte visste att jag var upptagen....

 Då skulle jag banne mig fria till mig själv på stört! Fy fasen vad god mat jag lagar!!!!
Fast diskmaskinen ligger bra till också, den är inte upptagen, bara av disk...Det är så fantastiskt bra uppfinning - diskmaskinen - för sånna som mig som ska göra så mycket på en gång....
Kålpuddingen står i ugnen, biffarna färdigstekta, kycklingsalladen till mig...Chickenuggets med ris till LilleW...Det är ingen mat jag är stolt över, men han älskar det...

Färsbiffarna med riven morot i däremot...De är så goda så det krullar sig i tårna...Fick receptet av en anhörig till en av våra kunder...De blir saftiga och goda. Vill ni veta receptet så varsegoda:

500 g fläskfärs
3 fint rivna morötter
2 ägg
salt
massor med svartpeppar

blanda allt. gör biffar. Stek. Ät. Njut...

Jag älskar att äta...Jag förstår inte hur det kan vara tråkigt att äta själv...Mat smakar alltid bra....Eller nästan alltid... Det måste vara hemskt att inte ha någon aptit, att inte känna att något smakar gott... När jag inte kunde äta, efter operationen, när jag knappt fick i mig en hårdbrösmula utan att börja hosta och spy... Jag fattar inte hur jag överlevde, var ju faktiskt inte hungrig ändå... Men jag längtade ju ändå efter en del saker. Innan operationen hade jag förberett mig på att det kanske fanns mat jag inte skulle kunna äta efter. Och det finns det ju, men det var mer i början. Nu kan jag nog äta det mesta, fast jag mår förstår inte så bra av allt. Som köpt pizza...eller egentligen någon snabbmat, förutom subway...Det är ju tur att jag lagar så fantastiskt god mat själv...*fniss*

På måndag ska jag göra en datortomografi, det ska bli en ny intressant erfarenhet. Det är mitt bråck som ska kollas. Det börjar bli riktigt stort och lite obehagligt. Jag oroar mig inför en operation förstås. Men det måstes göras iaf....Om man nu inte kan lösa det på något annat smidigt sätt.

Har fått en tid hos en dietist också. Egentligen tror jag inte att hon har så mycket nytt att komma med, men jag går dit med nyfikna ögon och en förhoppning om bra användbara tips, gärna något jag inte redan vet...

Räkningar, räkningar...

Har betalt räkningar...får ångest varje månad när de ska betalas...Det känns som jag vadar fram i en sjö av utgifter...Men nu är det gjort och vi överlever säkert nästa månad också på något underligt vis.... Mår iaf lite bättre nu när de är betalda... Det blir bättre nångång... Jag kanske får en jättelöneförhöjning!!!! Nähä, det tror ni inte...Kanske min käre sambo vinner drömvinsten?! eller kanske postkodsmiljonären kommer hit...Fast det var ju nyss här i trakten...Nåväl..Får väl jobba på och mätta mun efter matsäck... Fast min matsäck är ju lite eljest....

Morrrrrr!

Vissa dagar, ganska regelbundet återkommande skulle jag vilja ha en grotta att gömma mig i..... Det borde finnas något ställe att åka till...Det kryper i kroppen och jag vill skrika rätt ut, jag letar hela tiden efter något att äta, men det finns inget som jag vill ha...Jag stör mig på allt, jag vill bo för mig själv, jag vill vara i fred...Jag orkar inte med...
Sen går det bara över och allt är som vanligt igen...men inte just nu....

Ett år idag, pappa

Pappa, det har gått ett år. Ett år sen du la dig i soffan i tv-rummet. Ett år sen du somnade för sista gången. Ett år sen din aorta brast.  Jag tänker på dig varje dag, jag tänker på dig mer nu, än när du levde. Jag saknar dig, men det gjorde jag även när du levde. Jag kommer på saker som jag skulle vilja fråga dig, som jag skulle vilja veta. Det finns saker som jag vill att du ska berätta igen, sånt jag inte riktigt minns. Jag har alla dina diabilder här, men har inte orkat gå igenom dem än. Det har gått ett år idag, men det är först i morgon som det är ett år sen du blev hittad. Du sov fridfullt. Det är en tröst. Att du inte led.

