Längtan



Kamlungeforsen

Igår när jag satt på balkongen så kom den bara över mig.... Längtan till Norrbotten...
Kanske det beror på att jag läser en bok av Åsa Larsson...
Jag satt där och kände:"Ska jag inte få andas luften, ska jag inte få sitta vid en brasa och grilla falukorv, ska jag inte få njuta av ljuset, ska jag inte få stå i Bergbacka och höra på vinden som blåser i träden, ska jag inte få lägga blommor på pappas grav, ska jag inte få stå på bron över kamlungeforsen och vara rädd för att jag ska få för mig att hoppa ner...Ska jag inte få äta halstrad sik på tunnbröd, ska jag inte få träffa mina underbara släktingar på både mamma och pappas sida, ska jag inte få gå på Storgatan i Luleå och minnas tiden när jag bodde där, ska jag inte få gå på Storgatan i Piteå den vackra gågatan, ska jag inte?"
Nej, det ska jag inte...Jag bestämde att vi inte ska åka upp i år, det är för dyrt och jag ville göra något annat...Och det vill jag ju...Vi ska åka till Lillehammer och det vill jag...Men jag vill till Norrbotten också...
När jag är i Norrbotten är jag hemma...Åker oftast E45 upp, ju närmare jag kommer dessto mer frid känner jag i kroppen...Jag vet inte vad det är...Det är något med naturen, med luften, med dialekten, med folket...Det känns som jag kommer bland folk som känner mig, som förstår mig...som är lik mig...
Men nästa år kanske...
Önskar att Sverige inte var så avlångt och bensinen så dyr...

Förövrigt mår jag bättre...Det beror mest på att jag inte orkar tänka på det...Orkar inte tänka på att jag var död en stund...Att jag måste gå igenom detta igen...Väntar på tid på medicin, men just nu händer inget...
Jag skriver motionsdagbok...Jag är ganska duktig...Jag äter ganska bra...Får se om det ger något resultat...