Bara så ni vet...om ni inte ser den...så finns den...

Om du vill...så finns det alltid en anledning att må dåligt....men det gäller även motsatsen...om du vill må bra...så finns det alltid en anledning till det med...Och jag väljer att må bra...Jag har tänkt skriva länge...men det är nästan skamligt att må bra...att må riktigt bra...att komma ut ur garderoben som en happy skit...

Soluppgång midsommardagen

Jag drabbades av ansiktsförlamning eller Bells pares som det heter med finare ord för ett par veckor sen...och jag kunde ändå inte tänka: VARFÖR JAG!?!? Jag var bara så j-a glad att det inte var stroke...att det inte var värre...att inte det syntes så hemskt mycket...Jag tror att det berodde på stress, både från jobbet och hemifrån, både positiv och negativ...stress alltså...
Jag gjorde ett val i år...att välja glädje, att välja att se det positiva...Jag har gjort det förr också men nu är jag mer bestämd...det är lätt att falla dit, i gamla negativa banor,,,"om bara inte...om bara jag hade...om bara jag kunde..." osv....Men helt ärligt...Varför skulle inte jag kunna? Varför skulle det inte vara möjligt för mig?
Och ja...Jag är inte alltid den mest positiva på mitt jobb...För att det är lättare att falla in i gamla banor...Men ändå så lyser det en j-la sol inom mig, som bara spritter och hoppar och är så glad hela tiden....
Bara så ni vet...om ni inte ser den...så finns den...
Och jag har kommit en bit på väg genom att inte vara rädd för andras känslor...Det här kanske låter jättekonstigt för er som aldrig har problem med att uttrycka vad ni känner, för er som inte tänker på hur det ni säger ska tas emot av den ni säger det till...Nej, jag menar inte att du är en okänslig för andras känslor för att du inte tänker i ett halvår på hur personen du vill säga något till ska ta emot det....Jag menar att min önskan är att bli mer direkt...Och jag är på väg...Och det är jag också glad för...Och jag är tacksam och glad för att det finns människor som bryr sig om mig....Grannar som kom med blommor och vänner som tog hand om våra barn, när jag drabbades av ansiktsförlamningen och människor som ringde och skrev och brydde sig om. Kärleken här hemma. Människor är goda!
Allt kunde ha varit så mycket värre....så varför älta? Jag väljer att vara tacksam att det inte var värre...
Nu har nästan hela snedheten gått tillbaka och jag har bara min naturliga snedhet kvar, arvet från min far..

En del av glädjen beror kanske till viss del på min Forever Living karriär...att jag börjar söka utvägar till något annat än mitt nuvarande lönearbete....Jag är fylld av idéer och planer...En del kortsiktiga och en del långsiktiga...I vilket fall så är det så roligt...I augusti ska jag till Stockholm på Success days och matas med en massa nyheter...Jag älskar ju att utvecklas, gå på föreläsningar/utbildningar...älskar när livet rör sig framåt....med det inte sagt att jag inte älskar att lata mig en hel dag....Det är dit jag vill komma...Att jag själv får styra över vad jag ska göra med min tid och när jag ska göra...Kanske jag kommer dit en dag...vem vet?! Kanske du med!

Smiiiiile forever

Från en granne

Från en annan granne