Vissa dagar börjar bättre än andra...

Kärlek på ett fat

I ärlighetens namn var inte "upp och hoppa!" det första jag tänkte när väckarklockan ringde...Utan snarare "sova lite till"... Men som tur är har jag en annan liten väckarklocka som inte ens behöver ställas in kvällen innan...Den startar igång av sig själv och har lite olika melodier för sig. Just nu är det: 
Copa copaca banana
Copaca banana
Copaca banana
Det går inte att förprogrammera vad man vill höra, tyvärr..
Ligger man kvar för länge i sängen börjar det blir en mer otålig stämma som säger: 
"Meeeen, ska du gå upp nångång?! Jag är hungrig!!!"
Då är det dags att gå upp annars sätter virvelvinden i sängen i gång...Och den vill jag inte vara med om...
Så kliver jag då upp ur sängen och går i halvsömn till kylskåpet för att hämta fram mjölken till lille väckarklockans flingor...Och vad möter mig där..Jo, ett fat med kärlek....Och kaffet är färdigt i termosen. Underbart! De är de små små detaljerna som gör det...
Jag vill inte låta självgod, men det är underbart att vara älskad och uppskattad, respekterad och sedd. Det är fantastiskt att ha en man som pekar på mig och säger: 
"Där är min dam, där är kvinnan jag älsker!" (han är norsk min man därav dam och älsker)
Vi har känt varandra i snart 18 år och levt tillsammans i 16 år. När vi träffades så var vi ganska kantstötta båda två på olika sätt. Men det jag såg hos honom var hans varma hjärta, det känsliga och mjuka, och den kärleksfulla blicken. Jag såg att allt det där fanns i den lite trasiga människan och jag ville ha det, men var inte mogen för att ta emot det och han var inte mogen att ge...Och jag vet att några av er som var med då tycker att han, för att uttrycka det milt, behandlade mig illa. Och ni tänkte nog att jag var bra korkad och kanske blind... Men genom allt vi gått igenom tillsammans så har jag aldrig slutat tro på det jag såg hos han från början. Och allt jag har begärt av honom, där jag tyckt att han har behövt att förändra, har han gjort för mig och sen för vår familj. Han har däremot aldrig begärt något av mig vad jag kan minnas. Det är stort.
Det jag älskar mest hos den mannen är hans förmåga att skratta. Skratta så han gråter.
Så vill jag slutligen tillägna denna till min käre:
And I'm telling you