Fast roligt är det egentligen inte. Men så typiskt när det gäller mig och mina operationer....
Åkte till Torsby igår. Fick besked strax innan kl. 10 att det var ca 2 timmar kvar till min operation. H och jag satt och underhöll oss med TV och tidningar. Väntan är jobbigt. Strax efter 12 var det dags att förberedas, då hade jag redan fått dropp eftersom jag var fastande.
Jag kramade H och började känna mig riktigt orolig. Gick in i operationsalen och hoppade upp på britsen. Blev "riggad" inför operationen. Personalen i Torsby är helt underbar, det är bara allt annat som är jobbigt. Tillsllut blev jag sövd. Det är en härlig känsla, jag kan förstå att folk tar droger om det är så det känns, att försvinna bort från oro....Sen blev jag väckt. Jag kollade klockan på väggen, den var 13. Jag fick flytta över till en vanlig sjukhussäng. Jag hade inte ont. "Herregud, vad fort det gick, tänkte jag, och inte har jag ont heller!!!"
Jag blev rullad ut till uppvaket. Efter en liten stund kom Dr. Benkt Handsske och sa att det inte hade gjort något (inte så konstigt då att jag inte har ont, tänkte jag). Jag hade efter nedsövningen, när de satte ner tuben i halsen som ska hjälpa andningen, fått ett hjärtstillestånd så det vågade inte fortsätta utan en ordentlig koll av mitt hjärta. Dr skulle skicka en remiss till medicin här i Karlstad och när han fått resultatet ska han ringa mig ang ny operationstid. När han pratat färdigt med halvdrogade mig sa han att han skulle ringa till H (som gick ut i friska luften när jag åkte in på operation.). Vi hade bett om det innan operationen eftersom H var nästan mer orolig än mig...
Den sköna känslan av att bli nedsövd är inte värd känslan på uppvaket...Jag hatar att ligga still i sängen med alla sladdar överallt. Det kryper i kroppen och jag vill bara riva av mig allt och gå hem...
Narkosläkaren kom också och pratade med mig, han sa väl i princip det jag redan hört...
Sen kom H orolig och lättad om vartannat. Dr Handsske hade skrämt upp han ordentligt...Han hade ringt H och sa att han skulle komma ner och prata med han....Kan tänka mig alla tankar som for genom huvudet innan han visste att jag var okej...
Låg en halvtimme i sängen med H bredvid...Sen körde jag mitt vanliga knep för att bli uppsläppt ur sängen: "Måste på toa!!"...Man lär sig av att ha barn...hehehe...
Jag blev av med alla slangar och om jag kände mig okej efter toabesöket så kunde jag gå och klä på mig....
You bet!!! Aldrig att jag går tillbaka till sängen igen....
Så jag klädde på mig och vi fick sitta inne i väntrummet igen...Vänta vänta...Tillslut fråga jag om jag kunde ta bort nålarna i handen...Men det fick jag inte..Först skulle det tas ett nytt EKG...Efter det fick jag kaffe och smörgås...Mums...Sen togs nålarna bort...Sen vänta på Dr som skulle prata igen...Han sa att EKG:t var okej, han hade kollat med hjärtspecialisterna där i Torsby och jag kunde åka hem.
Kände mig ganska groggy, somna i bilen och det var skönt...Men tung i huvudet hela dagen...
Idag har jag lämnade jag LilleW på dagis och tog en lång prommenad. Gick sen till jobbet och pratade med chefen. Sa att jag stannar hemma resten av veckan, känner att jag behöver det. Det är redan vikarie insatt för mig och risken att jag då skulle få hoppa in i en annan grupp istället är ju ganska stor och det känner jag blir för stor stressfaktor just nu.
Ska försöka gå ut och gå minst varannan dag...Nu har jag kommit på att använda radion på mobilen också plus att jag hittat en stegräknare...Hitintills idag har jag kommit upp i 13643 steg, så målet på 10000 är slaget...
Passade på att lämna in min cykel som stod på jobbet till cykelverkstan brevid. Så den blir pigg också...
Over and out..
Peace and Love...