Den första tiden efter din död kände jag dig runt mig, jag kände röklukten från dig, jag hörde dig gå och småhumma..damdaramdamda...Jag såg dig stå med händerna i byxfickorna, axlarna höjda och gunga på fötterna från häl till tå...  humhumhumhumhum....Jag såg dig titta dig nyfiket omkring och ganska nöjd med tillvaron...När vi satt på balkongen i somras och dörren stod och slog fast det inte var någon vind, då ställde vi fram ett glas rödvin till dig och sa varesegod och sitt....då blev dörren stilla...

I somras åkte jag och barnen upp för att gravsätta din urna. Jag har aldrig varit med på något sånt så jag visste egentligen inte vad som väntade. Din granne följde med som stöd. Kyrkvaktmästaren stod finklädd och väntade på oss på trappen till kyrkan. LilleW gick fram och sa: " Vet du, vet du?! Han som är död, han är min farfar!" "MORFAR!!!!" rättade Ettan..Vaktmästarn nickade beklagande och vi gick in i kyrkan. Längst fram stod din blåa urna mellan två tända ljus. Det är en så vacker kyrka. LilleW pratade förfullt med den stackars vaktmästaren om sina svärd och Star Wars, så tillslut kunde han inte vara alvarlig längre utan var tvungen att skratta...

Vaktmästaren satte på kyrkklockorna och jag bar ut din urna till graven, hela tiden med LilleW skuttandes omkring mig. Ettan förstod alvaret och gick tyst bredvid...Jag sänkte ner urnan i graven och det var så mycket som jag ville säga till dig men allt stockade sig i halsen och jag fick fram ett tack eller om det var ett vi ses eller ett ha det bra...din granne höll ett litet tal...Barnen sa farväl. LilleW frågade om jag skulle gråta.."Vet inte" sa jag och började gråta. Ettan grät, för att jag grät. Vi ställde blommor vid graven som vi plockat på ängen vid ditt barndomshem. LilleW hoppade över din grav några gånger...Jag tror du gillade det, pappa. Jag tror att du gärna hade pratat Star Wars och hoppat över gravar...

Idag har jag till din ära kokat Pitepalt. Den blev faktiskt riktigt god. Och bara för att lätta upp stämningen så lämnar jag ut receptet här på ditt modersmål - Pitemålet.

Paltn opa Peitmåle



10 nevafiol å kornmjöl / vetemjöl. En litn pila gröut å vatn.

Nager kåoke-päro å leka mang råreve, å så nalta sålt.

Hack na fläsk öte inkråme. Räid däigen lagomt tjåck.

Knoda ihåop däigen så hä blei som en liten moil.

Kle moiln vä nalta däig så hä blei som en större miol. Stop in fläske ini moiln.

Lett döm stå å kåok en teim

It vä andakt



Kom gärna och hälsa på,pappa, jag tycker om att ha dig här, men gå ut på balkongen och röka får du göra själv för jag har gett mig....

Äntligen är den här!!!

Den har kommit ut nu, nionde boken om Harry Hole... Den kom i fredags till Akademibokhandeln och vi slog till direkt. Karln har redan läst ut den, han läser snabbt...Jag höll på med en annan bok. Eldvittnet av Lars Kepler. Den var helt okej. Läste ut den igår. Började på Gengångaren igår kväll, bara lite. Fick tvinga mig att låta bli eftersom att jag måste sova också... Nu vet jag inte om jag egentligen har tid för jobb och familj....Jag vill bara läsa...
Det är så underbart att läsa en riktigt bra bok. Bättre än att se film. En sån där riktigt bra bok då jag vill komma till slutet men ändå inte...Jag vill veta hur det går men vill inte att boken ska ta slut.


