Tack, universum för att jag har fått den gåvan!

Ettan solar på sitt eget vis...

Har en del jag ska göra idag....
Just nu puttrar en portergryta på spisen...
Jag ska göra tårta eller åtminstone förbereda det mesta...
Leta en födelsedagspresent...
Jobba kväll...
Imorgon skulle jag egentligen jobba delad tur men har tagit semester för Ettan fyller 12 år...
Vart tog min bebis vägen? Nästa år blir han tonåring...Börjar högstadiet...
Han är den finaste Etta man kan ha och jag är så förbaskat stolt över han...Jag vet att jag sagt det förut och jag kommer säkert göra det igen...
Ibland blir jag arg/sur/trött på han för jag tycker att han är så pubertetströg eller för att han retar upp sin bror... Men oftast ser jag på han och tycker att han är så fin, så klok, så snäll och jag fattar inte hur han blev en sån underbar människa...Jag känner mig inte ansvarig...som förälder känner jag mest att jag har brister, att jag är otillräcklig, att jag kanske inte hör det jag borde höra, inte ser det jag borde se, inte är närvarande när jag borde vara närvarande, att jag inte ordnar till tillräckligt många familjemys tillfällen att jag kanske inte finns när jag borde finnas, att jag kanske är orättvis som förälder, att jag kanske inte tar till mig det jag borde ta till mig...Ja..jag kan fortsätta i all evighet med mina bristande föräldrakunskaper... Jag försöker ju vara DÄR, men vad vet jag, ibland känns det som jag är någon annanstans och ibland utgår jag från hur JAG kände som barn/ungdom och tror att det ska vara ett likhetstecken med hur mina barn känner...Vilket det inte alltid är...
Jag kommer ihåg när Ettan var alldeles färsk och låg på mitt bröst med sin gyllene kalufs och jag tänkte: "Jag ska skydda dig från allt ont"...Men insåg snart att det var omöjligt...och att det onda är ju en del av livet...Men det gör ont, när barnen har ont, när jag inte kan skydda dem från besvikelser, från smärta...Men jag blir så innerligt glad när de är glada och nöjda med sig själva...Och samtidigt när de är nöjda med sig själva och stolta...Då är jag rädd att någon ska ta känslan ifrån dem...
Ja, att vara förälder är banne mig det svåraste och underbaraste som finns.
Tack, universum för att jag har fått den gåvan!

Och magen ska morra och knorra...

Tante Berit snosar bebis

väntan...en himla varm dag

Idag har jag varit så duktig...Rensat i barnens garderober. Tre kassar fulla hos LilleW och två hos Ettan. Upptäckte att Ettan bara hade två par långbyxor i rätt storlek...Det är lika varje höst..Plötsligt har de växt ur kläderna och jag blir lika förvånad varje gång,,,Och får halvpanik när jag tänker på allt nytt de behöver, aktiviteter som börjar och ska betalas...och framförallt att de fyller år med en månads mellanrum....Och sen är det jul...Ja ni fattar - utgifter utgifter utgifter....
Men nu hade jag turen i alla fall att jag kunde ge Ettans kläder till ett grannbarn och fick lika mycket kläder tillbaka till LilleW. Perfekt! Och han var supernöjd med alla häftiga tröjor och har redan bytt två gånger...
Däremot ilade jag iväg med Ettan till Bergvik så han fick sig lite byxor...
Själv ligger jag på latsidan och får inte igång träningen ordentligt...Har visserligen kvar rester av en dunderförkylning, men att promenera har väl aldrig varit skadligt....Jag längtar efter att träna, efter att vara nöjd med mig själv, äta det som min kropp mår bra av, inte det jag tror att jag vill ha....som choklad och kakor och annat som min mage morrar åt.
Men jag är snart där, jag känner det..Och SATS har uppdaterat sin app så den måste jag sätta mig in i...Jag tror den kan vara till hjälp...
Nej, kära vänner...roligare än så här blir det inte idag...Nu ska jag äta äppelpaj med vaniljsås och titta på idol med barnen och magen ska morra och knorra....

Men att få sova är heller inte att förakta..

Utsövd

I natt har jag sovit 7 timmar i ett sträck. Det var inte igår.
Min familj är hos familjen i Norge. Jag har slut på den glada semestern och är tillbaka i vardagen på jobbet...Jippie eller något...Jag ska inte klaga det har varit helt okej på jobbet de två dagar jag varit där. Ska snart iväg dit igen. Och imorgon efter jobbet åker jag också till Norge. Får se om jag hittar fram....Är väl inte den med bäst lokalsinne här i världen...

Jag har inte varit ensam hemma så här många dagar sen LilleW låg i magen tror jag...Såg faktiskt framemot det, men i tisdags när jag kom hem kändes det väldigt tomt. Fast jag körde mamma till ett par tygaffärer, hon skulle titta på möbeltyg. Då passade jag på att äntligen få köpt nytt till kökssoffan så den klädde vi om. Blev snygg. Så kom jag på ett till projekt jag ska göra med köksstolarna. Det blir grejer det. Jag har kommit in i recyceltänket...

