Tungt

Jag skulle vilja skriva, men det är svårt....Jag skulle vilja berätta men jag vet inte hur....Jag vet inte vad jag ska säga att jag gjorde...Hälsade jag på? Besökte jag? Tog jag ett sista farväl? Jag gick i allafall till dig på sjukhuset...Jag är tacksam att du var ensam där inne just då, så jag fick sagt det jag ville säga till dig även om de futtiga ordet tack inte riktigt räcker till allt som jag är tacksam för, det du gjort för mig och mina barn...Det är svårt att i vardagen gå och vara tacksam...Men jag är tacksam och det kommer ofta över mig när jag tänker på dig. Det du gett Ettan en ovärderlig grund och kommer aldrig att glömmas bort.
Jag vet inte om du hörde mig, om du förstod vad jag sa men jag väljer att tro det. Det kändes så...
Du har dagar? Timmar? Kvar att andas...Jag hoppas att du får frid och jag ska ta hand om mamma, som jag lovade dig....Tack...