tisdag 11 september 2012

Balans....

Efter att ha en positiv dag igår vaknade jag trött och ilsken i morse....Vet inte vad jag var arg för...Antagligen för att jag var trött...Jobbade kväll igår...Slutar kl.22...Kl.22 kom jag in och hade lite dokumentring att göra plus fallrapport...Blev övertid...Kanske därför jag är arg...Inte för övertiden, saker händer, så är det när man jobbar med människor...Men för att vi inte har någon tid till saker som händer...För att vi inte ens har en sekund på oss att röra oss från den ena till den andre...Och det kanske är en kilometer mellan kunderna. Det tar iaf minst 4 min med cykel från dörr till dörr...Man får ta tiden från kunderna till att röra sig emellan...Och man ber en stilla bön att någon ska ha satt på sig nattlinnet själv eller borstat tänderna...att någon inte behöver sitta på toa och trycka...att någon inte har ramlat... Men igår kväll blev jag inte bönhörd...
Så alltså vakna jag trött och ilsken...Och fräste åt barnen...som jag inte alls vill eftersom jag jobbar i kväll igen och knappt hinner se dem...
Följde LilleW till skolan och ville bara gå hem och lägga mig igen....
Men tillslut efter lite överläggning med mig själv tog jag cykeln till Jackobergsskogen och jogga- gick 5 km. Kändes bra, men känner mig låg ändå...Jag är fortfarande arg över den arbetssituation vi har och att ingen bryr sig...Jo, mina kolleger bryr sig förstås, men chefer...Det är bara ekonomin som är viktig...Och vi lyckas ju, kunderna klagar inte...antagligen för att vi är så bra på det vi gör att de inte märker något...men vad ska det bli av oss tillslut? Ska vi brännas ut allihop?
Nej, jag orkar inte tänka på det...Tar en dusch...Vilar  lite...lagar lite mat...drar till jobbet....ber en bön...

2 kommentarer:

Jenny sa...

Ja visst är det tråkigt att ingen lyssnar...Det är ju inte så att jag längtar tillbaks till jobbet när jag läser och hör vad ni sliter. Det är tråkigt när ingen lyssnar...men ge inte upp, fortsätt tjata på chefen, en dag...kanske någon hör vår bön!!

Kram J

Stormen Berit sa...

Man kan ju alltid hoppas....