Hade bokat mig för ett Yogalatespass kl.7.30 idag men avbokade det igår kväll tänkte att jag behövde ta vara på chansen att få sova ostört istället...träna hinner jag....en annan dag....Det var faktiskt skönt, lägga sig i rena lakan och sova utan att tänka att snart kommer LilleW in....Nog för att jag saknar dem...men att få sova är heller inte att förakta...

Det har varit fina dagar på min semester, vi har varit på stranden mest varje dag. Det är fantastiskt att bo så här nära en strand. Jag har varit på Gyllene Tider med mina kära Iglooflickor. Alltid lika roligt att träffa dem.

Jag har haft jätte mycket i mitt huvud som jag skulle skriva om men nu är det puts väck...Nu är jag bara inställd på att jag måste göra i ordning mina matlådor. En till ikväll och en till imorgon.

Höstprojekt

Dessa böcker är vad jag läser nu....Intressant..
Vem vet kanske blir jag en hälsosam en tillslut..

Som om jag skulle ha direktkontakt med internetguden.....

Älskade skog

Träskor

Charmfis

Tillbaka till stan igen - jag gjorde en miss
Jag köpte biljett åt helt fel håll
Men nu är jag här igen
redo igen
När går tåget mot Rock´n´roll?
Hej hej hej...du måste ta och vänta på mig...

I vart fall tillbaka i stan igen stuglivet tog slut i söndags. Det var en skön vecka även om barnen hade lite långtråkigt ibland och retade gallfeber på både sig själva och oss någotsånär vuxna...
Ettan hade gjort slut på internet på samtligas mobiler på tisdagen och gick sen omkring som en osalig ande och tittade på mig med bedjande ögon... Som om jag skulle ha direktkontakt med internetguden och på något vis kunna vara på så god fot med honom att han skulle skicka lite extra tid eller GB eller vad det nu heter...så där bara...helt gratis....För varför passa på att utforska området...eller åtminstone vad som finns runt stugan?! Nej, jag vet inte...men det var sånt vi gjorde på stenåldern, innan barnprogram-hela-dagen, dvd, internet och mobiler.. Jag tror nog att jag hade varit likadan om jag hade varit barn/ungdom nu...som Ettan alltså, så jag är glad att jag är född före den ständiga uppkopplingen, så jag har klarat av att ha tråkigt och genom det hittat på något att göra alldeles av mig själv.
Och de som var föräldrar på stenåldern lyckades få hem sina barn när det var dags för mat utan att ringa dem....Hur gjorde det? Mamman till en kompis jag hade i Säffle hade en stor bjällra som hon ringde i när barnen skulle hem...Den hördes långt och funkade bra...Eller så kanske alla familjer åt på samma tider, så det räckte att säga till ett barn...Vad vet jag...Min mamma ropade från köksfönstret. Jag har ett sånt där minne, ett ljuvt ett...Mamma står och ropar i fönstret i sitt 70-tals(eller kanske 60-tal) förkläde...Ett sånt som man trär över armarna..Det luktar pannkakor..Och mammas pannkakor är ju det godaste som finns, alldeles frasiga i kanten, och jag strör socker på ur en speciell skål, det socker som inte smälter knastrar njutningsfullt mellan tänderna ... Barndomslycka.. Och man hade skrapsår på knäna och tårna (efter att ha cyklat barfota och slagit i tårna) och var lortig som en gris... Nåja, så ser allt LilleW ut också när han är i gång...Och Ettan har också sett ut sån...

Sockerskål

Sockerskålen hittade jag hos pappa när vi rensade hans hus...Den la jag beslag på. När jag ser den känner jag lukten av mammas pannkakor en solig sommardag....
Men jag är dålig på att använda den...Man ska ju undvika socker nu för tiden...

Jag har känt mig trött och lättirriterad ett tag...kan bero på dagligt gnäll och bråk från ljuva avkommor, men troligen mest på frustration över mig själv. Igår tog jag på mig träningskläderna och cyklade till Jackobssbergsskogen och joggade ett varv och gick ett. vilken skillnad det gjorde på mitt humör.
Jag tog ett beslut där i skogen. Jag måste göra detta regelbundet och ensam. Det är MIN tid, den enda tiden när jag är bara i mig själv, den enda tiden när jag kan koppla av från allt annat som inte är jag. Jag behöver vara ensam för att sortera i mitt huvud. När jag är hemma är det frågor och önskningar och måsten och borden och tankar på vad ska vi ha till mat som passar alla och vad gör dom, var är de, vad vill dom, hur mår dom, jag måste hitta på något roligt för dom, ska jag baka, måste städa, måste rensa osv osv i det oändliga...Säg nu inte att jag ska ställa högre krav på min familj, det är inte de som ställer krav på mig, det är jag själv....Det är jag som måste jobba med att sänka kraven på mig själv och det gör jag bäst joggandes i skogen med mig själv...

Ha en fin dag, nu ska jag knycka till mig lite kvalitetstid med en väninna!