Igår var hade jag medarbetar/lönesamtal med chefen. Tycker inte att jag har så mycket nytt att säga, det blir ju typ det samma varje gång...Jag är ju fortfarande samma person, med samma erfarenheter...Hmn..Nu har jag ett år på mig och tänka ut något nytt...Kanske jag ska bygga upp en ny strategi till nästa gång...Hmn...Hon hade placerat mig lite över medel på sin "linje"...Egentligen skulle jag väl ha frågat vad hon förväntar sig av mig för att jag ska hamna högtre upp på den där linjen...Hmn..Vad det ger i pengar att ligga över medel, vet jag inte eftersom det nya avtalet inte är färdigt...Troligen blir jag inte så värst mycket rikare....Men jag har iaf en bra bok...

Näpp, nu är det tanborste och sen cykel till jobbet. - 7,7 gradet...

I have a dream....

I förrgår natt hade jag en dröm som satte sig fast.
Jag drömde att jag bodde i ett skabbigt hus med min mamma och en mansperson, han "tillhörde" varken mig eller mamma men var ändå av betydelse...Jag tog hand om några småbarn, de var inte mina egna men de hade ingen annan än mig.
Jag är ensam hemma med barnen när mamma och mannen kommer hem. Han accepterar inte barnen och säger att de ska bort. Jag säger att det inte går, de måste vara hos mig. Mannen blir hotfull och ryter åt mig. Jag blir skrämd och känner att jag måste fly. På något sätt tror jag att barnen är trygga bara jag flyr, att det är jag som "stör" mannen. Jag tar mig ut genom ett fönster, som går i lås. Sen står jag utanför och ser mannen ladda ett gevär. Han skjuter barnen med bedövningspilar medan jag står utanför och slår på fönstret och skriker i förtvivlan att jag vill in. Jag ropar på mamma som inte hör mig och jag vet att hon inte kommer höra. Jag skriker och vet att han tänker slänga bort dem....där vaknar jag...

När jag vaknar är det så uppenbart varför jag drömde den drömmen. Jag förstod precis och tänkte att jag måste komma ihåg den så jag gick upp och satte mig i köket och skrev ner den, medan min kropp lugnade sig. Förtvivlan jag hade i drömmen satt fortfarande kvar...Jag har bara kännt en sån bottenlös förtvivlan två gånger i mitt liv - när morfar dog och när mitt psykopatiske ex försökte ta död på min katt.
Jag tror på drömmars betydelse, kanske inte alla men de som sätter sig har något att berätta. Jag var ju så säker på vad den betydde när jag vaknade...Men nu har jag analyserat fram och tillbaka och är inte lika säker...Inte lika säker på vilken del av mig det handlar om...Den lilla och svaga Berit som måste vara stark eller den stora, starka, trygga Berit som måste våga vara liten....Hmn...



Barnförbjudet

Igår hade vi vårt första familjeråd. Det gick över förväntan. Kändes riktigt bra och t.o.m LilleW var med på noterna och väntade på sin tur innan han pratade.

Körde karln till en kompis på kvällen. De skulle "binda flugor"... Typ symöte... Alltså mest prat och dricka...Hämtar hem han idag nångång...Kanske...Får se....

På vägen hem köpte jag pizza till mig och barnen. De hade önskat det som fredagsmys. Vi brukar göra pizza hemma istället eftersom jag inte mår bra på köpt...Och det brukar bli godare hemma. Men jag hade ingen lust att göra den själv och tänkte att man kan ju testa hur de smakar på områdets pizzeria. det var ingen höjdare... Min egen är betydligt godare och magen började morra...Ettan tyckte inte heller det var något värst...

Vi tittade på Wild kids och the Voice...Jag hade lovat barnen att de skulle få sova inne hos mig och LilleW ville lägga sig vid 21.

