Tungt

Jag skulle vilja skriva, men det är svårt....Jag skulle vilja berätta men jag vet inte hur....Jag vet inte vad jag ska säga att jag gjorde...Hälsade jag på? Besökte jag? Tog jag ett sista farväl? Jag gick i allafall till dig på sjukhuset...Jag är tacksam att du var ensam där inne just då, så jag fick sagt det jag ville säga till dig även om de futtiga ordet tack inte riktigt räcker till allt som jag är tacksam för, det du gjort för mig och mina barn...Det är svårt att i vardagen gå och vara tacksam...Men jag är tacksam och det kommer ofta över mig när jag tänker på dig. Det du gett Ettan en ovärderlig grund och kommer aldrig att glömmas bort.
Jag vet inte om du hörde mig, om du förstod vad jag sa men jag väljer att tro det. Det kändes så...
Du har dagar? Timmar? Kvar att andas...Jag hoppas att du får frid och jag ska ta hand om mamma, som jag lovade dig....Tack...

Förbannade förkylning!

Efter att jag var till dietisten så skötte jag mig exeplariskt. Mycket protein, mycket grönsaker, frukt som mellanmål, inget godis (nästan inget iaf), gröt till frukost, inget smör på smörgåsen och bara 2 mackor om dagen. Jämna mellanrum mellan måltider och mellanmål (mycket mellan här). Såg verkligen till att äta något på förmiddagen på jobbet....Och vatten jobbade duktigt på att dricka mycket vatten....Men nog sjutton blev jag förkyld och det rejält....Men eftersom jag hade Karlns 50 års fest att tänka på så var det bara att häva i sig panodil, apelsin och vitlök. Fick mig en Irish coffe också och den gjorde underverk.

Festen blev iaf bra, maten räckte och allt sånt. Fick som tur var hjälp av svägerskan med dukning det är inte min starka sida...Och jag skulle inte hunnit heller...

Dagen efter festen hade sin egen historia och kan gärna falla i glömska. Vi lyckades iaf få ordning på lokalen efter oss och fick hem två sjuka barn på eftermiddagen. De har varit hemma hela förra veckan och jag och karln har vabbat i skift. Jag var hemma måndag, tisdag och han onsdag, torsdag och fredag. Jag var på medlemsutbildning genom facket onsd, torsd. Kan allt om kollektivavtalet nu....Nej men jag vet vart jag ska söka svar iaf om jag får någon fråga.

I fredags var jag på jobbet och då började jag få ett omtag av förkylningen. Kände mig yr och febrig och ont i kroppen igen....Och i det tecknet har helgen gått. Jätte tråkigt när solen skiner och man vill vara ute. Det tvingade jag mig till igår... I dag känns det bättre och jag ska jobba i kväll..

I samband med festen och förberedelserna inför och måendet efter så föll jag ur kurs på mitt nystartade leverne....Men idag är jag på rätt spår igen... Dock ingen gröt till frukost men men... Jag har hela livet på mig...     

                                                                                                

Klimakteriekossa??

I dag är det ett år sen pappas begravning. Det var en otroligt vacker dag. Men kall,  nästan 30 minusgrader.
Idag är det också en vacker dag, med sol och temperaturen ligger på nollan...Fast vad den är i Långträsk där pappa är begravd vet jag inte...Men knappast lika kallt som i fjol.

Mitt humör svänger upp och ner....Ibland tror jag det är PMS, ibland tror jag att jag kommit i klimakteriet, ibland tror jag att jag håller på att få en kollaps, ibland är allt fantastiskt och underbart, ibland känner jag mig som den ensammaste i världen, ibland vill jag vara ensam på en öde ö, ibland tror jag att jag blir tokig, ibland är allt så j-a perfekt, ibland älskar jag alla, ibland är allt så fel....Just nu är det bra men nästa sekund kan det vara åt helvete....Det är lite smått jobbigt...Om man säger så...

Det jag hör och läser om klimakteriet är ju dessa humörsvägningar och svallningar...Det med humöret stämmer bra...Men svallningar...Nä..Jag fryser konstant...Jag kanske har någon sorts omvänd svallning...en frysning istället....hmn...Så googlar jag lite och blir bara mer fundersam...Kan det vara hypotyereosen? Som gör att jag fryser..Men jag medicinerar ju mot det och proverna visar bra..hmn..