Här kommer natten...dabbidabbida....

En irich eller två eller tre flyter i mitt blod. Jag har semester är i en stuga i Sälen och njuter av livet. Myggspiralen brinner,  mitt hjärta serverar irichen, barnen är tysta just nu (undrar vad de gör). Västerdalsälven ligger stilla. Det är nästan som i mitt barndomsparadis, Kamlunge.  Saknar bara forsens brus.

Igår var jag och barnen på Experium(?) och äventyrsbadade. Det var roligt men svårt att tillfredsställa två barn med 5 års åldersskillnad och modighetsgrad. Det var badring upp antal trappor rutschbana ner. Sen mindre rutchbana. Sen trappor upp osv osv.
Idag har vädret varit så där.  Vi har varit och handlat. Fikat på ett mysigt ställe. Eldat i öppna spisen och grillat korv.
Blir det bättre väder imorgon blir det väl en tur i trollskogen. Borde gå kungsleden ocj borde jogga. Tog med mig träningskläder men dr ligger än så länge orörda i resväskan och jag är missnöjd med mig själv. Men vadå jag har ju semester!
Puss på er!

Men samtidigt vill jag suga på karamellen.....

Njutning på högnivå

Underbara människor

Semestern har börjat och midsommar har passerat.
Vi har fejjat och rensat förra veckan. Fått nästan ordning på LilleW´s rum.
I torsdags kom mitt kusinbarn och tillika Gudmor till LilleW..
Vi hade en trevlig kväll med grannarna här ute, genrep inför midsommar afton...
På midsommar kom svägerska, svåger och gudmor nr 2 till LilleW (tillika barnens kusin) som när som helst ska få en liten kotte själv.
Vi gick till Mariebergsskogen så de fick se ett traditionellt svenskt midsommarfirande.
Grillade på kvällen och gick mellan lägenheterna här i huset.
Midsommardagen trotsade vi regnrisken och tog båtbussen till stan och där åt vi. Sen en stillsam kväll för somliga av oss..
På söndag åkte först Norgefamiljen hem och på eftermiddagen E.
Ettan följde med en kompis hem för övernattning..Plötsligt blev det väldigt tomt.
På kvällen kröp jag upp i soffan med en kopp te, lite norsk choklad och min bok..Som jag väntat på den...
Jag trodde inte ens den skulle komma
Hänvisning
Egentligen har jag inte tid med något annat - så varför sitter jag här och bloggar... Men samtidigt vill jag suga på karamellen...Fast jag inte kommit så lång i boken börjar jag redan oroa mig för att den tar slut...Det är till att skaffa sig bekymmer...

Idag har jag och LilleW varit till stan där han köpt sig star wars lego..Nu har vi byggt ihop det tillsammans. Jag pekar och han bygger...det går framåt med tålamodet och orken...
Nu ska jag smyga mig till soffan och läsa lite...

Någonstans i bakhuvudet sitter någon och skrattar åt mig....

En solros, tagetes och minne av ett hav

Om inte du kommer till havet, får havet komma till dig.
Igår fick jag oväntad energi på förmiddagen och började röja på och i vår köpmansdisk i köket. Den är en sån plats dit vi lyfter det vi inte har bestämt oss för att kasta än. Tidningar reklam och annat jox...I disken hamnar sånt som vi "städat" undan för att det ska se snyggt ut ovanpå...Och så har vi hållit på i alla år sen vi flyttade in, utan att rensa....Två pappkassar fyllde jag med skräp och en halv med sånt som ska arkiveras i pärm. Idag ska jag rensa i och på kökssoffan innan jag går till jobbet.
När jag rensade i köpmansdisken hittade jag ett skrin, och i skrinet låg stenar och snäckor från när vi var i Danmark 2003. Det luktade hav i skrinet. Det var en fin semester, Ettan skulle fylla två år och H och jag hittade tillbaka till varandra efter en jobbig vår...
Jag smyckade ett fat på balkongen idag med stenarna och snäckorna.
Nu har jag bara ikväll och imorgon att jobba, på onsdag ska jag på ett möte i ett par timmar men sen är det semester. Jag tror aldrig jag har sett så fram emot semestern. Inte för att vi ska göra något särskilt mer än att åka till Sälen, men att bara vara ledig. Bara vara...Hahaha..Och någonstans i bakhuvudet sitter någon och skrattar åt mig och försöker påminna mig om hur frustrerad jag kommer bli när barnen inte vet vad de ska göra och retas med varandra....Jag hoppas på fint väder. Att vi kan vara nere på stranden..Att det finns några kompisar att umgås med där för både dem och mig. Att jag ska få sitta här ute på kvällen med en cider eller ett glas vin eller en kaffe för den delen med trevliga grannar medan kvällssolen går ner...
Därför ska jag röja runt i lägenheten denna vecka så att jag verkligen kan njuta på semestern utan att tänka på måsten och borden som man lätt gör när man är i närheten av sitt hem.
Så därför mina vänner kan jag ju inte sitta här och blogga....Dags att sätta igång med projekt kökssoffa!