Det är inte svårt när det är lätt...

Det går framåt! Idag tog jag cykeln till Jackobbergskogen. Tog två rundor i spåret (5 km sammanlagt) blandat gång och jogg. De sista 1,5 km joggade jag i sträck...Tror jag aldrig att jag någonsin gjort förut i mitt liv...
Det känns så himla bra och jag blir så stolt över mig själv...
Och lycklig...att jag faktiskt kan och att jag kommer orka mer....och att det ger resultat...att kämpa på...
Det finns en framtid, en bra framtid....
Jag gick och funderade medan jag gick (när jag joggade orkade jag inte tänka något annat än "du orkar lite till!!!").. Och jag kom fram till att jag är 45..eeh..46...och min hälsa blir bara bättre och bättre än vad den någonsin varit i mitt vuxna liv...Och det positiva med att att ha haft en kropp i förfall, är ju att det bara kan bli bättre....Eftersom jag nu är i medelåldern så kan jag ändå se fram emot att bli starkare, piggare, få bättre kondition istället för att känna att det går utförs...Visst tyngdlagen gör sitt, kroppen drar sig neråt, hänger lite (eller mycket) här och där...Men jag är ju så gammal nu att jag inte behöver hänga upp mig på sånt...hmn...Nåja...Kanske lite då...
Förövrigt har jag gjort sista kollen av mitt hjärta...Och det fanns inget att anmärka på, nu väntar jag bara på att hjärtläkaren ska ringa...och att Torsby ska ringa så jag får gjort den där bråckoperationen...Just nu känner jag mig inte så orolig...Eftersom jag vet att det inte var hjärtat det var fel på när jag fick hjärtstoppet..
Har varit på hälsokoll genom jobbet också. Gjort en hälsoprofil. Hade bra blodtryck, blodsocker och kolestreol. Kolestreolet var t.o.m så lågt att det inte var mätbart...Och jag låg på medelkondition, men nära nästa snäpp upp...
Allt är bara bra...Berit har en positiv dag...Ska snart till jobbet för ett kvällspass..