Jag och Ettan tittade på film, Gränsen. Det var väl ingen film för en 10-åring kanske. Men jag tyckte ändå att han kunde se den...När den slutade sa han att det var en dålig film. Varför det? frågade jag. "För att för många bra personer dog!" sa han. "Det är så det är i krig, sa jag, för många bra personer dör. Det är en av anledningarna till att vi inte vill att du spelar krigsspel eftersom de förskönar bilden runt ett krig"
Ettan gick för att borsta tänderna och kom sen tillbaka och sa: "okej, jag ska inte tjata om krigsspel något mer!"

Jag vet egentligen inget om krigsspel, eftersom jag aldrig spelat något...Så om de förskönar bilden runt krig eller inte vet jag ju inte...Men något är det ju...Om det var som ett riktigt krig med alla sorger runtomkring skulle väl ingen vilja spela? Och vad jag vet har de flesta krigsspelen en 18-års gräns, och då är det lite frustrerande att veta att en del 10-åringar har dessa spel. Det har varit lite argumentering som: "Jag är nog den ende som inte har något krigsspel" "Varför får inte jag när alla andra får?"....Om vi inte kan stå emot påtryckningarna nu, hur ska vi då klara dem sen när han är 15 och vill ha alkohol?

Dagen idag

Jag överlevde den regniga cykelturen till jobbet. Det finns ju regnkläder....Väl där så hade jag turen att få bilschemat idag... Ganska ofta brukar jag ta cykel fast jag har bilturen. Då får jag gratis motion och gratis är gott...Men inte idag.
Jag har strävat med att dricka vatten idag och lyckades få i mig en halvliter på förmiddagen och en på eftermiddagen och en i kväll. Bra för att vara mig. Kände mig riktigt förnöjd idag på dagen. Såg framemot eftermiddagen och kvällen. Planerade att göra kycklingnånting och semlor och umgås med mina barn...Karln jobbar kväll...

LilleW har varit hemma från dagis, så vi möttes i dörren jag och karln. Ettan satte sig och räknade matte och suckade stort och såg gråtfärdig ut. LilleW skrek i högansky för att han inte fick spela Donkey kong. Frågade den stönande Ettan om det var svårt men det var det inte, det var tråkigt....Försökte förklara för LilleW varför han inte fick spela...Hej och hå vad det gick bra...inte...Så ringde LilleW´s kompis mamma och frågade om dottern fick vara här medan hon handlade. Det tyckte jag var ett utmärkt tillfälle att få ut LilleW en stund. Han behöver komma ut och få luft och springa av sig...Det tyckte han var en jättebra idé...inte...Ännu mer skrik, i köket suckade och stönade Ettan...Försökte hjälpa en ohjälpsam femåring att få på sig ytterkläderna...Som inte gick så bra...Tillslut sa jag som den pedagogiska mamma (*host, host*) jag är: "Nej, nu tror jag att jag går hem till mormor istället! Jag var faktiskt glad innan jag kom hem, men i det här hemmet får ju ingen vara glad! Jag såg fram emot att träffa er och ni bara suckar och grinar! Vad är det här!?!?" Och LilleW fick ju med sig det viktigaste: "Ska du gå till mormor? Ska Ettan vara ensam kvar här?".... Jag hörde att det rörde på sig i köket. Jag drog ett djupt andetag och sa "Nej, jag ska inte gå till mormor, men det är inget roligt när ni håller på så här..." Pussade den goa kinden och klädde på han resten så han kunde komma ut....När jag kom in i köket sa Ettan "Varsegod" och pekade på diskbänken. Där stod min mugg och han hade hällt upp kaffe..Goding.
Jag bakade semlor och gjorde en  coq au vin a'la Berit. När det var snart dags att äta och LilleW var hemma igen så ville han naturligtvis inte äta utan hellre ha flingor och mjölk...Men den segern vann jag...Nästan...Han fick flingor och mjölk till efterrätt...

~Det är svårt att vara perfekt när man misslyckas hela tiden...
Men huvudsaken att barnen är glada~

Underbar morgon

Här sitter jag med min kaffekopp, mätt och belåten efter min gröt. Hemmet är tyst och stilla.... Regnet smattrar mot fönsterrutan.  Det är bara ett fel, nej två fel. För det första är det den 12 januari och det borde snöa...För det andra ska jag alldelens snart cykla till jobbet...Men men...Sånt är livet....Och för er som inte vet kan jag berätta att det är Per Gessles födelsedag. Vissa saker sitter kvar i minnet... 

