Hur kan den lille halvflinta gubben vara YNGRE än jag!!!!????

Har varit en vända till Torsby sjukhus idag. Det ringde en dam i tisdagseftermiddag och sa att jag skulle läggas in den 3:e februari för bråckoperation...Men var tvungen att komma på torsdag för inskrivning och provtagning...Hallå Hallå!!! Framförhållning?!?!...Nåväl, kanske lika bra att jag inte har så jätte lång tid att gå och grubbla...
Precis innan den dagen gick jag på isen i solskenet och kylan och tänkte över hur lyckligt lottad jag är och hur mycket kärlek jag får...Vi har en skit ekonomi...men vi har kärlek och närhet...Och jag får så mycket kärlek av barnen och nu av C också. Ja, de positiva tankarna flödade. Jag till och med vågade mig på att tänka att jag är värd det. Jag är värd all den kärleken, jag är värd att vara lycklig....Gissa vad jag tänkte sen?!...När jag fått operationsbeskedet...
Jag visste det, man får inte ostraffat gå och känna sig nöjd och tillfredsställd med livet!!!
Det var precis vad jag tänkte det!
Och hur ska man vända den tanken? Jag kan inte gå och tänka att jag kommer att dö, för då kanske jag dör bara för att jag tänkte så...Och jag kan inte tänka att det är klart att det ska gå bra, för varför skulle det, hur många procent av gångerna gick det bra? Och jag måste ju vara förberedd....
vore bättre om man kunde stänga av verksamheten där uppe ibland...

Det var förbannat mörkt att köra på E45 i morse...Är glad jag slipper köra sånna vägar varje dag. Det började ljusna upp vid Sunne. Var i Torsby vid 8 tiden. Tog prover och fick sen gå till allmottagningen och vänta. sen kom en sköterska och hämta mig. Tog EKG och blodtryck 110/80... sen kom en läkare och ställde frågor...Jag vet inte varför de ska fråga mig varje gång, när de har en journal i handen som snart är tjock som en bibel...Han undrade om jag åt mina duroferon (eller vad de heter..järntabletterna)..Jag började skruva lite på mig och sa att jag ska ju bara ta tre i veckan...Han smålog och tittade på mig och sa: "Men äter du dem?!...." Mina värden var inte så bra, men de är de ju aldrig, men det var ingen fara....Jag kunde ju inte säga att jag fått för kort varsel innan provtagningen...När jag vet att jag ska ta prover brukar jag skärpa till mig i några veckor...sen faller de i glömska igen...Vet inte varför det är så svårt att komma ihåg de där tabletterna....
Så klämde han på magen och tog blodtryck han med...Han tyckte det var lågt.."knappt 100" sa han...jaja...
Efter det var det dags att åka upp till operation för att träffa narkosläkaren..Och han frågade samma frågor och undrade över mitt hjärtstopp, vad som hände..
"Ja, du var ju med, sa jag, jag vet inte vad som hände och vad ni gjorde, jag sov!"
 Då släppte han i alla fall fram ett leende i sitt dystra ansikte...Så skrev han in lite på sin dator:
"födelsedata 20/01, Grattis"
"Tack"
"Jag är också född 20/01..............fast fyra år senare....."
Jag borde kanske ha sagt grattis jag också, men min hjärna jobbade för högtryck....Vad menade han egentligen? Fyra år senare...Han menar alltså att han är fyra år yngre än jag?...Hur är det möjligt?! Hur kan den lille halvflinta gubben vara YNGRE än jag!!!!????
Han undrade om jag har några frågor, men jag kunde inte komma på några, sa bara att jag vill överleva och han försäkrade mig om att jag ska göra det....Den som lever får se... mohahaha...Nej, varför skrev jag så nu då?! Man ska inte skämta så där....
Så fick jag åka hem igen, efter en hel förmiddag i Torsby...
När jag kom hem stekte jag mig lite blodpudding...Som kompensation för de bortglömda järntabletterna..