Jag skulle vilja skriva, men det är svårt....Jag skulle vilja berätta men jag vet inte hur....Jag vet inte vad jag ska säga att jag gjorde...Hälsade jag på? Besökte jag? Tog jag ett sista farväl? Jag gick i allafall till dig på sjukhuset...Jag är tacksam att du var ensam där inne just då, så jag fick sagt det jag ville säga till dig även om de futtiga ordet tack inte riktigt räcker till allt som jag är tacksam för, det du gjort för mig och mina barn...Det är svårt att i vardagen gå och vara tacksam...Men jag är tacksam och det kommer ofta över mig när jag tänker på dig. Det du gett Ettan en ovärderlig grund och kommer aldrig att glömmas bort.
Jag vet inte om du hörde mig, om du förstod vad jag sa men jag väljer att tro det. Det kändes så...
Du har dagar? Timmar? Kvar att andas...Jag hoppas att du får frid och jag ska ta hand om mamma, som jag lovade dig....Tack...
måndag 26 mars 2012
måndag 12 mars 2012
Förbannade förkylning!
Festen blev iaf bra, maten räckte och allt sånt. Fick som tur var hjälp av svägerskan med dukning det är inte min starka sida...Och jag skulle inte hunnit heller...
Dagen efter festen hade sin egen historia och kan gärna falla i glömska. Vi lyckades iaf få ordning på lokalen efter oss och fick hem två sjuka barn på eftermiddagen. De har varit hemma hela förra veckan och jag och karln har vabbat i skift. Jag var hemma måndag, tisdag och han onsdag, torsdag och fredag. Jag var på medlemsutbildning genom facket onsd, torsd. Kan allt om kollektivavtalet nu....Nej men jag vet vart jag ska söka svar iaf om jag får någon fråga.
I fredags var jag på jobbet och då började jag få ett omtag av förkylningen. Kände mig yr och febrig och ont i kroppen igen....Och i det tecknet har helgen gått. Jätte tråkigt när solen skiner och man vill vara ute. Det tvingade jag mig till igår... I dag känns det bättre och jag ska jobba i kväll..
I samband med festen och förberedelserna inför och måendet efter så föll jag ur kurs på mitt nystartade leverne....Men idag är jag på rätt spår igen... Dock ingen gröt till frukost men men... Jag har hela livet på mig...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)