Då sliter det i mitt mammahjärta

Morgonkaffe

Trevlig Alla Hjärtans Dag på er!

Det blir ingen skidåkning idag Det töar visserligen inte riktigt, men jag kände när jag följde LilleW till skolan att det stramar lite på höger sida...
Ska ta en promenad till jobbet istället och lämna in sjukskrivningsintyget.
Måste säga att det känns lite lyxigt och lite skamligt att gå hemma utan att vara dunder förkyld eller ha svåra men av operationen.... Jag har ont men jag trodde det skulle vara så mycket värre... Jag har ju aldrig vaknat upp från en (genomförd) operation utan att ha hemska smärtor och lång konvalescens... Nu känns det som jag kommer vara fit for fight när sjukskrivningen går ut... Härligt!

Så detta med hårdhandskarna....Det var ju lite dumt tänkt av mig måste jag säga...Hur ska det gå till när fettisdagen avlöses av alla hjärtans dag?!? Nä, jag har ingen karaktär... Och i den här familjen vill man gärna ha något gott (läs sött) när det ska firas...Åtminstone tre av oss...och alldeles speciellt två av oss. Och en av oss skulle ta i med hårdhandskarna och den andre skulle ha godis/kak stopp en månad (för att belönas med ett spel). Men men nu är det ingen idé att börja förrän det är måndag igen...haha..

Idag ska LilleW till badhuset med skolan och han är så orolig. Alla de andra barnen är överförtjusta. Ja, i alla fall de som hörs...Igår när han skulle lägga sig frågade jag om han var orolig för badhuset:
-Ja, sa han och darra på läppen, jag tror jag kommer sakna dig och pappa....
Det är så, när han är ledsen eller rädd då saknar han någon som just då inte är där.
Då sliter det i mitt mammahjärta... Jag har tänkt fram och tillbaka, vad som kan vara bäst. Jag tänkte att jag kanske skulle be att få följa med för att finnas där för han....Men sen tänker jag också att det kanske hämmar honom och han blir räddare bara för att jag är där. Kanske han vågar mer om jag inte finns där med mitt oroliga mammahjärta. I vilket fall så bestämde jag att inte följa med. Och pratade med hans mentor i morse att han är orolig (jag har redan berättat det för henne förut..).
- Han har sagt det, sa hon.
Och då känner jag mig tryggare att han säger ifrån själv. Att han vågar berätta att han är rädd, fast de andra barnen är uppspelta och glada. Mitt mammahjärta blir så stolt!

Nu ska jag ta mig den där promenaden till jobbet sen ska jag gå hem och baka Kärleksmums till mina hjärtan här hemma.