Bara så ni vet...om ni inte ser den...så finns den...

Om du vill...så finns det alltid en anledning att må dåligt....men det gäller även motsatsen...om du vill må bra...så finns det alltid en anledning till det med...Och jag väljer att må bra...Jag har tänkt skriva länge...men det är nästan skamligt att må bra...att må riktigt bra...att komma ut ur garderoben som en happy skit...

Soluppgång midsommardagen

Jag drabbades av ansiktsförlamning eller Bells pares som det heter med finare ord för ett par veckor sen...och jag kunde ändå inte tänka: VARFÖR JAG!?!? Jag var bara så j-a glad att det inte var stroke...att det inte var värre...att inte det syntes så hemskt mycket...Jag tror att det berodde på stress, både från jobbet och hemifrån, både positiv och negativ...stress alltså...
Jag gjorde ett val i år...att välja glädje, att välja att se det positiva...Jag har gjort det förr också men nu är jag mer bestämd...det är lätt att falla dit, i gamla negativa banor,,,"om bara inte...om bara jag hade...om bara jag kunde..." osv....Men helt ärligt...Varför skulle inte jag kunna? Varför skulle det inte vara möjligt för mig?
Och ja...Jag är inte alltid den mest positiva på mitt jobb...För att det är lättare att falla in i gamla banor...Men ändå så lyser det en j-la sol inom mig, som bara spritter och hoppar och är så glad hela tiden....
Bara så ni vet...om ni inte ser den...så finns den...
Och jag har kommit en bit på väg genom att inte vara rädd för andras känslor...Det här kanske låter jättekonstigt för er som aldrig har problem med att uttrycka vad ni känner, för er som inte tänker på hur det ni säger ska tas emot av den ni säger det till...Nej, jag menar inte att du är en okänslig för andras känslor för att du inte tänker i ett halvår på hur personen du vill säga något till ska ta emot det....Jag menar att min önskan är att bli mer direkt...Och jag är på väg...Och det är jag också glad för...Och jag är tacksam och glad för att det finns människor som bryr sig om mig....Grannar som kom med blommor och vänner som tog hand om våra barn, när jag drabbades av ansiktsförlamningen och människor som ringde och skrev och brydde sig om. Kärleken här hemma. Människor är goda!
Allt kunde ha varit så mycket värre....så varför älta? Jag väljer att vara tacksam att det inte var värre...
Nu har nästan hela snedheten gått tillbaka och jag har bara min naturliga snedhet kvar, arvet från min far..

En del av glädjen beror kanske till viss del på min Forever Living karriär...att jag börjar söka utvägar till något annat än mitt nuvarande lönearbete....Jag är fylld av idéer och planer...En del kortsiktiga och en del långsiktiga...I vilket fall så är det så roligt...I augusti ska jag till Stockholm på Success days och matas med en massa nyheter...Jag älskar ju att utvecklas, gå på föreläsningar/utbildningar...älskar när livet rör sig framåt....med det inte sagt att jag inte älskar att lata mig en hel dag....Det är dit jag vill komma...Att jag själv får styra över vad jag ska göra med min tid och när jag ska göra...Kanske jag kommer dit en dag...vem vet?! Kanske du med!

Smiiiiile forever

Från en granne

Från en annan granne

Ibland skakar livet om oss

Ibland skakar livet om oss...mig...Plötsligt vänds allt upp och ner...Det som nyss var viktigt känns nu som bagateller....Vad spelar saker och ting för roll? Inget kommer någonsin bli viktigare än att ta hand om sin tid...Man vet aldrig när den är slut...Man vet inte när man har den sista chansen att säga något, göra något, visa något....
Jag hoppas att jag tar till vara de känslor jag är fylld av nu och inte glömmer bort det i vardagens bagateller....
Jag tänker på dig...Jag tänker på din familj...Jag önskar att det var annorlunda...Jag önskar att livet var mer rättvist...

Ett steg i rätt riktning...

Forever Living Aloe Vera

Nu är min lediga vecka slut. Förra helgen gick ganska trögt. Jag var ju inte så pigg. Befann mig mest i soffan. Barnen åkte bort och övernattade hos kompisar (som bor också är syskon)...Jag tror jag såg fyra filmer den lördagen... i rad...Det tror jag inte hänt sen nån gång på 1900-talet...Men otroligt välgörande...
På söndag mådde jag ganska bra igen.
Vi har rensat och grejat här i veckan. Äntligen blev det någorlunda ordning i sovrummet, som har känts som ett förråd...Jag har tömt min garderob och sålt kläder efter LilleW.
Jag har också bestämt mig för att bli återförsäljare av aloe vera produkter. Det känns otroligt positivt och som ett steg i rätt riktning. Jag älskar produkterna själv och då känns det inte svårt att prata om dem.
Så nu håller jag på och försöker plugga in lite aloe vera kunskap...Men det är bara roligt.
Jag har tänkt en del denna veckan som jag inte varit på jobbet. Det har varit mycket jobb här hemma men jag har ju fått lunch och tom långlunch och jag har kunnat gå på toa när jag behövt...
Tror det var i onsdags jag började må riktigt bra och kom fram till att det är så här det ska kännas...Är det så här annat folk känner, som inte jobbar med det jag jobbar? 
Jag kände mig avslappnad, tillfreds, hoppfull, såg framemot att träffa folk...

I fredags kväll hade vi lite spontantrevligt med fina grannar/vänner och klockan blev helt plötsligt väldigt mycket...Men trevligt var det...

Lite träning har jag också hunnit med även om det inte blev så mycket som jag tänkt mig. 
LilleW har varit hemma ett par dagar också med migrän...

Imorgon börjar min helvetes vecka på jobbet....Ska bli intressant och se hur det är där..Och om man får någon rast...

Känns lite bakbundet...

Snart kommer natten.

Jag ska be att få ställa upp
med en visa om en grupp
som var unga (någorlunda iaf)
men utslitna
kompetenta och väderbitna....

Nej, det blir ingen fortsättning på visan...Jag får inte vara osolidarisk mot min arbetsgivare, jag har tystnadsplikt gentemot mina kunder...Känns lite bakbundet...
Men jag är trött och utsliten. Skulle egentligen jobba i kväll och i helgen...Men kroppen sa stopp..Jag var ledig igår...Gick upp tidigt för att gå på ett yogalatespass...men var tvungen att inse att jag måste avboka...Jag hade ändå sett framemot det hela veckan...Jag älskar yoga, yogalates och bodybalancepassen...De är som bomull för själen. Det är total närvaro i min kropp, utan tankar på annat som annars far runt i min skalle...men igår gick det inte...Förkylningen ligger där och tröttheten efter att inte sovit ordentligt ett par nätter...Det blev en dag hemma...sov i soffan några timmar...Piggna till lite framåt kvällen...Ställde in mig på att vakna, gå på bodybalance och sen till jobbet...Efter helgjobbet har jag ledigt en vecka, så jag tänkte att bara jag härdar ut denna helg så är jag ledig sen...Men när jag vaknade i morse var jag inte alls piggare..Ställde in passet och gick här och våndades..Känner mig som en svikare när jag sjukskriver mig....Varför ska jag alltid känna så?? Herregud, ska visserligen vara solidarisk men det måste väl finnas gränser, Fast jag tänker ju mest på mina kolleger..Däremot är jag inte säker på att min arbetsgivare är solidarisk mot mig...Det känns inte så när jag fyra arbetsdagar av sex inte får en hel rast och dessutom jobba övertid....Fara fram och tillbaka som en skottspole i alla väder...Inte konstigt att vi blir sjuka, när vi aldrig har tid att koppla av, koppla bort, den lilla lunch vi har fylls av prat om jobb och planering för hur vi ska få till det resten av dagen...Det är inte bra...Inte för mig...Jag måste planera vad jag har i min matlåda, när jag äter under stress går det inte att ha något som måste tuggas på för länge...då fastnar det i halsen...
Vi har mycket nu med andra ord...Och förutom att vi måste stressa får vi inte visa det för kunden... men vi får heller inte förklara...och vi ska ta emot klagomål och frågor som "varför är du så sen? Har det hänt något? Har du mycket att göra? Varför måste jag vänta?" Och saken är ju den att i de flesta frågor ligger ett litet missnöje, en liten misstanke om att vi prioriterar någon annan framför just den personen..Och det måste vi ju...Om man kan ta sig upp själv, gå på toa och ta sig något att äta, då ligger man inte först i prioriteringen...men ingen vill ju anse sig vara av mindre betydelse..Alla vill ju ha vår uppmärksamhet, alla vill bli sedda, få sin del av oss och alla betalar minsann... Och vi är där, lyssnar och tar emot, sväljer och går vidare till nästa...
Men vi då? Vi hinner inte ens prata med varandra...Kanske cyklar vi bredvid varandra i två minuter och kan ösa ur oss lite, och rasten är till för annat än att prata jobb...men vad gör vi? Vad kan vi göra? och vem bryr sig?

Politikern som var med mig förra fredagen fick känna på både att cykla i regn, tömma toahink, ge frukost kl.11, långa avstånd och liten förflyttnings tid och att komma in en kvart för sent till rast... Men jag måste säga att hon gjorde det bra och visade ett uppriktigt intresse för arbetet och kunderna. Jag tror att åtminstone hon fick en förståelse över vår klagan på tid och förflyttningstid...Och en förståelse för att vi i första hand vill se till vad kunden vill och inte vad dennes anhörig önskar...Vilket inte alltid är så lätt...

Bara elände runt Berit...Nej, det har faktiskt hänt något roligt också! För 27 år sen hälsade jag på min portugisiske brevvän i Lissabon. vi hade skrivit till varandra några år vill jag mig minnas...vi miste kontakten...Men för någon vecka sen hittade han mig på facebook...Ibland är internet inte så dumt. Tänk vad mycket som hunnit hända på så många år...Det finns massor att berätta...och vilken fördel att jag slipper vänta på brevbäraren...nu får jag svar direkt...

Kajak, Yoga och aloe vera... Hur bra kan en helg bli?!

Tuffa men smått nervösa

Jag har haft en fantastisk helg tillsammans med de underbaraste vänner som finns... Igloo-gänget, flickorna, tjejerna, damerna...
Vi (A,E och jag)  startade lördagsmorgon vår resa till M i Stigtomta. En del av resan försökte vi smida en plan hur vi skulle lyckas avfärda kajakpaddlingen som vi alla gått med på för att vi inte ville vara några tråkiga fegisar eller den som ballar ur och är negativ till nya idéer...Vi kom inte på någon bra....
Vi lyckades hitta rätt utan att köra vilse...Framme hos M fick vi västerbottenpaj och sallad med kräftor. Fantastiskt gott. Efter lunchen var det bara att packa ner klädombyte (ifall man skulle välta kajaken) och ge sig av till Jogersö för Kajaktur....
Vi fick välja kajak och instruktioner om hur det hela skulle gå till och en karta så vi inte skulle förvilla oss på Östersjön...
Det gick riktigt fint när man slutat vara nervös...Och när jag och A hittade rytmen så var det sagolikt...Det var underbart väder, upptäckte att det fanns maneter även på östkusten. Vi paddlade runt Jogersö, det tog väl ca 4 timmar med fikapaus och ett antal fotopauser...

 Sen åkte vi hem till M igen och åt marinerad fläskfilé och potatissallad. Drack vin och champagne åt snacks... Vi hade tänkt oss att sitta uppe halva natten och prata prata prata och dricka en massa vin....men halv ett la vi oss nog, det tar på krafterna att åka bil i drygt 3 timmar och sen paddla...
På söndagsmorgon väcktes vi av pianoklink vid nio. Tända stearinljus och meditationsmusik...
45 min yoga och sen frukost på altanen med nybakade scones...
Efter frukost fick vi a en aloe vera demonstration...Fotvård, ansiktsvård och hälsodrink.

Drinken hade samma färg som mina sockar

Sen blev det en skogspromenad med den söta lilla fyrbenta tjejen som också var med på alla övningar utom kajakfärden.
Så åt vi en fantastiskt god fiskgratäng och sen var det dags att åka hem till Karlstad igen...
Var hemma vid kl.20. Hann kramas lite med LilleW innan han somnade.
Jag har sovit fantastiskt skönt i natt.
Blev inspirerad av morgonen hos M och letade upp yoga/meditation/avslappningsmusik på spotify och satte på.
dukade fram frukost, tände ett ljus. LilleW kom upp och han undrade vad det var som lät...och jag sa att jag tänkte vi skulle ha det lite lugnt och mysigt och det var han med på.
Ettan såg lite mer kritisk ut: "Vad är det här?!"
Men vi hade en lugn och fin frukost...Inte ens jag stressade upp mig...
Så nu ska det bli en vana...
När barnen gick till skolan tog jag mina stavar och gick en runda på 5 km. Hade tänkt gå till Sats idag men kände att jag vill passa på och njuta av det fina höst vädret så länge det går.
Nu ska jag plugga lite samhällsbaserad psykiatri innan jag åker till jobbet för ett kvällspass.

