Jag är nog rätt nöjd med mitt eget arbete... Fast de är underbara barnen...Men tålamodet...å andra sidan måste man ha tålamod på mitt jobb med...
Det var iaf intressant, men helst hade jag ju varit en fluga på väggen..Sett hur de fungerade utan att de visste att jag var där...
Idag tog jag mig två joggrundor i Jackobbergsskogen. Hade egentligen tänkt ta tre...Men när jag hade en kilometer kvar på andra varvet fick jag plötsligt en sorgsen känsla....Vet inte vad det var...Jag såg barnen utanför ett dagis och bara tänkte på att tiden går så fort och nu har jag inga små dagisbarn längre...Jag började gå istället för att springa, drog ut E-Type ur öronen och drog in skogen i lungorna och lyssnade på ljuden i träden...Det var skönt...Jag hittade t.o.m fyra gula kantareller, men jag lät dem vara kvar...
Med risk för att verka lite (eller kanske mycket) knepig så känns det som om skogen talar till mig...Jag kan inte riktigt förklara det...Det är som jag har en vän där, som hejar på mig, smeker min kind, peppar mig, busar med mig....Jag har börjat kalla han för Herr Ek (bara för att jag gillar ekar...) men om han ser ut på något vis så ser han mer ut som en gran....
Nej nu ger jag mig så ni inte beställer en tid åt mig på något ställe ;)...
Idag ska jag åter till skolan...Utvecklingssamtal med båda barnen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar