Det rör sig neråt....

Tillåt mig att skryta lite....
Har nu gått ner 60 kg...Det är ganska ofattbart...och lite skämmigt att jag har vägt 60 kg mer än idag...
Det är mycket...Mer än en hel Ettan...eller två stycken LilleW...
Jag har fortfarande inte vant mig...Jag tittar fortfarande efter de största kläderna i affären...
Men jag har slutat att tro att folk tittar på mig för att jag är groteskt stor och att det fnissar bakom ryggen på mig...Jag tror faktiskt inte att folk tittar på mig alls,,,,
Jag har fortfarande övervikt men inte så att folk reagerar och tänker "Men guuuud vad fet hon är...!"

I morse cyklade jag till Jackobbergsskogen och joggade 5 km...Bara en sån sak...Där joggade jag i regnet och tänkte..."Herregud, Berit, det är DU som är ute och joggar!!! Det är DU som gett dig iväg på morgonen för att ta en tur i skogen..." Dit jag drömde om att komma för 60 kg sen...Dit jag aldrig trodde jag skulle komma...Nu är jag där...

Balans....

Efter att ha en positiv dag igår vaknade jag trött och ilsken i morse....Vet inte vad jag var arg för...Antagligen för att jag var trött...Jobbade kväll igår...Slutar kl.22...Kl.22 kom jag in och hade lite dokumentring att göra plus fallrapport...Blev övertid...Kanske därför jag är arg...Inte för övertiden, saker händer, så är det när man jobbar med människor...Men för att vi inte har någon tid till saker som händer...För att vi inte ens har en sekund på oss att röra oss från den ena till den andre...Och det kanske är en kilometer mellan kunderna. Det tar iaf minst 4 min med cykel från dörr till dörr...Man får ta tiden från kunderna till att röra sig emellan...Och man ber en stilla bön att någon ska ha satt på sig nattlinnet själv eller borstat tänderna...att någon inte behöver sitta på toa och trycka...att någon inte har ramlat... Men igår kväll blev jag inte bönhörd...
Så alltså vakna jag trött och ilsken...Och fräste åt barnen...som jag inte alls vill eftersom jag jobbar i kväll igen och knappt hinner se dem...
Följde LilleW till skolan och ville bara gå hem och lägga mig igen....
Men tillslut efter lite överläggning med mig själv tog jag cykeln till Jackobergsskogen och jogga- gick 5 km. Kändes bra, men känner mig låg ändå...Jag är fortfarande arg över den arbetssituation vi har och att ingen bryr sig...Jo, mina kolleger bryr sig förstås, men chefer...Det är bara ekonomin som är viktig...Och vi lyckas ju, kunderna klagar inte...antagligen för att vi är så bra på det vi gör att de inte märker något...men vad ska det bli av oss tillslut? Ska vi brännas ut allihop?
Nej, jag orkar inte tänka på det...Tar en dusch...Vilar  lite...lagar lite mat...drar till jobbet....ber en bön...

Det är inte svårt när det är lätt...

Det går framåt! Idag tog jag cykeln till Jackobbergskogen. Tog två rundor i spåret (5 km sammanlagt) blandat gång och jogg. De sista 1,5 km joggade jag i sträck...Tror jag aldrig att jag någonsin gjort förut i mitt liv...
Det känns så himla bra och jag blir så stolt över mig själv...
Och lycklig...att jag faktiskt kan och att jag kommer orka mer....och att det ger resultat...att kämpa på...
Det finns en framtid, en bra framtid....
Jag gick och funderade medan jag gick (när jag joggade orkade jag inte tänka något annat än "du orkar lite till!!!").. Och jag kom fram till att jag är 45..eeh..46...och min hälsa blir bara bättre och bättre än vad den någonsin varit i mitt vuxna liv...Och det positiva med att att ha haft en kropp i förfall, är ju att det bara kan bli bättre....Eftersom jag nu är i medelåldern så kan jag ändå se fram emot att bli starkare, piggare, få bättre kondition istället för att känna att det går utförs...Visst tyngdlagen gör sitt, kroppen drar sig neråt, hänger lite (eller mycket) här och där...Men jag är ju så gammal nu att jag inte behöver hänga upp mig på sånt...hmn...Nåja...Kanske lite då...
Förövrigt har jag gjort sista kollen av mitt hjärta...Och det fanns inget att anmärka på, nu väntar jag bara på att hjärtläkaren ska ringa...och att Torsby ska ringa så jag får gjort den där bråckoperationen...Just nu känner jag mig inte så orolig...Eftersom jag vet att det inte var hjärtat det var fel på när jag fick hjärtstoppet..
Har varit på hälsokoll genom jobbet också. Gjort en hälsoprofil. Hade bra blodtryck, blodsocker och kolestreol. Kolestreolet var t.o.m så lågt att det inte var mätbart...Och jag låg på medelkondition, men nära nästa snäpp upp...
Allt är bara bra...Berit har en positiv dag...Ska snart till jobbet för ett kvällspass..