onsdag 10 juli 2013

Som om jag skulle ha direktkontakt med internetguden.....

Älskade skog
Träskor


Charmfis
Tillbaka till stan igen - jag gjorde en miss
Jag köpte biljett åt helt fel håll
Men nu är jag här igen
redo igen
När går tåget mot Rock´n´roll?
Hej hej hej...du måste ta och vänta på mig...

I vart fall tillbaka i stan igen stuglivet tog slut i söndags. Det var en skön vecka även om barnen hade lite långtråkigt ibland och retade gallfeber på både sig själva och oss någotsånär vuxna...
Ettan hade gjort slut på internet på samtligas mobiler på tisdagen och gick sen omkring som en osalig ande och tittade på mig med bedjande ögon... Som om jag skulle ha direktkontakt med internetguden och på något vis kunna vara på så god fot med honom att han skulle skicka lite extra tid eller GB eller vad det nu heter...så där bara...helt gratis....För varför passa på att utforska området...eller åtminstone vad som finns runt stugan?! Nej, jag vet inte...men det var sånt vi gjorde på stenåldern, innan barnprogram-hela-dagen, dvd, internet och mobiler.. Jag tror nog att jag hade varit likadan om jag hade varit barn/ungdom nu...som Ettan alltså, så jag är glad att jag är född före den ständiga uppkopplingen, så jag har klarat av att ha tråkigt och genom det hittat på något att göra alldeles av mig själv.
Och de som var föräldrar på stenåldern lyckades få hem sina barn när det var dags för mat utan att ringa dem....Hur gjorde det? Mamman till en kompis jag hade i Säffle hade en stor bjällra som hon ringde i när barnen skulle hem...Den hördes långt och funkade bra...Eller så kanske alla familjer åt på samma tider, så det räckte att säga till ett barn...Vad vet jag...Min mamma ropade från köksfönstret. Jag har ett sånt där minne, ett ljuvt ett...Mamma står och ropar i fönstret i sitt 70-tals(eller kanske 60-tal) förkläde...Ett sånt som man trär över armarna..Det luktar pannkakor..Och mammas pannkakor är ju det godaste som finns, alldeles frasiga i kanten, och jag strör socker på ur en speciell skål, det socker som inte smälter knastrar njutningsfullt mellan tänderna ... Barndomslycka.. Och man hade skrapsår på knäna och tårna (efter att ha cyklat barfota och slagit i tårna) och var lortig som en gris... Nåja, så ser allt LilleW ut också när han är i gång...Och Ettan har också sett ut sån...
Sockerskål
Sockerskålen hittade jag hos pappa när vi rensade hans hus...Den la jag beslag på. När jag ser den känner jag lukten av mammas pannkakor en solig sommardag....
Men jag är dålig på att använda den...Man ska ju undvika socker nu för tiden...

Jag har känt mig trött och lättirriterad ett tag...kan bero på dagligt gnäll och bråk från ljuva avkommor, men troligen mest på frustration över mig själv. Igår tog jag på mig träningskläderna och cyklade till Jackobssbergsskogen och joggade ett varv och gick ett. vilken skillnad det gjorde på mitt humör.
Jag tog ett beslut där i skogen. Jag måste göra detta regelbundet och ensam. Det är MIN tid, den enda tiden när jag är bara i mig själv, den enda tiden när jag kan koppla av från allt annat som inte är jag. Jag behöver vara ensam för att sortera i mitt huvud. När jag är hemma är det frågor och önskningar och måsten och borden och tankar på vad ska vi ha till mat som passar alla och vad gör dom, var är de, vad vill dom, hur mår dom, jag måste hitta på något roligt för dom, ska jag baka, måste städa, måste rensa osv osv i det oändliga...Säg nu inte att jag ska ställa högre krav på min familj, det är inte de som ställer krav på mig, det är jag själv....Det är jag som måste jobba med att sänka kraven på mig själv och det gör jag bäst joggandes i skogen med mig själv...

Ha en fin dag, nu ska jag knycka till mig lite kvalitetstid med en väninna!

Inga kommentarer: