Nu vet jag...

Bungypump

När jag jobbar sådana här fina sommarkvällar som det är ikväll. Sådana här kvällar innan helg...Då brukar jag cykla förbi människor som är ute och motionerar...Och jag brukar tänka "Vad är det där för konstiga människor? Har de inget liv?? Varför inte ta ett glas vin, gå ut på krogen, umgås med familjen, titta på tv...ja vad som helst...men vara ute och motionera??? Konstigt..."
Men nu vet jag vad det är för konstiga typer...det är sådana som blir rastlösa om de inte får gå ut på sin runda...Det är sådana som mår bättre efteråt...som sen kan ta en dusch och ta sin cider och känna sig nöjd med sig själv...sådana som mig...för jag har banne mig gått och blivit motionär....Jag litar inte riktigt på mig själv än i denna fråga...men jag går minst 6 km nästan varje dag...Med stavar och nu har jag uppgraderat stavarna till Bungypump med 6 kg motstånd och det blev bara ännu härligare att gå ut att gå...Var hos min friskvårdare idag och jag har gått ner 3,5 kg och 5 cm i midja sen jag var där förra gången i slutet på maj...Jag känner mig riktigt nöjd faktiskt!
Imorgon är det midsommarafton och då får jag nog inte till någon stavgång...Men små grodorna och raketen ska jag nog klara av och vad mer det nu är man sjunger när man dansar runt midsommarstången...
Trevlig midsommar!

Längtan



Kamlungeforsen

Igår när jag satt på balkongen så kom den bara över mig.... Längtan till Norrbotten...
Kanske det beror på att jag läser en bok av Åsa Larsson...
Jag satt där och kände:"Ska jag inte få andas luften, ska jag inte få sitta vid en brasa och grilla falukorv, ska jag inte få njuta av ljuset, ska jag inte få stå i Bergbacka och höra på vinden som blåser i träden, ska jag inte få lägga blommor på pappas grav, ska jag inte få stå på bron över kamlungeforsen och vara rädd för att jag ska få för mig att hoppa ner...Ska jag inte få äta halstrad sik på tunnbröd, ska jag inte få träffa mina underbara släktingar på både mamma och pappas sida, ska jag inte få gå på Storgatan i Luleå och minnas tiden när jag bodde där, ska jag inte få gå på Storgatan i Piteå den vackra gågatan, ska jag inte?"
Nej, det ska jag inte...Jag bestämde att vi inte ska åka upp i år, det är för dyrt och jag ville göra något annat...Och det vill jag ju...Vi ska åka till Lillehammer och det vill jag...Men jag vill till Norrbotten också...
När jag är i Norrbotten är jag hemma...Åker oftast E45 upp, ju närmare jag kommer dessto mer frid känner jag i kroppen...Jag vet inte vad det är...Det är något med naturen, med luften, med dialekten, med folket...Det känns som jag kommer bland folk som känner mig, som förstår mig...som är lik mig...
Men nästa år kanske...
Önskar att Sverige inte var så avlångt och bensinen så dyr...

Förövrigt mår jag bättre...Det beror mest på att jag inte orkar tänka på det...Orkar inte tänka på att jag var död en stund...Att jag måste gå igenom detta igen...Väntar på tid på medicin, men just nu händer inget...
Jag skriver motionsdagbok...Jag är ganska duktig...Jag äter ganska bra...Får se om det ger något resultat...