Och så tittar hon på mig där vetskapen om vilken mes som mor jag är lyser i hennes ögon

Sundsta Badhus

Var som sagt till badhuset igår med barnen. det var speciellt för LilleW´s skull. De ska börja med simträning...eller om det heter vattenvana, i skolan i mitten på februari. Ville gå dit med han eftersom han är lite räddhågsen i nya situationer och har stor respekt för djupa vatten. Det är så att badhuset inte är färdig ombyggt än så det finns ingen egentlig barn/simundervisningsbassäng utan det är den "stora" motionsbassängen de ska vara i. Det går visserligen att höja golvet i den så det inte blir så djupt men det kommer ändå bli på en obehaglig nivå för LilleW, Vi började med att gå till det nya upplevelsebadet. Redan där började jag ana att detta kommer inte bli lätt... Han klamrade sig fast vi mig när vid var i vattnet, men jag tog med han ut i vattnet, för att jag var nyfiken och ville se hur det såg ut. Han ville bara vara på en liten grund del och protesterade högljutt mot att bli förd ut på djupare vatten...efter ett tag av Nej och nej och nej..Sa jag att vi skulle gå och titta på bassängen dit de ska med skolan.
Där var vattnet kallt (jämfört med de andra bassängerna) och han ville inte alls prova att komma i och han hade helt tappat förtroendet för mig som redan lurat ut honom på djupa vatten. Han grina och böla och protesterade och jag lirkade, hotade och mutade..Men han satt med armarna i kors på översta trappsteget...Motionssimmarna simmade förbi och tittade på oss...Inte alls kul..Jag kände mig som en hemsk och elak mamma...vilket nog LilleW tyckte...Vilket jag kanske var...Jag ville bara att han skulle pröva gå ner för trappstegen och att jag skulle hålla i honom hela tiden. Men han litade inte på mig...
Då simmar det förbi en dam, som jag känner igen och vet att hon är norsk men jag kan inte komma ihåg vart ifrån jag känner igen henne. Hon säger till LilleW:
- Hoppa i nu!
Och till mig:
- Ta bara ner han!
Och till LilleW
- Det skulle vara mina barn det, var glad du har den mamma du har du!
Och så tittar hon på mig där vetskapen om vilken mes som mor jag är lyser i hennes ögon:
- Visa vem som bestämmer nu!!!
Så simmar hon iväg för nästa varv.
Nästa gång hon kommer tillbaka säger hon till mig:
- Det var bara ett tips, vad ska du göra när han är 14?!
Och så simmar hon iväg. Med triumfen i sin blick...Ja, vad ska det bli av min son med en sån mjäkig mamma...
Jag vet inte...Han kanske aldrig lär sig simma..Men jag känner mig nöjd som mor att han står upp mot mig, talar om att han är rädd, att situationen för honom är skrämmande, att jag begär för mycket, att han inte vill, att hela hans kropp säger nej! Jag vill inte! och att han talar om det för mig...
Och jag känner mig nöjd med mig själv för att jag inte tvingar ner honom i vattnet för att visa vem som har makten.
Tillslut möts vi på halva vägen. Han kommer ner några trappsteg till, mot mig och jag berömmer honom för att han är så duktig och modig...
Jag ser damen simma förbi och himla med ögonen och skaka på huvudet....
Ja, tyck att jag är en usel förälder du! Men min son känner sig stolt över sig själv. Det var ett stort steg för honom...Men det vet ju inte hon...Hon känner ju inte oss...
Resten av eftermiddagen ägnar vi oss bara åt att ha roligt. Jag och Ettan åker vattenrutchbana tillsammans och LilleW tittar på. Jag behöver iaf inte oroa mig för att han ska ge sig iväg ut på djupt vatten när jag vänder ryggen till. LilleW vågar lite mer och vill inte gå hem när vi ska gå.
Upplevelsebadet är fint, men för en 6-åring som inte kan simma är det bara en liten del att vara i, allt annat är för större eller mindre barn.