Har fått svar på datortomografin. Det visade sig att jag hade ett bråck....Ooooooh! Jag som trodde det var en rugbyboll....Remiss är skickad till Torsby, svar är kommet att jag får svar om en tid inom 4 veckor...Får se hur det blir med det...Jag ser inte med glädje framemot att åka till Torsby och ligga på operationsbord...Men jag vill heller inte ha en rugbyboll i min kropp...

Dags för lunch. Soppa och nybakt bröd...Det är inte fis det...

Varför varför varför!

Nu har jag läst ut Gengångarna.... Vill inte avslöja handling eller slut.... Har bara en sak att säga:

WHYYYYYYY!!!!

Är det lagligt?! Får man göra så mot sin läsare?!

Varför? Varför? Varför?

Om jag inte visste att jag var upptagen....

 Då skulle jag banne mig fria till mig själv på stört! Fy fasen vad god mat jag lagar!!!!
Fast diskmaskinen ligger bra till också, den är inte upptagen, bara av disk...Det är så fantastiskt bra uppfinning - diskmaskinen - för sånna som mig som ska göra så mycket på en gång....
Kålpuddingen står i ugnen, biffarna färdigstekta, kycklingsalladen till mig...Chickenuggets med ris till LilleW...Det är ingen mat jag är stolt över, men han älskar det...

Färsbiffarna med riven morot i däremot...De är så goda så det krullar sig i tårna...Fick receptet av en anhörig till en av våra kunder...De blir saftiga och goda. Vill ni veta receptet så varsegoda:

500 g fläskfärs
3 fint rivna morötter
2 ägg
salt
massor med svartpeppar

blanda allt. gör biffar. Stek. Ät. Njut...

Jag älskar att äta...Jag förstår inte hur det kan vara tråkigt att äta själv...Mat smakar alltid bra....Eller nästan alltid... Det måste vara hemskt att inte ha någon aptit, att inte känna att något smakar gott... När jag inte kunde äta, efter operationen, när jag knappt fick i mig en hårdbrösmula utan att börja hosta och spy... Jag fattar inte hur jag överlevde, var ju faktiskt inte hungrig ändå... Men jag längtade ju ändå efter en del saker. Innan operationen hade jag förberett mig på att det kanske fanns mat jag inte skulle kunna äta efter. Och det finns det ju, men det var mer i början. Nu kan jag nog äta det mesta, fast jag mår förstår inte så bra av allt. Som köpt pizza...eller egentligen någon snabbmat, förutom subway...Det är ju tur att jag lagar så fantastiskt god mat själv...*fniss*

På måndag ska jag göra en datortomografi, det ska bli en ny intressant erfarenhet. Det är mitt bråck som ska kollas. Det börjar bli riktigt stort och lite obehagligt. Jag oroar mig inför en operation förstås. Men det måstes göras iaf....Om man nu inte kan lösa det på något annat smidigt sätt.

Har fått en tid hos en dietist också. Egentligen tror jag inte att hon har så mycket nytt att komma med, men jag går dit med nyfikna ögon och en förhoppning om bra användbara tips, gärna något jag inte redan vet...

Räkningar, räkningar...

Har betalt räkningar...får ångest varje månad när de ska betalas...Det känns som jag vadar fram i en sjö av utgifter...Men nu är det gjort och vi överlever säkert nästa månad också på något underligt vis.... Mår iaf lite bättre nu när de är betalda... Det blir bättre nångång... Jag kanske får en jättelöneförhöjning!!!! Nähä, det tror ni inte...Kanske min käre sambo vinner drömvinsten?! eller kanske postkodsmiljonären kommer hit...Fast det var ju nyss här i trakten...Nåväl..Får väl jobba på och mätta mun efter matsäck... Fast min matsäck är ju lite eljest....

Morrrrrr!

Vissa dagar, ganska regelbundet återkommande skulle jag vilja ha en grotta att gömma mig i..... Det borde finnas något ställe att åka till...Det kryper i kroppen och jag vill skrika rätt ut, jag letar hela tiden efter något att äta, men det finns inget som jag vill ha...Jag stör mig på allt, jag vill bo för mig själv, jag vill vara i fred...Jag orkar inte med...
Sen går det bara över och allt är som vanligt igen...men inte just nu....