Jag står bara still och lyssnar...

Nu har det gått drygt tre veckor sen jag skrev sist. Jag är helt överväldigad över hur många som har läst det inlägget och som hört av sig och känner igen sig. Det är egentligen inte förvånande men ändå en bekräftelse för mig. Att jag inte är ensam i mina känslor.
Jag ringde min vårdcentral och pratade med en sköterska som ordnade en tid åt mig den 23 december hos en kurator.
Fredagen innan åkte vi till Norge. Det hade vi bestämt sen förut. Det var skönt att komma hemifrån, här ifrån. På måndagen åkte jag hem själv eftersom jag skulle till kuratorn på tisdagen. Ju närmare Karlstad jag kom desto mer ökade trycket över bröstet... Det var länge sen jag känt mig så ensam.
Innan jag skulle till kuratorn så hann jag irra runt på Elgiganten och köpa några julklappar..
Hos kuratorn kom vi fram till att jag behövde komma till Previa, företagshälsovården, eftersom mitt "problem" är arbetsrelaterat. Hon ordnade också en akuttid hos en läkare så jag fick min sjukskrivning förlängd. Han sjukskrev mig till den 25:e januari och det var en sån lättnad. Jag har blivit så otroligt fint bemött av alla dem jag pratat med på vårdcentralen. De har lyssnat och trott på mig. Jag vet inte vad jag hade väntat mig riktigt..Jo, jag trodde de skulle himla med ögonen , sucka, tycka att det var ett jävla gnäll på mig, klappat mig på axeln och skickat tillbaka mig till eländet...  För det är ju så jag upplever att cheferna upp i leden bemött mig...Och arbetsmiljöverket som valde att tro på arbetsgivarens solskenshistoria om "förbättringsarbetet" de har gjort/ska göra...
Jag åkte tillbaka till Norge och firade jul. Annandagen åkte vi hem igen.
Vad gör jag på dagarna då...Vet inte riktigt vad jag har gjort...Försöker se till att gå ut och gå. Tänker. Läser. Vilar. Men nu har min terapeut Andréeee kommit ut ur skafferiet...Jag vet inte varför men det är en slags terapi för mig att baka.. Har gjort pruttlimpa (filmjölksbröd), polarbröd (typ), bröd i lergrytan..Satt en surdeg, min första, för några dagar sen, som jag nu gjort en deg på som jäser...Ska bli baguetter...Bakade inget igår..Men i natt när jag inte kunde sova hade jag gärna haft ett samtal med Andrée...Bara det att våra samtal är ganska högljudda och jag vill inte väcka familjen...eller grannarna...Fast det är Andréeee som låter..Jag står bara still och lyssnar och tittar på degen som far runt och runt och runt...
Igår var jag till Previa och träffade en sköterska där. Där blev jag också så fint bemött. Hon lyssnade, förstod, benade lite, gav mig lite frågeställningar att fundera över. Fick en tid hos läkare där som jag ska till innan sjukskrivningen är slut.

Lergrytebröd