Pappa, det har gått ett år. Ett år sen du la dig i soffan i tv-rummet. Ett år sen du somnade för sista gången. Ett år sen din aorta brast. Jag tänker på dig varje dag, jag tänker på dig mer nu, än när du levde. Jag saknar dig, men det gjorde jag även när du levde. Jag kommer på saker som jag skulle vilja fråga dig, som jag skulle vilja veta. Det finns saker som jag vill att du ska berätta igen, sånt jag inte riktigt minns. Jag har alla dina diabilder här, men har inte orkat gå igenom dem än. Det har gått ett år idag, men det är först i morgon som det är ett år sen du blev hittad. Du sov fridfullt. Det är en tröst. Att du inte led.
Den första tiden efter din död kände jag dig runt mig, jag kände röklukten från dig, jag hörde dig gå och småhumma..damdaramdamda...Jag såg dig stå med händerna i byxfickorna, axlarna höjda och gunga på fötterna från häl till tå... humhumhumhumhum....Jag såg dig titta dig nyfiket omkring och ganska nöjd med tillvaron...När vi satt på balkongen i somras och dörren stod och slog fast det inte var någon vind, då ställde vi fram ett glas rödvin till dig och sa varesegod och sitt....då blev dörren stilla...
I somras åkte jag och barnen upp för att gravsätta din urna. Jag har aldrig varit med på något sånt så jag visste egentligen inte vad som väntade. Din granne följde med som stöd. Kyrkvaktmästaren stod finklädd och väntade på oss på trappen till kyrkan. LilleW gick fram och sa: " Vet du, vet du?! Han som är död, han är min farfar!" "MORFAR!!!!" rättade Ettan..Vaktmästarn nickade beklagande och vi gick in i kyrkan. Längst fram stod din blåa urna mellan två tända ljus. Det är en så vacker kyrka. LilleW pratade förfullt med den stackars vaktmästaren om sina svärd och Star Wars, så tillslut kunde han inte vara alvarlig längre utan var tvungen att skratta...
Vaktmästaren satte på kyrkklockorna och jag bar ut din urna till graven, hela tiden med LilleW skuttandes omkring mig. Ettan förstod alvaret och gick tyst bredvid...Jag sänkte ner urnan i graven och det var så mycket som jag ville säga till dig men allt stockade sig i halsen och jag fick fram ett tack eller om det var ett vi ses eller ett ha det bra...din granne höll ett litet tal...Barnen sa farväl. LilleW frågade om jag skulle gråta.."Vet inte" sa jag och började gråta. Ettan grät, för att jag grät. Vi ställde blommor vid graven som vi plockat på ängen vid ditt barndomshem. LilleW hoppade över din grav några gånger...Jag tror du gillade det, pappa. Jag tror att du gärna hade pratat Star Wars och hoppat över gravar...
Idag har jag till din ära kokat Pitepalt. Den blev faktiskt riktigt god. Och bara för att lätta upp stämningen så lämnar jag ut receptet här på ditt modersmål - Pitemålet.
Kom gärna och hälsa på,pappa, jag tycker om att ha dig här, men gå ut på balkongen och röka får du göra själv för jag har gett mig....