Men att få sova är heller inte att förakta..

Utsövd

I natt har jag sovit 7 timmar i ett sträck. Det var inte igår.
Min familj är hos familjen i Norge. Jag har slut på den glada semestern och är tillbaka i vardagen på jobbet...Jippie eller något...Jag ska inte klaga det har varit helt okej på jobbet de två dagar jag varit där. Ska snart iväg dit igen. Och imorgon efter jobbet åker jag också till Norge. Får se om jag hittar fram....Är väl inte den med bäst lokalsinne här i världen...

Jag har inte varit ensam hemma så här många dagar sen LilleW låg i magen tror jag...Såg faktiskt framemot det, men i tisdags när jag kom hem kändes det väldigt tomt. Fast jag körde mamma till ett par tygaffärer, hon skulle titta på möbeltyg. Då passade jag på att äntligen få köpt nytt till kökssoffan så den klädde vi om. Blev snygg. Så kom jag på ett till projekt jag ska göra med köksstolarna. Det blir grejer det. Jag har kommit in i recyceltänket...

Hade bokat mig för ett Yogalatespass kl.7.30 idag men avbokade det igår kväll tänkte att jag behövde ta vara på chansen att få sova ostört istället...träna hinner jag....en annan dag....Det var faktiskt skönt, lägga sig i rena lakan och sova utan att tänka att snart kommer LilleW in....Nog för att jag saknar dem...men att få sova är heller inte att förakta...

Det har varit fina dagar på min semester, vi har varit på stranden mest varje dag. Det är fantastiskt att bo så här nära en strand. Jag har varit på Gyllene Tider med mina kära Iglooflickor. Alltid lika roligt att träffa dem.

Jag har haft jätte mycket i mitt huvud som jag skulle skriva om men nu är det puts väck...Nu är jag bara inställd på att jag måste göra i ordning mina matlådor. En till ikväll och en till imorgon.

Höstprojekt

Dessa böcker är vad jag läser nu....Intressant..
Vem vet kanske blir jag en hälsosam en tillslut..

Detta är min helvetesvecka...

Andreeeee jobbar

Vi har haft en underbar helg min käresta och jag.....
Åkte på fredag förmiddag och stannade i Töcksfors för att köpa med lite svenska delikatesser (köttfärs, falukorv och bacon..) till svägerska och svåger. Vi lyckades hitta kläder till oss själva också för en gångs skull..Mest hamnar vi ju på barnavdelningen..Men detta var en helg för bara oss, så varför inte börja med att få lite nytt i garderoben...H fick visserligen bara ett par jeans...Jag drog till med lite mer...Jag har nästan lärt mig att jag inte behöver gå till stora storleks avdelningen, nästan så att jag börjar förstå att de kläderna faktiskt är för stora...för det mesta...
Det regnade och var ganska trist när vi kom men sen lättade det och lördagen bestod av solsken.
Vi hade tänkt att åka en tur in till Oslo men blev kvar i lägenheten och träffade släkt och vänner som kom på besök istället, nog så gott det....Det blev grillning framåt kvällen och jag borde ha tagit ett kort på allt kött som blev grillat...Vi kunde haft en fest med grannarna..hehe..men gott var det...och gott var det att gå och ta sig en bit senare på kvällen...
Det var skönt att bara vara och njuta av solen på balkongen.
På söndag efter en mumsig brunch åkte vi hem..
Idag har jag varit hemma med Ettan som blivit förkyld i helgen...Men imorgon är det jobb igen. Detta är min helvetesvecka...men det ska väl gå....
Nu håller jag på att baka ett bröd som jag hittade på en blogg idag. Får se vad det blir av det. Har inte blivit så mycket bakat på ett tag...mer än pizzadeg...Det går i perioder det där med bakivern...Det ska finnas plats i frysen också...

Älskling njuter