Grötfrukost

Lingonsylt och fjällimpa

                                                                                   

Jag vill bara säga att jag startade dagen med havregrynsgröt....Och det trots att jag bakade ett mumsigt bröd igår...Upptäckte att det jag trodde var lingonsylt, var hallonsylt. Som tur var hade jag lite lingon i frysen så jag kokade ihop lite sylt.

Ny start....

Nytt år....Dags för en ny blogg tyckte jag....Min förra har stått still sen mars - 11 tror jag...Ett av mina mål för 2011 var att jag skulle blogga mer...Det blev mindre kan man säga...Jag skulle gå minst två kurser....det blev inte av om jag inte räknar kurser jag gått genom jobbet eller facket, men det var inte sånna kurser jag tänkte utan mer något för mitt eget nöjes skull....Vad var det mer på listan??? Jo, jag skulle börja träna...och det gjorde jag...men kom av mig med det också.... Det är jag i ett nötskal. Jag tänker och tänker och tänker och ibland, plötsligt, gör jag..och sen avslutar jag inte....

Planen för idag det var att den skulle starta med havregrynsgröt....Jag tror alltid att det är ett bra sätt att starta en ny dag när jag ska ta mig själv i kragen....det händer ett par gånger i månaden...eller iaf i kvartalet...Att jag gör det alltså, tänker på det gör jag dagligen...
Min dag började av att jag vaknade kl.7 och insåg att jag måste ha stängt av väckarklockan eller glömt att ställa den, kände halvpanik över att jag försovit mig och var precis på väg att slänga benen över sängkanten när det slog mig att jag är ledig...Vilken skön känsla att lungt lägga sig ner igen. Jag låg väl kvar en halvtimme utan att kunna somna om. Bestämde mig för att gå upp och då vaknade naturligtvis LilleW... Han kommer alltid på natten och när jag vaknar, vaknar oftast han...

Satte på kaffe och sköt upp gröten till imorgon....Det fanns ju frallor kvar och jag älskar smörgås...Så är det bara...Fast jag försökt påverka mig själv med att jag kan börja med gröt och sen ta en macka som mellanmål...Men se den gick inte idag....
Och frallor är ju bara luft, så jag gick med ett sug i magen hela förmiddagen och hittade nog( jag vill inte riktig ta ansvar för det beteendet) en del smått och gott att stilla suget med..En kaka här en godis bit där, ett hårt bröd...Så åt jag lunch pasta och falukorv...Slängde i några salladsblad eftersom jag inte orkade koka broccoli som jag tänkt...Det såg iaf lite bättre ut även om det inte blev så mycket mer vitaminer...
Jag blev mätt och trodde att suget skulle ge sig...men inte då...Jag skulle gärna tagit en cigg...Men det är slut med det nu...För jag vill inte röka, mår inte fysiskt bra, även om psyket gör det...Och jag behöver inte röka heller..Har ju klarat mig i sex år så jag ska väl fixa det igen...

Jag har inte satt upp några mål för 2012 tror jag...Jo det har jag nog:

• Sluta med att ha en svacka i orökandet
• Gå ut och gå
• Försöka gå ner de där sista kilona..iaf några av dem..
• Dricka mer vatten
• Spela vanliga spel (inte tv/dator spel) med barnen
• Vakant
• Vakant
• Vakant

Punkt ett kämpar jag på med...Punkt två tänker jag på...Punkt tre tänker jag ännu mer på..Punkt fyra glömmer jag hela tiden...Punkt fem har jag faktiskt gjort några gånger...Punkt sex, sju och åtta - det dyker säkert upp något jag glömt att tänka på....

Nåväl...Eftersom jag nu fått det på pränt så säger vi väl som så att imorgon startar jag dagen med gröt!